elina källman

Var ute och rörde på mig idag innan skolan. Mitt uppe i mina tankar kom jag på att tänka på att det verkligen börjar bli vår nu. Vädret kan svänga på en sekund, vägen har börjat tina fram och solen har lyst nästan varje dag nu i två veckor. Är inte det underbart?! Som jag skrev för ungefär två år sen (tiden i göteborg) så blir allt så mycket vackrare på våren. Samma som med vägen så börjar även människorna tina fram. Vi kommer liksom ut, istället för att sitta inne. Dessutom tycker jag att allt blir så mycket vackrare om våren, även om man tittar lite närmare så ser hon/han precis likadan ut som innan våren kom. Jag vet inte, det är något speciellt med våren som jag gillar mycket skarpt.

Idag har jag även hållit till på SMASK, många skratt hann det faktiskt bli. Även fast jag tyckte att det var ganska så mycket bättre förra året. liksom alla sjöng som mycket bättre då. Men jag tycker ändå att det var bra. Sen blev det fika på nodo, även fast inte jag fikade speciellt mycket. Köpte även godis när vi skulle hem, dock gav jag allt till min syster och pappa precis. Jag fick sjukt dåligt samvete och klarade inte av att äta upp det. Jag ska ju faktiskt utomlands snart och då måste man ju visa sig i bikini. HEMSKT!!

Imorgon blir det mest troligt Gråträsk, om inte min mor vill annat.

Mamma kommer från Frankrike vilken sekund som helst. Sen ska jag sova.

God natt!

Imorgon sitter jag på tåget vid just denna tidpunkt, på fredag kommer nästan allt vara som vanligt igen. Jag och Tove ska åka ner och träffa Emelie i Göteborg. Bara en sak som saknas, och det är Cilla för att få ihop vår lilla skara bestående av fyra människor. Jag brukar ofta tänka på det här med vårt lilla kompisgäng som vi alltid har, är och kommer att vara, hur det än går i resten av livet.

Tänk att det skulle bli så att tre lite smått knäppa tjejer skulle födas på ungefär samma gård, få samma intressen och leva sina liv i varandras. Det kan jag inte annat än att tacka Gud för. Det finns inga som helst människor som vet mer om mig, som kan mer om mig eller som har varit med om saker med mig, som tove och emelie. Dessa människor har alltid följt med mig i livet. Sen en vacker dag kom en till fin människa med i vårt "gäng". Denna flicka hette och fortfarande heter Cilla.

Som liten hade jag en dröm, och den drömmen var att alltid få vara tillsammans med dessa fyra människor (ska jag vara ärlig så finns den drömmen kvar fortfarande). Jag drömde om att bo på samma gård, jobba på samma ställe, göra alla saker tillsammans, köra samma bil, få barn vid samma tidpunkt, ta studenten tillsammans, ja allt ni kan tänka er. Den drömmen finns kvar fortfarande, men jag har börjat inse att den drömmen inte kommer bli mer än en dröm. Idag inser jag att vi aldrig kommer kunna ta studenten tillsammans, vi kommer aldrig gå på samma bal, åka bakom samma traktor eller skrika "för vi har tagit studenten, fy faaaan va vi är braaaaa" tillsammans. Kanske gör inte det något, så länge vi är tillsammans.

Och det gör ont i mitt hjärta när Emelie inte bor här, när jag inte kan träffa henne när jag vill, utan bara vid bestämda tillfällen. Det gör ont att veta att Emelie nog för alltid valt att bo borta, men jag är glad för henne. Jag är glad att hon är lycklig och trivs med vad hon gör. Jag är glad för att jag får chansen att träffa henne vissa gånger och de gångerna är underbara.

Men visst har vi sagt så, vänner föralltid?! Visst har vi sagt att vi ska hålla ihop, även fast vi går skilda vägar? Och medan tiden rullar på, visst kan vi se tillbaka på alla de minnen vi har tillsammans?! Vad som än händer, vilka vägar vi än tar, hur många familjer vi skapar, hur många jobb vi tar, vilken utbildning vi väljer - Vänner föralltid.

Och visst vet ni om att ni alltid kommer finnas långt inne i mitt hjärta. ÄLSKADE VÄNNER

Helgen blev nog inte riktigt vad jag trodde att den skulle bli. Den blev ganska kaotisk. Det är konstigt hur vissa människor kan få en att må, hur ledsen vissa kan göra en. Ja, det är obeskrivligt. En sak vet jag i alla fall, jag ska aldrig mer låta någon göra mig så ledsen igen. ALDRIG!!

I fredags var allt i alla fall överroligt, när vi spelade innebandy och volleyboll i sporthallen. Sen blev vi bjudna på supergott fika hos Ida, som en mysig avslutning på kvällen. Vi åkte hemåt vid halv tre..
Jag åkte faktiskt skidor på lördagsmorgonen, som en liten träning inför mitt projektarbete som ska göras nästa år. Det gick väl inte sådär jätte fort, men det gick framåt i alla fall. Upptäckte även att det behövs ganska så mycket mer träning om jag ska orka, eller klara av, vasaloppet om ett år. haha.

Det är väldigt många tankar som rullar runt i mitt huvud för tillfället och jag vet inte riktigt hur jag ska få stopp på dem, men ska gå ut och lyssna på lite musik tror jag, då kanske jag kan binda ett litet koppel om dem. Just för studen så vet jag inte riktigt vad jag vill, eller hur jag vill eller vad som kommer att hända... men jag vet att tid tar tid och så får det väl vara ett tag. Och vi orkar nog mer än vad vi tror.

Idag ska jag träna och träna för fulla muggar. Synd bara att det spösnöar ute, så idag går det lite sämre att åka skidor. Annars hade jag gjort det. Annars händer inte mycket i mitt liv idag, hade väldigt gärna gått på stan ett tag... Men jag ska till Göteborg och där kommer jag slösa en hel del pengar.

Ha en bra dag

Uppdat. Efter att ha fått ett visst besked idag så vet jag inte längre. Jag vet varken in eller ut. Enda jag vet är att jag helst skulle lägga mig ner och vakna upp vid ett bättre tillfälle - om det någon gång kommer komma. Jag tvivlar faktiskt på det. Jag tvivlar mer än nånsin. Jag vet att jag är på väg tillbaka, fortare än nånsin nu också...