elina källman

Det snöar ute, för alla intresserade ; )

Hade alldeles nyss ett samtal med en helt underbar kompis. Jag försökte få in i henne hur bra hon är, men jag lyckades inte så bra, men jag har lovat henne att slänga henne i en vägg där det står: Jag är bra, Jag är snygg och Jag är underbar.
Bara för att få henne att förstå hur bra hon är.
Det slog mig under vårt samtal hur illa vi egentligen tycker om oss själva. Det är precis som att det är förbjudet att tycka om sig själv, att tycka att man själv är bra och vacker. Det är inte som att någon sagt till oss att så får vi inte tänka, utan vi gör det bara. Det är en oskriven regel. Så är det bara. Jag tycker att det är mycket tråkigt att de flesta tycker så om sig själv. Dock tror inte jag att jag ska säga så mycket om vad andra tycker om sig själv, jag är väl inte den bästa på att tycka om mig själv, men jag försöker i alla fall och det tycker jag är bra.

Uhm, från det ena till det andra.
Just nu är allting så tråkigt, som jag förut också sagt, men fortsätter tjata om. Det här sättet är liksom ett bra sätt att få ur sig saker på. När jag vaknar på morron är det första jag tänker på: Vad tusan är det för mening med allt?
Och det är verkligen det jag undrar just nu, vad är det för mening med allt som händer? Med att vakna, gå till skolan, komma hem, plugga och sova?
Jag vill ha något att se framemot. Vilket jag inte just nu för tillfället har. Och jag håller på att bli galen.

I just wanna fly away
Men bara för ett tag, tills jag fått något att se framemot.

Ha ett bra liv!

Faktiskt så tror jag det, även fast det inte just nu känns som det. Det största problemet som gör att jag blir som jag blir just nu är nog skolan, tankar och mest KÖRKORTET!!! Körkort är ångest nanting.
Men jag tror dock också att tankar är en mycket stor bidragande faktor till varför jag dag in och dag ut försöker sitta och komma på meningen med allt. Meningen med allt som händer. Allt jag har gjort och framför allt det jag inte gjort, men vet att jag borde ha gjort. I vissa situationer kan jag komma på mig själv efteråt med vad jag borde ha gjort, att jag borde ha gjort si istället för så och sen går jag därifrån med ångest.
Jag tycker att det borde bli skärpning på den fronten nu.

Åh, jag blir galen på detta tjat om att jag inte borde göra så. Jag bestämmer väl själv hur jag gör? Tänk på en sak, jag är glad när jag är med de kompisar JAG SJÄLV VILL!!
Mina kompisar gör mig lycklig och jag hoppas att jag gör de lyckliga. Så länge dom gör mig lycklig ser jag ingen anledning till att inte vara med dem.
Tänk på det nästa gång.

Jaja, nu har jag iaf fått skriva av mig lite.
Eller näe, vänta.
Jag hatar äckliga lärare som kommer på att vi ska ha prov en gång varannan vecka i SAMMA ÄMNE !!

Så nu var jag klar för denna gången.
Ha ett bra liv.

But all I know is everything's gonna be alright

Så börjar denna underbara helg lida mot sitt slut. Känns tråkigt måste jag säga. Men det är väl bara inse det.
Måste erkänna att jag varit riktigt lycklig hela helgen och det är underbart. Det trodde jag aldrig.
Idag är jag dock mör som tusan och ska snart sätta min på en spinning cykel och sen snöra mig framför teven med en regäl fruktsallad i handen. Känns underbart.

Kommer nog bli svårt att slå denna helgen. Hmm. Ska dock bli skönt att komma till skolan igen och börja på vardagen igen. På detta sätt kan man inte leva länge ;)'

Kanske skriver senare om det händer nåt roligt i mitt liv, vilket jag för tillfället tvivlar på ;P



Ha ett bra liv :D

Sverige förlorade och är ute.
Men jag är taggad och längtar tills i morron.
Ska bli grymt roligt. Weei, hoppas på bästa helgen på länge.

Jag blir dock grymt irriterad på människor som inte kan uppföra sig.
Kanske bara att vänja sig vid att det alltid kommer vara så.
Orkar inte ödsla mer energi på det.

NU ska jag ha roligt :D

Lev och må :)

Jag tror att mitt depp börjar lätta på sig och allt är älskade Sandras förtjänst. Utan henne, vad gjorde jag då?
Tack kära sandra för att du är du : )

Nytt motto: Skit i allt. Det löser sig alltid - Sandra Nilsson

tillsist vill jag säga till alla som missade det, jag har blivit glad igen och är nu taggad för en riktigt partyhelg^^.

Ha ett bra liv :D
Tillsvidare

Frågan jag nu ställer mig varje gång jag vaknar och somnar är; Vart har min underbara lycka försvunnit?
I varje blogginlägg nu på senaste tiden har jag klagat, vilket jag nu kommer fortsätta göra idag. För idag är det verkligen en sån där klagar dag. en dag då jag varken vill leva eller dö, jag vill bara upphöra att existera för att senare en bättre dag fortsätta vandra som att ingenting hade hänt. Men jag antar att det aldrig kommer hända, så därför bör jag inte heller slösa energi på att tänka på den saken.
För några månader sen hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle sitta här och skriva av mig allt depp som just nu för tillfället finns här inom mig. Jag vet inte alls vart allt har kommit ifrån. Men jag känner mig bara helt tom. En kram skulle verkligen inte sitta fel. Men jag antar att jag får vänta med det ett tag till.
För några månader sen, dessa jag pratade om för några rader sen, trodde jag inte heller att jag skulle sitta här och vara så otroligt beroende av sällskap att jag nästan ger upp innan klockan ens ringt på morronen. Mest av allt skulle jag just nu vilja känna mig omtyckt och behövd av någon. Jag behöver något att se framemot för att orka vakna på morron och för tillfället finns inte det riktigt här.

Känns dock bra att det är måndag imorron. Då slipper jag sitta här hemma och tänka på vad jag saknar. På skolan inser jag ändå rätt ofta vad det egentligen är jag har. Imorron fyller dessutom favvocilla år. Den söta ungen kommer jag spendera kvällen och natten med också. Hon ville inte vara ensam på tolvslaget. Det förstår jag. Nu blir ju lillacilla också 18. Nu börjar livet säger jag då. Nästa helg blir våran paryhelg. Först vår 18 års fest och sen pentan på lördag. Ska bli riktigt roligt faktiskt. Skönt att slippa tänka på allt då ;D

Nä, vad säger ni? Lite historia och sen lite handboll kanske?
KOM IGEN SVERIGE

Jag trodde på kärlek vid första ögonkastet,
jag trodde på kärlek överhuvudtaget.
Och det gjorde du med, för det sa du till mig.
Jag hade svårt för att tro på vad folk säger,
nu har jag ännu svårare.

Jag trodde verkligen på dig när du sa:
Du är det finaste jag vet.

Mest behöver jag en kram!!!

ÅÅh, jag hatar sånt här. Jag hatar att vilja en sak så mycket att man nästan kokar sönder, men ändå inte får göra det. Eller får och får. Får får jag väl, men vågar, kan blablabla. För att vara helt rätt så vågar jag inte. Jag vågar helt enkelt, jag kommer alltså inte få det jag vill ha och jag har helt klart mig själv att skylla. Svårare än så är det inte.
Men ändå vill jag det så mycket att jag skulle kunna göra vad som helst för att få det. Till och med att gå över den gräns som säger "Stopp, du vågar egentligen inte detta".
Ja, varför gör jag då inte som jag vill?
Kanske för att jag inte riktigt är beredd att ta det steget över den där tusans gränsen som säger att jag inte vågar, att jag är för feg för att ens andas. Ibland blir man bara så där irriterat galen på sig själv. Just nu är ett sånt där iblandtillfälle.
Jag önksar helt enkelt att jag var som mina vänner och gjorde det lätt för mig, men tydligen vill jag inte vara det och därför verkar jag inte ska göra det enkelt för mig.

Nu ska jag ta mina tankar och gå och vila. För ikväll ska jag till Pillis och vara med alla dom.

Tills vidare : )

Jag får helt enkelt leva på detta gamla men helt underbara citatet:
"Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid"

Tydligen tycker en del som läser min blogg att jag skriver bra blogg inlägg, vart de nu fått det ifrån vet jag inte. Själv skulle jag nog tycka att det var lika intressant att läsa min blogg som det är att leta i en soptunna fyllt med äckliga stinkande sopor. Blää.
Men jag gör ett försök att ännu en gång börja skriva i denna uttjatade lilla sak, egentligen hade jag som bestämt mig för att sluta blogga i denna bloggen för att istället blogga i min andra blogg vid namn: Nogg.se/Elinak. Weei, nu gjorde jag reklam för min egna nyinskaffade lilla blogg och jag vet att Agnes nu också kommer börja läsa den. Men det är väl bara acceptera att den lilla snorungen till syster för alltid kommer följa efter mig.

Livet går vidare omän vi har mycket i skolan. Uh, det är väl inte speciellt lungt på läxfronten om man säger så. Jag hann liksom gå skola i en dag så fick jag en hel bunt med äckliga skolböcker i handen. Spanska prov på fredag och sen en äcklig novell som alldeles snart ska in. Jag hatar det, men jag antar att det bara är att acceptera. Detta är liksom bara början.
Jag börjar lite smått tro på alla dessa skrockfulla sms, bilder osv. som säger vad man måste göra, annars får man otur i kärlek resten av livet. Jag funderar starkt på att någon gång testa att skicka vidare ett sånt sms för att se vad som händer, om jag då får tur i det som är menat, funkar det. Annars gör det de inte och då är det ingen idé.
Men ska jag vara riktigt ärlig så tror jag absolut inte på det, utan gör det bara för att se om det verkligen händer, vilket jag år 100 procent säker på att det inte kommer göra. OM det så skulle göra det, antar jag att det är för att det är meningen och inte för att jag skickat iväg något dumt sms.

det är alldeles snart träning som gäller, fast inte för mig. Utan för mitt kära handbollslag som det inte längre känns som att jag spelar i. Det är mycket tråkigt måste jag medge. Men snart är jag på G igen och då ska jag minsann vara bättre än nånsin och det känns bra att vara taggad. Om sisådär ett halvår...
Imorgon får jag svar på vad det blir av mig  och hur jag ska göra.

Nu ska jag ta mitt trötta jag och gå till sängen och vila ett tag.
Sen blir det spanska plugg och sen kika på träningen.

Tills vidare : )