Pite :)
Nu vill jag bara träffa älskade hanna, sanna, josse, john och många mer innan jag nästa söndag åker tillbaka. I morron ska jag nog kolla fotboll och sen på kvällen ska jag nog träna skulle jag tro.
Nog vet jag att du inte tycker om mig.
Du viskade det till mig en gång.
Men mig gör det inget,
För i mig bor det ett ljus och det kan ingen ta ifrån mig.
Jag vet väl alla gånger du viskar till dina kompisar.
Jag vet hur fula kläder jag har.
Men vet du, jag bryr mig inte.
För jag är stark nu.
Det finns ett ljus i mig,
Och det gör mig stark.
Och egentligen är allt bra utan dig.
Jag klarar mig bra utan dig.
För du är ingen kompis.
Utan dig klarar jag mig.
För i mig bor det ett ljus.
Det kan ingen ta ifrån mig.
Det ljuset kan inte släckas.
Ljuset kommer alltid brinna inuti mig.
Med det kommer jag alltid vara stark.
Även fast jag visar mig svag.
Innerstinne är jag stark.
Lika stark som Pippi Långstrump.
Inget kan stoppa mig nu,
Jag har slagit mig fri.
Lyckan hänger i luften
Aja, det är ganska länge kvar till sommarn kommer. Eller här nere har den kommit. Träden har blivit gröna. Det luktar sommar. Det hänger i luften det jag brukar kalla för lycka. Idag och igår har vi spelat gymnasiesm med skolan. Dock vann vi, aspero, finalen mot emelie och dom. underbart. mohaha. I morron åker jag hem. känns underbart. Jag vet att alla är less på mig för att jag tjatat så mycket. Men mig gör det inget. För jag är överlycklig för att åka hem :)Borde somna nu. Men palla. kommer aldrig somna. Ska sova själv ;/ Äh, nu måste jag testa. Ska kolla buss först. Sen Sova och sen HEM ;D
Take Care
Mitt år i Göteborg
Vi har skolsm dessa två dagar, torsdag-fredag. Första matchen mötte vi katrinelund. Bara namnet ger mig rysningar. HATA. Det enda gilltiga var vinst. Vilket vi dock inte gjorde. losa med massa bollar. För mig och frida gick det inte så bra. Vi fick iaf ta en boll var. haha. Efter det var det match mot Eslöv, gick gode bra för mig. Släppte lite för mkt. Men om man ser till helhelten gick det riktigt bra faktiskt. Sen match mot Tyresö. Vi fick inte förlora, för då vart det inte semi för oss. Dock gjorde vi det och spelar b-slutspel imon typ. Jobbigt. men ändå kul att spela. På lördag kommer jag hem. Längtar dödligt mkt.
Take Care
Det är visst slut på det tråkiga för i veckan
I morron är det skolSM. Ska bli helt okej roligt. Men inte värsta WOW eller nått sånt. Får se hur det går. Hoppas inte på speciellt mkt speltid. Jag är verkligen inte sugen på det. Men vem vet, jag kanske blir?! SkolSM även på fredag. MEN på lördag mina vänner. Då, då får jag äntligen fara hem. ÄNTLIGEN. jag längar. Svinigt mkt. Ska bli skit roligt. Dock vet jag inte ännu om jag kommer med planet. För SAS personal ska visst gå ut i strejk. Jag tror jag döör. Gör dom det är dom så gott som döda dom människorna. B L Ä ! ! ! !
Nu ska jag fixa käk, läsa min superduper braiga bok, sen se hockey <3, sen Tack Gode Gud, Grey´s Anatomy <3 och sist men absolut inte minst American Idol ;) Detta är, för den som inte fattade det, min tv kväll i veckan. Mumma ;)
Klagande hit och klagande dit, men vad annars kan man göra!?
Helgen har i alla fall spenderats i boden på länsläger. Vi bodde 3 mil från bodens så kallade centrum. Jag, Emelie och Emma landade i Lule klockan elva på fredag natt. Vi hade tänkt oss en bilresa på kanske en halv timma. Vi fick i stället sitta i bilen i en och en halv timma, lyssna på musik och skratta. Inte för att det är nått fel på det.
Men när Per-erik stannar bilen och säger åt oss att gå ut, får vi oss en chock. Stället vi ska bo på heter Rågraven och ligger verkligen MITT I SKOGEN I INGENSTANS. Stället är verkligen så rått som i graven. Men när vi kommer in inser vi att det kanske inte är så rått som det såg ut på utsidag och när vi sen vaknar nästa morgon och ska ut och springa inser vi att det inte är lika hemskt som det såg ut att vara när det var mörkt på natten. Lägret har varit riktigt roligt. Har fått träffa Tove och Linnéa. Ruskigt kul. Imorron är det skola, den första och sista i veckan. Träning på onsdag, SM på torsdag-fredag och hem på lördag. känns underbart må jag säga. Idag har jag varit på stan och hittat värsta braiga saken till Tove när hon fyller. Nu ska jag strax plugga.
Måste bara gratta min kusin på 20-årsdagen. Hoppas dagen varit bra :)
Ikväll har jag sett sporten. Då kom det helt plötsligt ett repotage om en fotbollsspelare. Det var riktigt intressant, eftersom att jag själv känner igen mig i allt han sa. Det är ju precis så det håller på att hända för mig. MEN jag har dock tagit tag i det, innan det är för sent. För jag gick in i väggen och insåg vad som håller på att hända. Såhär skriver dom på SVT om repotaget; "Martin Bengtsson var 17 år när han fick ett proffskontrakt med Inter. Men tillvaron i Italien blev inte som i pojkdrömmen och nio månader senare vaknade han upp på ett sjukhus i Milano efter att han försökt ta sitt liv. I dag har han helt klippt bandet till fotbollen och skrivit en bok om sin berättelse." Jag är nästan glad att jag ska flytta hem. Det ska bli underbart. http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=812611 länken till hela repotaget. Jag känner igen mig i precis allt han säger, det är det som känns så konstigt.
NU ska jag dra mig till sängen och läsa lite.
Martin Bengtssons motto och tips;
Det är okej att komma hem, att man inte ska känna skam för att komma hem. Det går att ta nya vägar i livet, att man inte ska vara rädd att gå nya riktningar.
Lite värme i Göteborg om jag får be
Idag fyller sandra år också. Grattis på den stora dagen :) hihi. NU kallar boken. Eller först kanske jag måste svara på frågan Maria ställde. Eftersom att det inte går skriva nån kommentar på hennes blogg svarar jag hära. Hihi. Jaa kära kusin, jag ska flytta hem till underbara piteå. Så det är dit du ska vända dit från och med sommarn och framåt om du råkas vilja mig nått. Fast du ska ju komma i sommar, det bestämde vi ju. hehe. Det är en lång historia om varför jag ska hem. Men den kan jag ta med dig senare, visst?! Hoppas du hade det bra i Paris och jag har inte glömmit att du fyller år på måndag. Hihi.
Hejs
Galen
Nu räknar jag ner till den sjunde juni. Och det är med både glädje och sorg dagen kommer närmre. Just nu vet jag inte vad jag ska tycka. Men det ska la bli bra. Jag väntar också ivrigt efter ett brev från Linda-Marie och ett från hanna. Ska bli roligt att läsa. Nu ska jag nog dra mig till sängen för att försöka få mig några timmars sömn i alla fall. Men först ringa Zilla. Ååh, jag blir galen. Orka läns. Jag vet att jag inte kommer få följa med till katrineholm till julen. För jag kommer ha gått ner mig så mycket. Men jag orkar verkligen inte snacka handboll. Det är de enda mamma snackar om. Men tänk på handbollen nu, handboll hit och handboll dit, jag orkar inte.
Hejs
Faller
Idag var jag på skolan till elva, sen gick jag och Ines på ett café och drack choklad sen åkte vi till tingsrätten för att kolla på en misshandel med klassen. Det var riktigt intressant. Men när vi kommit tillbaka efter rasten in i salen igen, började allt snurra för mig. Jag kommer typ inte ihåg nåt av slutet av fallet. Har kollat i min anteckningsbok. Det står bara en massa bokstäver, men inga ord. Det enda jag kommer ihåg är att dommen kommer den andra maj, bara för att tove fyller år då. Sen gick vi ut ur huset och sen kommer jag inte ihåg nått för då svimmade jag. Efteråt, när jag kom hem gick jag och la mig i sängen och somnade med jacka på. Sen kom Emelie hem och såg hur dåligt jag mådde. Så sen gjorde hon mat till mig, sen ringde hon mamma och berättade hur dåligt allt var. Medan hon gjorde det ringe jag Hanna. Vad gjorde jag utan min älsklingsflicka? Ingenting tror jag. Hon är bäst och bästast. Sen har jag varit och handlat och mått dåligt hela himla dagen. Sen hann jag inte mer än komma hem, innan hanna ringde igen. Så då vart det snacka med henne i typ hundra år. Roligt :) Sen borde jag plugga nu. Men jag orkar inte. Verkligen inte. Är i obalans. det är hemskt.
Jag längtar så fruktansvärt mycket till den sjunde juni. Då lämnar jag denna lägenhet för att aldrig mer se den igen. Det känns underbart bra alltså. Tack för det mamma. Tack för att du förstår mig. Jag älskar dig <3
Ännu en irriterande dag
Ibland blir man bara för irriterad på allt. just nu är jag mest irriterad på skolan och mina inneboende kompisar. I fredags städade jag tvrummet och köket och sa att Emma skulle ta hallen. Men så klart gjorde hon inte det. Jag hade förståss inte trott att hon skulle göra det. Men man hade ju lite förhoppningar om det. Men men, jag hoppades visst fel. Idag när jag kom hem från stan fick jag städa upp i köket litegranna, för det såg ut som ett bombnedslag. Emelie och Emma hade varit hemma hela dagen och så klart var det jag som var tvungen plocka upp där. Jag blir så arg och less. Undra om jag ens orkar med skolan imorron.
Jag vill ha sommar nu >.<
Guldet är hemma i norrland igen. Underbart. MODO är svenska mästare, för första gången på 28 år. Känns väl bra?! Utmärkt. I och för sig skulle det vara bättre om det var Lule som stod där som mäsare. Men MODO får duga. Glad blev jag i alla fall. Jag förstår hur dom känner. Hur glada dom är. För det är underbart att vinna guld. Det är underbart att ta på sig denna guld hatt och ta emot lyckan som bara strömmar över en. Underbartunderbart. Deras SM Guld får mig att tänka tillbaka på när vi lyckades vinna sm guld. Det var det bästa som jag varit med om. Det var riktig lycka. Jaja, jag kan inte annat än att buga och bocka och vara glad för attt guldet är hemma i norrland igen. Det har kommit hem :)
Göteborg till hösten är ett mycket stort frågetecken. I nuläget känns det väldigt långt bort. Palla gå och oroa sig för varje dag i skolan och undra när natten ska ta slut och man måste till skolan. Somnar kanske fyra varje natt för det. det pallar man inte i två år till. Om vi inte byter klasser nästa år så funderar jag inte ens på att stanna kvar. Då finns inte ens göteborg på kartan längre. ALDRIG. Då blir det mitt älskade Piteå. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som är så fel. Men jag skulle tro att det är kompisarna. Det finns liksom inga här i denna stora stad. Ingen som riktigt passar mig. Jag passar liksom inte med Göteborgare. Jag har inte alls svårt att skaffa kompisar. Men här är det en spärr. Här går det verkligen inte. I Pite funkar det, men inte här. Nya kompisar hit och dit hemma. Men inga här.
Solsolsol
Just nu gör min dator precis tvärtom mot vad jag vill. Den ska gå snabbt, inte söligt. Ghaa, jag hatar när den gör söjna. Bajsdator. Jaja, skulle ta nåra bilder och lägga upp på bilddagboken för att visa hur brun jag är. MEN dock syns det typ inte hur brun jag är. Blixten liksom suddar bort min färg. Så jag får lägga upp vita bilder och skriva att jag är brun, eller kanske rättare sagt röd. haha. Nämen, det ska nog lösa sig. Nu ska jag fixa massa saker.
Take Care
Ge mig ett duracell batteri TACK!
Ghaa, jag är så fruktansvärt grinig och irriterad på allt. MSN funkar inte, inte hotmail heller. Jag blir frustrerad. Har hundra mail att svara på, ETT till i morron. Blir irri. Tusan också. Också hatar jag helger. Eller jag älskar att kunna sova och så, men jag hatar att vara vaken. För jag gör ändå inget. Jag har ändå ingen att vara med. Palla. Men jag har kommit på att nästa helg är jag i Boden, helgen efter det är jag hemma i PITE helgen efter det också, helgen efter Pite helgen kanske Hanna kommer och efter det är pappa hära och sen är det bara två helger kvar. Det känns verkligen UNDERBART. YES, snart slipper jag det här tusans Göteborg. Piteå, here I come. Shit, när man till och med börjar gråta när man ser elexir och han går i mål på vasaloppet och får träffa sin son och att han klarat av att åka loppet, då är det nåt stort fel på mig. Jag är verkligen så trött och LESS. ADJÖ!!
en hyllning
Natten mot igår drömde jag om min mormor. Jag fick träffa henne. Sist jag träffade henne var för åtta år sen. Jag lovar, det känns verkligen som att jag har träffat henne igen. Det känns så verkligt. Hon låg på soffan i vårat kök hemma. Hon tog min hand och sa: Älskade Elina, det var så längesen jag såg dig. Är det verkligen du. Har jag verkligen fått träffa dig igen? Det var verkligen så verkligt. Jag fick träffa min älskade mormor igen och hon såg precis som vanligt ut. Sin fula gamla städgrej, sin älg haka, precis allt var sig likt. Det var min mormor.
För att prata om något annat. Jag blir så fruktansvärt irri på mina inneboende. Det enda dom snackar om är att förbränna, förbränna och kan ni gissa vad med...... Japp, förbränna. Jag blir så störd. Förbränna vaddå? Fett? Näe, skulle inte tro det, eftersom att dom inte har nåt fett som dom kan förbränna. Jag får typ psykbryt av att vara hemma här i läggan. bara hålla ut, till hösten slipper jag kanske dom.. Funderara på att antingen flytta hem eller kanske byta lag. Men palla byta lag, det är ju lika att sluta i så fall. Och spela i LIF känns som BE, eftersom att dom har fyra målisar också. Palla. Men jag vill tillbaka, men kan inte. Klarar inte av kärra mer, känner att jag inte passar in. Jag vet varför. men det tänker jag inte skriva här. Och det är inte det som alla tror. Jaja, nu ska jag inte fundera över det mer. Oh, jag har äntligen skrivit brev till Hanna idag, känns bra. Men dock glömde jag att posta det när jag gick till affärn. jobbigt. Igår snackade jag i telefon från klockan sex till elva. Mkt telefon tid där ;P haha.
Mormor:
Sex år innan jag konfirmerade mig dog min mormor och då rasade hela min värld för mig. Muren som min mormor hade varit till omvärlden hade rasat och jag föll och bara föll och slog mig på något som kallades för verklighet. Jag hade aldrig förr gjort det, men det gjorde ont att slå sig, ondare än att ramla med cykeln och skrapa upp knäet, du vet. Det gör ont och det svider och man vill att mamma ska titta på det och säga: Det är så synd om dig Elina, kom så köper vi oss en glass. Men så var det inte. Min mamma fanns inte där och sa att vi skulle köpa oss en glass och glömma att det svider. För min mamma fick aldrig veta att det sved och gjorde ont. Att jag hade ett öppet sår och ville ha en glass för att glömma att det sved. Min mamma var också ledsen och jag ville inte störa henne i hennes sorg. Efter mormors död vågade jag nästan inte gå utanför dörren. För min lilla trygghet och min mur till världen var riven. Jag var rädd för dom stora människorna, dom dumma. Men jag klarade mig i alla fall, jag vågade tillslut gå ut, utan att hålla min mormor i handen. Jag klarade mig tillslut själv. Jag hade blivit stor och modig. Livet rullade på, men jag hade ingen mur att luta mig mot längre, ingen vägg som fanns där och fångade mig när jag föll. För föll, det gjorde jag varje dag, länge och längre ner. Det verkade aldrig ta slut. Tillslut gick det så långt att jag kände skam inför att vara mig själv, att visa mig som jag var. Speciellt för mig själv. Spegeln var min största fiende. Tre år hade gått. Det var inte tre helt smärtfria år, det var år fyllda av smärta och saknad till min älskade mormor som för alltid skulle leva kvar i mig. Varje år den första april grät jag tills tårarna tog slut. Och för varje gång första april varit, kom mormor längre och längre bort från mig.
Ännu ett år gick och ännu en första april kom och gick med vinden. Detta var våren i åttan. Det var nu sex år sen min mormor dog, men hon hade inte lämnat mig. Tvärtom, hon kom nästan bara närmre och närmre. Den vackra solnedgången liksom uppgången på himlen, det var min mormor som ville säga God natt älskade Elina, eller God morgon min sköna, vad ska hända denna dag? Jag visste att min mormor hade det bra. För nu fick hon äntligen träffa morfar och kramas med han där uppe. Efter sex år av saknad var dom äntligen förenade igen. Jag vet att hon finns där uppe på ett bättre ställe. Vem vet, hon kanske dricker the med Gud, kanske är hon bästa kompis med honom. Eller så sitter hon där med morfar och bara njuter av att finnas med honom igen. Dom kanske sitter på ett moln och tittar ner på oss, vakar över oss så att det inte ska hända oss något. Hon gråter säkert också, när det inte blir som hon har planerat.
Min mormor går inte i utbyte. Men livet måste gå vidare. det måste det. Men jag tänker på henne så gått som varje dag. För henne kommer jag aldrig glömma. Min mormor var min mur att luta sig mot och jag har börjat inse att hon kanske fortfarande är min mur, men jag kan bara inte se den. Den finns där, men den är osynlig, fast lika stadig som när man kunde se den.
Utan min mormor skulle jag inte vara den jag var idag. Fast det var åtta år sen jag såg henne sist.
Take Care
och jag är tillbaka
Nu ska jag försöka sova några timmar, kanske jag har mindre ångest i morron när jag vaknar, vilket jag tvivlar starkt på. Dock får jag försöka överleva. Ghaa, kom just på att jag måste svara på brevet till Hanna, förlåt att jag inte hunnit Hanna, jag gör det i morron :/
Med Danmark som mål.
Min mor åker också i morron, sen på fredag drar hon och min familj till fjällen. FUSK, jag vill också till fjällen. bu, för dom. Orättvist. Men men, så är det. Man kan inte få allt här i världen. Jag får åka till Danmark och alltid är det något. Men jag känner mig dock inte speciellt taggad för att åka dit. Näe.. Känns inte så speciellt meningsfullt, för hur stor chans har mitt lag att vinna. Den är väl ungefär lika stor som att det skulle komma en tsunami just här där jag sitter. alltså, INGEN. Men jag får se till att ha roligt i alla fall.
Nu ska jag dra mig vidare mot nya äventyr, hmm. Jag får väl se vilka äventyr det blir, kanske blir det att se var dom på tv:n kan hitta på, kanske blir det att umgås med mamma eller kanske blir det att läsa min bok. Vem vet?
Skadeglädje
Dagen har varit mycket lång och det har hänt ändå gode så mycket. Vaknade halv åtta(!) och for till vårdcentralen. Fick sitta där och vänta i en och en halv timma för att senare gå till en sköterska som tog ett blodbrov i fingret på mig. Sen vart det ännu mer väntan. Sen fick jag komma till en doktor som kom fram till att jag kanske har astma. Ghaa, tänkte jag. Varför just jag? Men det är klart att det är jag, för jag har alltid oturen med mig. Så jag måste väl vara van. Efter det blev det mer blodprov, från armvecket. Fyra stora rör, uh. Så nu är jag blå i armen. Dumma du. Senare fick jag äntligen gå hem. Somnade en halv timma och sen klädde jag på mig för att åka till stan med min mor. hittade precis allt jag skulle ha, plus lite till. Wihoo. Värsta söta klänningen på gina. mwhihi. Två par skor, en tröja, klänning, vattenflaska, väska, hår spray och lite till fick jag med mig hem. hehe.
Dagen har egentligen inte innehållit så värst mkt intressanta saker. Men roligt var det iaf att gå på stan. Speciellt när jag har börsten med mig (mamma alltså) haha. Nu ska jag sova, ska upp halv nio i morron :/ Haha, dock roligt att Emelie också måste upp tidigt. Träningen är elva i morron. Hon som har retat mig så mkt, haha. där fick hon sig. Skadeglädjen är alltid bäst :D
Första April
Ghaa, jag hatar första april om nån har missat det? Skulle inte tro det va. Speciellt efter idag. Kunde ha sovit HUR mkt längre som helst. Men inte det inte. HEMSKT. Jag hade en dålig känsla i kroppen och förtstod att nåt dåligt skulle hända idag, men vad visste jag inte. Det var nämligen spelarmöte idag på kärraton. Så jag, Emelie, Mikaela och Nathaile åkte dit. När vi kom till kärraton var inte en enda människa där. Det hade varit lagfest för damerna inatt så det såg verkligen ut som ett bombnedslag där. Då tänkte vi att kanske vi hade flyttat till kärra eller nåt. Så vi ringde mikael, men han svarade inte. Sen ringde vi Bella då.
Emelie: Hej, vars är ni?
Bella: Ehöh, det är första april idag.
Tusan också, vi hade gått på ett första april skämt. Ett mycket tråkigt sådant. Vi kunde ha sovit hur mkt längre som helst. Fick bara sova till klockan tio, men vad sägs om att sova till tolv istället. Tjaa, så det var bara att traska tillbaka till bussen och dra sig hemmåt. Men shiit, vad sura vi blev. Men så här i efterhand kan man tyckatt det är lite komiskt. Man kan ju undra VEM som kommer att bli retade för resten av året och framför allt på nästa träning. Ser inte fram emot det. Hmm.
Har haft ont i huvvet hela dagen och kruvat mig för i morron. Får typ panik när jag måste stiga upp tidigt. Känns inget vidare alltså. aja, får ta och överleva det också. Nu ska jag sova till maten.