Don´t worry

Kom hem från Katrineholm idag. Måste säga att det var ganska skönt att komma hem, dock lite jobbigt också, men det löser sig :P
 Sitter och tänker just nu och kommer fram till att jag inte gör det jag skrev om i förra bloggen, istället sitter jag här och gräver ner mig i mina bekymmer, vilket jag inte borde göra. Jag kan dock inte påstå att jag har speciellt stora bekymmer, bara vardagsbekymmer som alla har.

Jag har fortfarande mina blåmärken kvar och jag vill inte att de ska försvinna. För de är de bästa blåmärkerna jag nånsin fått jag som jag vill ha kvar, som ett minne över hur underbart roligt och hur underbart bra jag mådde. Det var bäst.

Aja, nu ska jag till farmor och sen ska jag träffa cilla på gymet ;D
hade fint.
/Elina

don't worry, be happy

Efter att ha tittat i en viss persons blogg fick jag för mig att lyssna på en låt som denna människa rekommenderade.
Låten var don't worry, be happy  och av någon konstig (!) anledning så fick jag för mig att lyssna på den. sökte upp den på youtube och lyssnade. Den var verkligen inte lika bra som jag trodde.
Men ett visst tecken måste det varit, eftersom att jag har en mycket dålig vana av att alltid gräva ner mig i mina bekymmer istället för att släppa allt och gå vidare som alla andra gör. jag har dock bestämt mig för att från och med nu släppa allt och gå vidare, livet är inte alltid på topp och det är bara acceptera.
Men livet är bra i alla fall, bara lite mindre bra vissa dagar.

Om en och en halv timma sätter jag mig på tåget tillsammans med massa andra länslagsspelare. Vi ska nämligen spela Juniorelitcupen i katrineholm i helgen, eller jag ska väl inte spela, mest kolla : )

Nu måste jag duscha.
Ha ett bra liv.

Old Times Never Die

Så var det december och den stora dagen Julafton börjar med stormsteg närma sig. Det är första gången på flera år som jag verkligen ser framemot julen och det känns faktiskt rikigt roligt. Visserligen finns inte farfar med längre, men det är bara göra som i alla andra lägen "göra det bästa av situationer". Gamla tider kommer aldrig tillbaka, så är det bara.

För någon dag sen satt jag och funderade på den gamla tiden, den tiden när jag bodde i Göteborg. Jag fattar egentligen inte varför jag inte flyttade tillbaka hem direkt. För livet har verkligen aldrig varit så bra som det är nu när jag bor hemma och får vara med mina riktiga kompisar, det känns mer än himlat underbart.
Självklart saknar jag Emelie riktigt mkt, men det känns också bra att ha hon hemma snart. Wihoo ;D

  
Old Times Never Die