Living the dream
Oerhört dålig uppdatering på denna bloggen, men jag har numer en annan blogg också som handlar om mitt liv i Alingsås. Denna bloggen uppdateras när något viktigt har hänt och när jag har något viktigt att berätta.
Som idag då.
Det viktiga är att jag lever ett fantastiskt liv, fullt med fina vänner, fina möten, tekvällar och samtal. Jag kan nog inte ens föreställa mig hur mycket jag har och hur många fina minnen jag senare kommer kunna titta tillbaka på. Living the dream skulle jag vilja säga.
Mittlivialingsas.blogspot.com - För den intresserade. Där bor jag numer också :)
Om tid
Ursäkta mig, men vart tog tiden vägen?
Ibland kan jag komma på mig själv med att fortfarande tro att jag är i 15-års åldern. Men då jag inser att grannflickan plötsligt gått och blivit 16 år inser jag faktiskt att jag också blivit äldre, även fast jag ibland tror att jag fortfarande är 15 år.
Tiden står visst inte stilla, men vad tusan, jag gillare. Och jag älskar mitt liv på hjälmis, och då skulle tiden gärna få stå stilla.
Ibland kan jag komma på mig själv med att fortfarande tro att jag är i 15-års åldern. Men då jag inser att grannflickan plötsligt gått och blivit 16 år inser jag faktiskt att jag också blivit äldre, även fast jag ibland tror att jag fortfarande är 15 år.
Tiden står visst inte stilla, men vad tusan, jag gillare. Och jag älskar mitt liv på hjälmis, och då skulle tiden gärna få stå stilla.
Om att satsa och hitta glöden igen
Sen jag flyttade hit till Alingsås har mitt handbollsintresse svalnat en hel del. Innan jag flyttade hit kände jag mig inte riktigt klar med handbollen, det var den som fick mig att inte åka till Australien, utan Alingsås kändes bra.
Idag känner jag mig så gott som klar, i alla fall till en viss del. Jag känner inte att jag är sugen på att åka på träningar längre, jag känner inte att jag vill lägga ner någon tid till att försöka åka till träningarna när jag inte har någon skjuts, jag känner mer för att stanna här och umgås med de fina människorna som jag har kring mig.
Igår åkte jag med till Västerås för att spela match mot Irsta, ett lag som kvalade till elitserien. Redan där kände jag att vi hade förlorat, jag hade ingen nervositet inför matchen och kände mig allmänt otaggad. Men, så gick det så sjukt bra. Vi förlorade självklart, men jag spelade bättre än någonsin och glädjen fanns där till viss del. Jag kände att jag blev arg när jag släppte bollar bakom mig och jag kände mig glad när jag räddade. Detta är två känslor som jag inte känt på sjukt länge när det gäller handbollen. Men igår kände jag mig brydd om hur det gick, för första gången på oerhört länge.
Kanske är det så att svackan har varit, finns till viss del, men håller på att försvinna nu. Jag hoppas det! En av de målvakter vi mötte igår spelade i U-landslaget. Kanske var det hon som gav mig inspiration och glädje i spelet igen. Det faktum att jag till viss del kunde mäta mig i hennes spel, det faktum att jag faktiskt inte låg så långt bakom henne trots allt. Kanske var det hon som fick mig att inse att jag faktiskt vill pröva satsa och se hur långt jag skulle kunna räcka.
Imorgon börjar mitt nya handbollsliv, präglat av träningar i massor och en ny härlig inställning. Handboll ska än en gång bli roligt.
Nu börjar dagen, ska till stan med Ylvisen och sen är det bugg på schemat.
Idag känner jag mig så gott som klar, i alla fall till en viss del. Jag känner inte att jag är sugen på att åka på träningar längre, jag känner inte att jag vill lägga ner någon tid till att försöka åka till träningarna när jag inte har någon skjuts, jag känner mer för att stanna här och umgås med de fina människorna som jag har kring mig.
Igår åkte jag med till Västerås för att spela match mot Irsta, ett lag som kvalade till elitserien. Redan där kände jag att vi hade förlorat, jag hade ingen nervositet inför matchen och kände mig allmänt otaggad. Men, så gick det så sjukt bra. Vi förlorade självklart, men jag spelade bättre än någonsin och glädjen fanns där till viss del. Jag kände att jag blev arg när jag släppte bollar bakom mig och jag kände mig glad när jag räddade. Detta är två känslor som jag inte känt på sjukt länge när det gäller handbollen. Men igår kände jag mig brydd om hur det gick, för första gången på oerhört länge.
Kanske är det så att svackan har varit, finns till viss del, men håller på att försvinna nu. Jag hoppas det! En av de målvakter vi mötte igår spelade i U-landslaget. Kanske var det hon som gav mig inspiration och glädje i spelet igen. Det faktum att jag till viss del kunde mäta mig i hennes spel, det faktum att jag faktiskt inte låg så långt bakom henne trots allt. Kanske var det hon som fick mig att inse att jag faktiskt vill pröva satsa och se hur långt jag skulle kunna räcka.
Imorgon börjar mitt nya handbollsliv, präglat av träningar i massor och en ny härlig inställning. Handboll ska än en gång bli roligt.
Nu börjar dagen, ska till stan med Ylvisen och sen är det bugg på schemat.
Livet är fint
Jag har det för bra för att vara sant, men jag saknar tryggheten och friden hemma lite också.
Om en vecka precis kommer jag hem, det ska bli grymt!
Hjälmis
Livet lever vidare. Har grymt ont i halsen typ, men förhoppningsvis går det om. Idag har varit en bra dag, kläder ligger utspritt lite överallt på mitt golv. I garderoben är dom då inte, det är svårt att bestämma kläder ibland. Speciellt när man är två som delar på garderoberna.
Jag och Julia bland annat hade hemafton ikväll, det var faktiskt riktigt roligt. Vi gjorde middag till 40 pers, sen stack vi vidare till Jonathans och Åsas hus, åt vår utsökta kladdkaka och sedan spelade vi ett spel. Gissa om mitt lag vann ;)
Efteråt gick vi ut på nå ställen här i Alingsås, Piteås uteliv är dubbet så mycket bättre. Så ni kan ju förstå hur det var liksom. Men med trevligt sällskap har man alltid roligt.
Annars händer inte mycket här. Imorgon är det buggkurs igen, grymt!
Den 16 september drar jag hem till Piteå och hälsar på, jag saknar er där hemma!
Västkusten it was
Jag har varit på dyrön med klassen och njutit av livet.
Jag har det bäst i värlen!