elina källman

Klockan är 22.29 och här sitter jag med ett samhällsarbete. Ska skriva Veme tills om tre veckor, så nog har jag det jag gör om jag säger så. Har två till veme-arbeten som ska in om bara några veckor. Hur hinner jag? Jo, det ska nog gå, jag tycker veme är ganska roligt. Speciellt när man får välja ämne själv. Så, det går nog gallant om jag får säga det själv.
Ja, mitt samhällsarbete, vad ska det handla om? Jag hade tänkt skriva om LVU, lagen om vård av unga. Så just nu sitter jag drängt i massa papper och böcker och läser som en tok. Det är ganska intressand.
Jag skulle vilja försöka reda ut är om LVU fungerar som det är tänkt att det ska fungera, om ungdomarna far illa av det, eller om det blir bättre.
Det är lite svårt att formulera mina frågeställningar just nu, eftersom att jag inte riktigt vet hur jag ska sätta upp mitt arbete vid detta tillfälle. Det var ju trots allt idag vi fick uppgiften.
Förutom veme arbeten i högar har jag NKprov, Spanskaprov, matteprov och geografiprov inom kort. Det ska nog gå bra, för efter denna period är det lov och det längtar man ju till om man säger så.

Utöver alla prov så sitter jag samtidigt och ska fylla min älskade systers ipod med musik. Bra musik som jag tycker om. Frågan är ju bara om hon kommer tycka om den. För övrigt så fick hon ipoden av lilla mig idag. Vet inte riktigt varför jag inte gett den till henne innan. Men mitt lilla ego har väl talat då.
Älskadesötalillasyster, torka tårarna och bli glad igen. Jag älskar dig. Bry dig inte om något annat.

Du slog mig precis med ord och det gör ondare än någon kan ana. Jag förstår inte. Varför?! Ord känns med än slag, så är det bara. Rädda mig.

Imorron ska jag fixa en ny T. Det behövs verkligen. Efter detta så behövs det. Får se, kommer säkert inte göra det. Men ska se till att få det att bli, för annars överlever jag inte.

Nu ska jag se till att få mig några timmars sömn. Återstår ju att se om jag kommer somna efter allt. Men att i alla fall ligga i sängen kan väl hjälpa lite. Skolan kommer bli jobbig imorron, det känner jag på mig.
Har fortfarande ont i magen. Jag kan inte fårstå varför. Men i framtiden kanske jag får svaret. Vem vet?

God natt

Den senaste tiden har varit extra jobbig, jobbigare än vanligt. Det har hänt så otroligt mycket, känns inte ens som att det skulle räcka ett litet a4 till att skriva ner allt som hänt, allt jag känt och fortfarande känner. Det är så sjukt.

Men som sagt, livet förändras och det är väl kanske tur det.

För ungefär ett år se ville jag inget hellre än att stanna tiden och leva lyckligt i alla mina dagar. Jag hoppades att den tiden aldrig skulle ta slut, men mest hoppades jag att det inte var någon dröm. Så här i efterhand så inser jag nu att det inte var någon dröm, men för stunden kan jag endast drömma om denna underbara tid.

Skulle helst se att allt ordnade sig bara man knäppte med fingrarna, vilket endast kan vara en dröm, för vad skulle kunna ordna sig genom ett fingerknäpp?
Sitter just nu på skolan och väntar på bättre tider. ska ut och fotografera snart med fotoA kursen. Vet väl inte riktigt hur rolig den kursen är. Det får tiden utvisa.
Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag valde samhälls heller. Riktigt så mycket kunde jag väl inte ha tänkt?
Har ungefär ett ton med läxor som ligger och väntar där hemma på mig. Kan inte påstå att jag längtar till att komma hem. Kommer nog inte ens orka ta tag i alla läxor ännu.

Äh, som Hanna brukade säga till mig: Allting löser sig med tiden.
Får kanske lita på vår kloka vän. Jag hoppas hon har det bra där hon är nu. Älskade vän

Finns väl egentligen inte så mycket mer att skriva, som alla ser blir det mest bara klagningar. FÖRLÅT MIG!
Jag lovar att det kommer bättre tider, kanske snart!

En extremt deppig dag börjar lida mot sitt slut. Funderar på att gå och sova nu, även fast jag inte är det minsta trött, antar att det kommer bli svårt att somna i natt. Jag orkar inte skolan.
Vaknade i morse hos Josseposse. Skulle och träna med Per. Kände inte alls någon motivation till att göra något, endast ligga kvar i hos Josse i sängen. Men det går ju inte det heller, så jag begav mig hemåt, försökte få mig nåt att äta och sen hämta Per. Gick väl sådär att träna, inte alls väldigt roligt. Menmen.
Hemma igen satte jag mig vid datorn, började plugga. Försöka i alla fall. Men inte det heller gick så bra. Skrev i alla fall på mitt lilla svenska arbete.
Såg lite tv och degade tills farmor kom på besök, försökte vara lite social. Vet inte riktigt hur jag lyckades.
Skyllde på att jag var trött.

Imorron ska vi ta kort på skolan. Sen händer inget annat speciellt. Jag börjar åtta som alla andra dagar.

Livet är en dans på rosor - Vi glömmer att rosorna har taggar.
Sant så sant. Otroligt sant.

Coldplay - The Scientist

Det är drygt en vecka sen Hanna valde att sluta sitt liv här på jorden och vandra vidare mot en plats bortom all smärta. Vid såna tillfällen känns det bra att jag har en tro som håller och extra viktigt känns det att hålla extra hårt nu när golvet liksom slungas bort från mina fötter.
Jag vill tro att Hanna inte avslutat sitt liv, bara fortsatt gå mot något som mycket bättre. Hon åkte iväg med tåget, vi står kvar på perrongen och väntar på våran tur, som inte riktigt har kommit ännu.
Men när den tiden kommer, då ses vi igen och då ska vi skratta och göra hyss, lika mycket som vi gjorde förut.

Det har utan tvekan varit en stormig vecka. Jag har inte riktigt kunna skilja på dröm och verklighet, rykten och sanning. Men någonstans långt inom mig har jag hela tiden vetat att hon varit död, jag har bara inte velat acceptera det. Det är svårt, riktigt svårt och man vet inte riktigt vad man ska göra för att kunna gå vidare.
Just nu känns det som att jag är uppe och svävar nånstans. Allt är på nåt sätt för verkligt, samtidigt som att det är den hemskaste mardrömmen jag någonsin drömt.
På tisdag ska klassen samlas och ha minnesstund, tänka på alla vackra minnen vi fått med Hanna. Synd att det inte kommer bli fler, men de jag har kommer jag spara långt inne i mitt hjärta och för alltid bära med mig.
På fredag är det begravning. Ångestdag om jag får säga det själv. Hur ska man orka igenom det egentligen. Titta på kistan och förstå att där, där inne ligger Hanna död. Hon kommer inte vandra här mer.
Allt är så sjukt.
VILA I FRID!

Efter fem timmar övervälld av böcker som Zigma, Dagens Nyheter och Caminando mm. är jag helt slutkörd och verkligen klar för sängen. Men den som trodde att jag redan fick gå och sussa hade fel, väldigt fel. För innan det är dags för mig att äntra sängen måste jag läsa lite i min engelska bok, bära undan alla tunga böcker, packa väskan inför imorron, se nyheterna, göra mig klar och SEN, Ja sen får jag äntligen inta min favoritplats för tillfället, nämligen sängen ;)

Idag har verkligen varit en dag för klagor och krämper om man säger så. Verkligen ingen dag jag lägger till historien precis. Kommer min vinter se ut så här kommer jag ju aldrig överleva.
Om det finns någon vänlig själ där ute som vill göra mig lite gladare, så säg gärna till, alla förslag tas tacksamt emot.

Nu är det dags för nyheterna. Detta var endast ett litet uppehåll i min stressade vardag.
God natt, till dig som får sova.
Var lycklig....