elina källman

Det var för en vecka sen som ett svin började med att lägga händerna på mitt liv och sen fortsatte det med att krama mitt liv och till slut krama hårade och hårdare. Dessa dagar har varit de värsta i mitt liv, om man tänker på sjukdomstillstånd. Det finns inga ord som kan beskriva smärtan jag har haft i kroppen. Men nu är det som sagt snart över och jag är överlycklig för det. Imorron hade jag planerat att ha en till feberfri dag till, för på tisdag blir det skola då.

Jag kan nog inte föreställa mig allt jag har att göra i skolan nu, men ärligt så orkar jag inte bry mig.
Eller okej, ska börja lite smått ikväll faktiskt. Sen ska jag se tv och börja se jakten på lycka!

Och på tal om lycka så är det lycka att Sandra och Sanna kommer hem på fredag. Jag kommer ihåg att sandra sa att det var 18 dagar kvar, idag är det BARA FEM. wohoo liksom.
Sen är det bara 60 dagar kvar till Lasses konsert.

Dags att göra något annat.

Såhär ser jag ut, bara så ni vet ;P

Ett svin verkar ha tagit mig och håller sitt stadiga grepp om mitt liv, det är inte roligt minsann.
Febern bara stiger och jag bara fryser mer och mer, pustpust.
Hade tänkt gå tillbaka till min säng och viga mitt liv åt den.
Ville bara beklaga mig lite...

God natt,
eller god kväll!

Hemma från skolan idag, känns som att jag har hostat sönder mina revben i natt, det finns inga ord som beskriver hur ont jag har. Fast ondast gör det nog att jag kommer missa massor med träningar och matchen imorgon. Fast å andra sidan får jag vara sjukt bra alla andra träningar och matcher, det löser sig tillslut.

Per fixade kortet idag, STORT GRATTIS!

Dagen har faktiskt gått ovanligt fort, kan dock bero på att jag sovit halva dagen. Haha, sen har jag försökt plugga lite EU:s asyl- och invandringspolitik. Bajs tråkigt om jag får säga det själv. Roligare var det att läsa om Etiopiens säkerhet, dit vill jag verkligen åka nån gång i livet. Och sen har jag ödlsat resten av tiden på att sakna mina fina vänner och tittat på kort sen sommaren. Jag har sagt det förr, men säger det igen, det har varit en fin sommar.
Tänker att jag slänger upp några bilder från min fina sommar. Titta och njut!

Åter till sängen :)

Jag sitter med Lasses fina album i mitt knä och myser till hans nya album. Det är riktigt bra må jag säga och just nu finner jag att "du min vän i livet" är bäst. Detta får mig att genast längta extra mycket till den 26 november.
men innan det händer mycket...

Idag började planeringarna inför vasaloppet -10 på allvar. Det ska göras ett träningsprogram, kostschema, möten med diverse skidfolk, inköp av bra skidor, cooper-test, maxpuls-test, vilo-puls och mycket mer.
Jag ser framemot det jag just gett mig in på. Dessutom har jag en träningskompis vid namn Kajsa, så vi ska hjälpas åt att puscha varandra ännu mer. Det ska bli fint.
Så bloggen kommer nog gå över till att mer handla om min väg till vasaloppet nu, men det kanske kan vara intressant det också? att se hur jag misslyckas, eller kanske lyckas, med att ta mig runt.

Dessutom kommer jag ha skaffat glasögon innan jag far till Umeå för att titta på den bästa artist som finns... Hur det känns vet jag väl inte riktigt..

Nu ska jag ta Lasse i Ipoden och ta mig ut för en löptur. Idag blir det nog bara 40 min, för att på söndag blir det 50 min plus handbollsträning. Det kommer bli bra det här!
(TÄNK VASALOPPET NÄR DET REGNAR SÅ MYCKET SOM IDAG!!)

Det pratas mycket om den eviga frågan "vad är meningen med livet" i vår klass just nu. Detta på grund av att vi läser filosofi och diskuterar denna fråga hit och dit på dessa lektioner.
I går skulle vi se en film som heter just meningen med livet. Det var massa smarta filosofer som skulle filosofera över detta med meningen med livet. Tur, tänkte jag, att jag redan funnit en mening med livet och sen somnade jag.
Filmen var säkert jätte intressant, men jag var trött och kunde inte vara vaken.
Sen vaknade jag hippsvipps när en teolog pratade och upptäckte att allt han precis sa verkligen stämde in på verkligheten. Jag ska göra ett försök att citera vad han sa:

"Det är så med oss människor att vi alltid tänker att sen, då börjar livet. Exempelvis när vi går i grundskolan tänker vi att sen, när vi börjar gymnasiet börjar livet. När vi går i gymnasiet tänker vi att sen, när vi gått ut skolan då börjar livet. När vi har gått ut gymnasiet, tänker vi att sen, när vi har utbildat oss, då börjar livet. När man är utbildad då tänker man att när jag får en familj och skaffar barn, ja då börjar livet. Osv.."

Detta stämde verkligen in så bra på mig i alla fall, eller hur det var förut, i sommar. Jag tänkte att bara jag gör klart detta år så börjar mitt liv, istället för att tänka att jag lever här och nu och gör det bästa av situationen. Men vipps en dag föll poletten ner och jag insåg att det är ju nu livet är, inte förut och inte sen, utan här och nu. Och jag vill inte tänka sen när jag blir pensionär att jag hela tiden i mitt liv tänkt att sen börjar livet. jag vill tänka att jag levt livet och gjort det på bästa sätt. Därför lever jag från och med i sommar livet här och nu och inte förut och inte sen.

Punkt slut, nu ska jag träna och sen ringa Sandjiiiis.

Det är nu bestämt på riktigt att jag kommer ställa upp i Vasaloppet 2010. Det känns konstigt, jobbigt och svårt men även mycket roligt. Detta är något jag bestämt att jag ska göra innan jag dör, äntligen något jag snart kan checka av på min lilla lista.
Träningen är i full gång och här sitter jag efter dagar med träningsvärk och har precis avslutat ett till träningspass, börjar ana att jag har träningsvärk att vänta även imorgon.
Fast egentligen, vad klagar jag på? Det är ju det jag vill, bli starkare. Så det är bara härligt.

Måste bara slänga in ett litet Grattis till min syster som skjöt sin absolut första älg idag.
Det var en nöjd tjej som för två timmar sen ringde till sin storasyster och glatt berättade om den stora händelesen.
"Jag var nervös ända ut till lilltån" sa hon när hon ringde mig efteråt.
Haha, nog har man en söt syster.

Nu är det duschen som gäller och sen ska jag hänga med Vickan.
Jag gissar på att hon vill ha hjälp med matten...varför frågar hon mig?
Haha

Finaste Emelie <3

Jag gillar väldigt mycket att kolla tillbaka i bloggen för att se vad jag gjorde för exempelvis två år sedan. Detta gjorde jag idag och insåg ganska många saker.

Bland annat att i september för två år sedan var jag lyckligast i världen, jag svävade omkring på rosa moln och strålade lycka, som min kompis mamma så fint uttryckte det. Livet var fantastiskt vid detta tillfälle, trots att det var höst, mörkt och skolan hade börjat. Tanken på att börja ett nytt liv hade infunnit sig och jag tog vara på den till hundra procent.

I september förra året verkade mitt liv ha tagit en helt annan vändning. Som de flesta vet valde vår fina vän Hanna att ta sitt eget liv den sjätte september förra året. Denna tragiska händelse speglade hela september men också hela året och gör fortfarande. Mitt liv verkade inte ha någon mening längre och det enda jag såg var mörker.

Just nu, i september 2009, verkar mitt liv ha en mening igen. Det hemska som hände förra året har sakta men säkert börjat landa inom mig. Livet är väldigt ljust och faktiskt riktigt roligt. Jag saknar dock alla frånflyttade vänner som finns runt om i landet.

På tal om att sakna saker så saknar jag EMELIE väldigt mycket. Det var otroligt längesen jag träffade henne och när jag pratade med henne idag gick det knappt hålla tårarna undan. Det är så tråkigt att vara borta från en människa jag till och med bott med och nästan på. Sen är hon som en syster och systrar ska inte vara ifrån varandra. Jag tror jag få ge Vickan en stor kram idag och låtsas som att det är Emelie, fast det är inte samma sak... Om nån dag ska jag direkt boka flyg till Göteborg, för det här går inte längre.   

Nu är det dags för årets första derby och jag längtar.
Först ska jag vila middag.
God natt, eller nåt ;)

Har kommit hem efter en fin helg i Umeå. Vi har mest tagit det lugnt, hyrde sex filmer i fredags. Enda problemet vi hade var att DVD:n inte fungerade. Det blev att se dessa på datorn, jag somnade under män som hatar kvinnor. Tror det berodde på att jag sett den. Den är ju faktiskt bra!
Igår blev det träning, för mig och Sanna. Sen en liten fest med utgång. Det var mycket trevligt.
Vaknade upp idag till kyrkklockor som aldrig ville sluta slå. Men tillslut gjorde dom det och då gick jag och tog ett glas vatten. Såg den bästa filmen på jorden sen "a walk to remember". Jag grät som bara den. Sen åkte vi hem.
Helgen har varit bra!

Var till finaste Hannas grav ikväll också. Man såg direkt vilken av dem som var hennes, den var vackrast och mest upplyst. Minnen, det är väl dessa som får en att ändå le. Tänk att ett år kan gå så fort och jag minns dagen som om den vore igår. Jag tror ändå att hon har det bra nu. Ett år idag....

God natt

Efter dagens händelse kommer jag nu och för alltid vara gift med bussbältet. Jag ska verkligen inte sticka under stolen med att jag i mitt förra liv tyckte att det var lite töntigt att använda bälte i bussen. Men idag fick jag svar på tal, bältet är absolut underskattat och borde användas av alla. En olycka händer så lätt och vad är det som säger att man klarar sig bättre i en buss än vad man gör i en bil? Ingenting faktiskt.

Bussen krockade idag med en personbil, egentligen inget allvarligt för att vår busschaffis var bra. Men det kunde ha slutat illa, om han inte gjorde som han gjorde. Värre blev det väl för hon som satt i bilen. Hon hade nog änglavakt minsann!

Nu ska jag plugga!

Som ett brev på posten när skolan börjar om kommer tröttheten. Det finns inga ord som beskriver hur otroligt trött jag är just nu, men visst är det fantastiskt att man har en säng att krypa ner i då?
Känn mitt positiva tänk där...

Har hängt med Lisa idag på stan efter skolan, trevligt må jag säga. Snart ska jag ta mig en löprunda här i stan och efter det ska jag och Stina kanske på polisstaionen och kolla där. Får se hur det blir, med tanke på att jag kommer missa lite av handbollsträningen och det känns ju inte jättebra alltså.

Om 26 dagar är det bara två månader kvar tills jag och finaste sandra ska befinna oss i umeå tillsammans för att kika på Lasses konstert. Jag kommer vara lyckligast i världen och gråta av glädje. Det finns inga ord...
Om 21 dagar släpper Lasse sitt nya album, som jag längtar alltså.
Ååh, så fiiint.
Livet är en dags på rosor, men det är en dans med svåra steg - Lars Winnerbäck

Nu ska jag vila middag