En evighet som kändes som en evighet på riktigt

Helgen blev lika bäst som jag hade trott, vilket både är bra och dåligt med tanke på att jag snart ska lämna alla fina människor i Piteå. Men ändå tänker jag att jag kommer träffa så många fina där nere, så jag kommer nog få det grymt bra där också. Även fast de som finns här är obytbara.

Gårdagen spenderades på min altan med massa fina vänner. Vi som höll ut längst gav oss till slut till bölebron för att mysa med ljus och musik. Egentligen martini också, men den hade jäst så den var inge god, utan smakade bullar. Bläää! Även en cykel gick sönder, mer säger jag inte ;)
Men, det var en fin kväll som jag länge kommer minnas.

Även helgen kommer jag minnas, för den har varit bäst!

Nu kommer jag mest ägna min tid till att packa och hänga på stan för att få se så många Pitebor som möjligt, det är nåt speciellt med oss, haha. Ska även ta igen lite tid med Cilla, vilket vi skulle ha gjort hela sommaren men aldrig blivit av. På tisdag blir det dock. Sedan åker jag onsdagkväll, kommer bli en sorglig kväll. Samtidigt starten på något nytt, förhoppningsvis lika vacker som jag har här hemma.

Jag längtar faktiskt tills buggkursen som jag och fina Ylva ska gå, den kommer bli kung och nästa sommar kommer jag äga dansgolven med min vackra bugg.. Nåja, man kan ju hoppas på det. haha.

Nä, nu ska jag ta min lilla ångest, som kommer krypande till mig när mamma säger att jag har mycket att packa imorgon, och sova - det blir bäst så.
Och egentligen tror jag inte att jag har ångest för att jag ska flytta härifrån, utan för att jag ska flytta från tryggheten och allt som händer här. Jag vet liksom vad som finns i vartenda hörn och vem ALLA är, i Alingsås vet jag INGENTING!

GodNatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback