elina källman

I början av sommaren hörde jag en låt på P3 när jag låg på bryggan och halvsov tillsammans med Vickan i solen. Sommaren hade precis börjat, studentyran hade lagt sig och värmen hade just kommit till vår lilla by. Jag funderade mycket på hur denna sommar skulle komma att bli och min rädsla var att den skulle bli extremt jobbig och nästan olidlig. Det var i alla fall känslan jag hade i kroppen när jag tänkte på sommar. Men så hörde jag denna låt, "Fånga en sommar" och insåg att det är mitt eget val hur den ska bli. Vill jag ligga hemma och ruttna bort så är det bara jag som kan bestämma det, men vill jag leva livet till varje pris så är det mitt ansvar att se till att det blir så också.

Jag skrev ett blogginlägg och i det stod det ungefär såhär:  JAG VILL SKRIKA MIG HES AV LYCKA OCH DANSA TILL HÅKAN HELLSTRÖM. VARA VAKEN HELA NATTEN OCH SKRATTA TILLS MAGEN SPRICKER.  HÄNGA MED DE BÄSTA VÄNNERNA SOM FINNS OCH TITTA PÅ SOLNEDGÅNGEN. TITTA PÅ SOLUPPGÅNGEN OCH SPELA VOLLEYBOLL TILLS FINGRARNA BLÖDER. ÅKA BÅT PÅ SPEGELBLANKT VATTEN OCH BADA. GÅ PÅ ROLIGA FESTIVALER OCH DANSA. JAG VILL, SKRATTA, SJUNGA, NJUTA OCH LEVA. Det var precis så här sommaren också blev till slut. Jag fångade min sommar och det gjorde mig lycklig, helt otroligt lycklig.

Och sen blev det, för en vecka sen, dags för det årliga lägret Tejp. Jag åkte egentligen dit utan någon förväntning på något, och hade egentligen inte tänkt åka dit alls. Eftersom att jag påstod att jag hade allt jag behövde just då. Men efter många om och men bestämde jag mig tillslut för att det var bäst att åka. Det visade sig att det skulle bli ganska kämpigt där och en berg och dal -bana. Jag insåg att mitt liv saknade ganska mycket, för att jag skulle vara så där lycklig som jag egentligen vill vara. Under hela sommaren visade det sig att jag hade ju helt "glömt" Jesus i mitt liv. Det är så enkelt, att man inte inser att man är beroende av honom när man är sådär lycklig.

Efter lägret kom jag hem och insåg att jag är så mycket starkare vid sidan om Honom. En fin sommar har det varit, men ingenting går upp emot ett liv med Honom. Och jag är evigt tacksam att jag åkte på lägret, för tänk vad som kunde ha hänt annars. Och för att avsluta detta långa inlägg så har jag nu lyckats säga Hejdå till mitt gamla jag och tagit sikte mot en ny höst, ett nytt år och ett nytt liv, men inte ensam, utan med Jesus. Och för första gången ser jag verkligen framemot det. Jag ska aldrig mer tillbaka. So long, Farewell to my old self!

I helgen har jag fått dansa till Håkan Hellström i solnedgången, varit vaken så länge tills solen gått upp, gått och lagt mig alldeles lycklig och badat sena bad.
Det har varit underbart!

Det är precis som det ska vara på sommaren just nu. Massa underbara kompisar, sol, musik, bad, sena kvällar och båt. Jag tror faktiskt inte att det kan bli mycket bättre än vad det är nu. Fast skulle det bli det, skulle det bara vara en bonus som jag tackar ja till. Varje gång jag har lagt mig i sängen dessa två dagar har jag somnat med ett leende på läpparna, fast nästan lite ledsen över att dagen är över. Snart är det dags för denna dagen att gå mot sitt slut och det är första gången på riktigt länge som jag gå mot sängen vid klockan tolv, faktiskt ska det bli riktigt skönt.
Snart kommer min kusin på besök och jag längtar, vi ska se så mycket gamla saker. Så många minnen ska upplevas och vi ska även hinna med ett besök i Gråträsk.
På onsdag åker jag och Josse till skellefteå, vi ska leva, träffa vänner och skratta!

En liten uppdat om vad som har hänt i helgen kanske skulle vara roligt.
Fredag var det dans på logen, väldigt mysigt.
Lördag var det fest hos cilla, och sen åkte vi till havs och roade oss.

Nä, nu känner jag för att vara lite poetisk. ska skriva lite och sen göra ett besök hos John Blund ;)

God natt

Det har varit en riktigt bra helg som bara flugit iväg och helt plötsligt blev det måndag igen.
Sitter i och för sig ganska så sjuk hemma med en hund och tror att det är söndag, man blir ganska virrig när man inte håller hus på skolan för en dag. Men jag måste faktiskt medge att det är ganska skönt att ta en vad Linnéa kallar för TL (tjänstledigt) även fast det blev en ofrivillig sådan.

Helgen då?! Vad gjorde den så otroligt bra?
Jo, den började i skellefteå. Det som skulle bli middag, EFS och efterhäng, blev mest EFS. Men det gör inte så mycket. Vi var bjudna på middag hos Samme i fredags, innan EFS, men kvällen innan ringer han och säger att han måste åka till Happis. Jaha, vart ska vi nu käka?! Det blev i alla fall middag hos Josses mormor och det var inte dåligt det heller, för det var gott. Det var roligt på EFS, som vanligt då.. Sen gick jag och Josse ut på stan för att se oss runt, vi kom till ett tält med massa fulla vuxna. mest tragiskt tycker jag, gulligt tyckte josse. På hemvägen gick vi förbi EFS igen, för att Josse frös. Där satt vi och chillade ett tag, för att senare börja traska hemåt. Hemma käkade vi bullar, såg en film och somnade vid halv två. En mycket lyckad kväll om man frågar mig.

Egentligen var det tänk att vi skulle hem fort och åka skidor på lördag, men det var -20 grader hemma, så istället blev den en skön sovmorgon och en tripp på stan innan vi senade begav oss hemåt.
Väl hemma handlade vi och sen begav vi oss mot sannas hus och började laga middag, alla hjärtans dag-middag. Mycket trevligt, med mycket underbara vänner.


Igår var det match i malmberget och det var en mycket snorig och halsontig Elina som vaknade upp, men jag hade ändå tänkt spela. Matchen för mig gick inte så jättebra, men vi vann i alla fall och det är ju huvudsaken. Med mig hem fick jag en redig förkylning som inte verkar ska lämna mig i första taget. Mamma och pappa förbjöd mig att gå till skolan idag och det kanske var en bra sak?!

När jag suttit här hemma i några timmar har jag även hunnit med att läsa en hel del bloggar, plugga, sova och tänkt.
Jag har dessutom kommit på hur otroligt många fina människor det finns i mitt liv och hur lite jag egentligen uppskattar det jag har, utan jag strävar istället efter något mer, något som kanske inte alls är lika fint och bra som mina vänner. Jag strävar hela tiden efter att komma ett steg längre, istället för att leva i det vi kallar för nuet. Mitt nu verkar vara sen, senare och nästa dag/månad/år istället för att låta det vara NU.
Men jag är helt överlycklig över alla fina människor jag har och som jag skulle kunna göra vad som helst för, för dessa människor går inte att byta ut.

Nu ska jag ta tag i mina läxor igen, kommer nog bli så att jag sover istället.
Ha en bra dag i solen

Egentligen skulle ni kunna slita uppmärksamheten från detta blogginlägg. Det tidigare är bättre eftersom att det är ett bevis på hur otroligt manliga jag och Hanna egentligen är ;)
Du, föresten; Stockholmsresan är äntligen bokad

Idag började skolan, därför är det väl inte mer än självklart att detta inlägg mest kommer handla om skolans trötta dag. Och trött var väl bara förnamnet, jag liksom sov även när jag tog mina första steg i skolan, som förövrigt luktade mögligt apelsinskal. Jodu, skolan är fortfarande full av mögel, mögel som tydligen framkallar cancer. Joho, det känns ju jätte säkert. NOT! Och visst känns det sådär underbart att man direkt man kommer in i skolan får svidande huvudvärk och tungt att andas?! Inte en enda dag på jullovet har jag lidit av huvudvärk, men direkt man kommer till skolan händer något. Jag skulle gissa på möglet. Nåja, förhoppningsvis kommer det bli bättre snart.

Och tror ni att mitt busskort funkade idag på bussen? NEJ!!!! det gjorde inte det. Och om inte busskortet funkar, vart går man då?! Jo, till den underbara busstanten på skolan. Ni vet, hon med det snälla ansiktet, som alltid ler sådär snällt mot en när man kommer in och som alltid hälsar en hjärtligt välkommen in - fast tvärtom. Jag behöver ett STORT mirakel om jag ska våga gå dit nån dag, jag behöver liksom hjälp att ens tänka den sjuka tanken att gå dit. Med ett hjärta som nästan hoppar ut vet jag att jag kommer gå dit. Jag kommer aldrig våga gå dit - så ge mig ett mirakel!

Imorgon ska jag umgås med Josseposse. Det var verkligen längesen vi bara såg film eller något liknande. På senaste tiden har vi ju liksom varit på resandefot hela tiden. Men imorron ska vi se på nyckeln till frihet och bara ta det lugnt.
På lördag åker jag upp till Kiruna för att spela handboll.
Sen har jag väldigt mkt att se framemot, jag längtar. 

Idag har mitt nya liv börjat(undrar hur många såna jag har haft) Denna gång handlar det om att bli nyttig och börja träna hårdare. Vilodag; Lördag... Mer säger jag inte. Dessutom håller jag fortfarande mina nyårslöften. Ändå stolt man är ;D

Ha en bra kväll.

Sandra kommer snart, vi ska fika. Verkar inte som att jag gör annat än fikar nuförtiden. Men vet du, jag fyllde nyss år och då får man. Visst?!

En annan sak som jag också gör hela tiden är att tänker. Hela tiden tänker jag. Jag tänker tillbaka på den underbara veckan jag fick(Vi fick) tillsammans på det underbara stället.
Deltagare. Ledare. Noll mottagning. Alcogel. Skratt. Tårar. Lekar. Spel. Smågrupper. Möten. Umeå. Nyår. Raketer. Kramringar. MassaMassaFolk. Och strömbäck.
Jag tror inte att något skulle kunna gå uppemot vad vi alla varit med om på bara några dagar. Jag har liksom hunnit samanfatta hela livet och knytt ihop det igen. För jag tror att jag hittat livet, hittat mig själv igen. Känner inte längre att jag måste göra mig till på något sätt. Jag är jag och så kommer det för alltid att vara. Jag kan faktiskt känna mig lite stolt över att just jag är jag. För visst är det något unikt med mig? Visst är det något unikt med alla på vår jord?!
Nej, jag tror inte att detta går uppemot nåt annat. Och jag längtar tillbaka. Tillbaka till det stället där inget spelar någon roll. Där ingen försöker ändra på en, utan där alla blir accepterade som man är.
Så tack, tack alla vänner för dessa dagar.

Nämnde jag det?! Jag är fortfarande lycklig

---

Uppdatering 16.44
Ibland önskar jag att det fanns mer av tiden. Jag skulle helst se att ett dygn hade 48 underbara timmar istället för fjuttiga 24. Jag kan dock anse att jag använder tiden för dåligt. Vissa stunder kan jag bara ligga och inte göra nånting, då jag egentligen skulle behöva exempelvis plugga röven av mig. Samtidigt har människor sagt till mig att det här med vilan är minst lika viktig som att plugga. Kanske har de rätt de som sagt det. jag vet inte riktigt, för egentligen har jag aldrig riktigt försökt bara ligga och inte tänka på läxan, de gånger jag haft läxa. Men så hände det idag. Idag låg jag bara för att vila, såg lite tv och tänkte. Inte alls på läxa, inte på träning, utan jag tänkte på allt annat. Allt annat sånt onödigt. Och vet ni, det var underbart!

Någon gång tidigare i mitt liv har jag sagt till mig själv; Innan jag dör, vill jag leva först. Detta med att leva först har inte alltid varit så självklart. Vissa gånger har det verkligen varit en tuff kamp, en riktigt tuff kamp. Det har mest handlat om att överleva. Och alla gånder har jag gjort det, mer eller mindre. Huvudsaken är ju att jag lyckats. Men detta med att leva först har aldrig riktigt funnits där. Men nu, nu tror jag faktiskt att jag lyckats vinna, på riktigt. För jag kan faktiskt säga, helt ärligt, att jag lever fullt ut nu. Den senaste veckan har liksom bara inneburit att flyga fram. Skolstarten på torsdag känns inte heller allt för allvarlig. Jag tar liksom dagen som den kommer. Och det kanske är bra?!
Men bara för att jag lever nu, så kan jag inte dö redan. Nejnej, jag har mycket framför mig som jag ser framemot. Mitt liv har ju knappt börjat ännu. Snart tar jag studenten och då ska jag leva livet.

Imorgon ska jag umgås med Hanna <3 Det var alldeles för längesen vi gjorde något och jag längtar faktiskt.

Det är dan före dopparedan och här sitter jag med läxa. Japp, du läste rätt. Jag sitter och pluggar för fulla muggar. Kanske låter värre än vad det är, jag och Ylva har nämligen ett arbete som ska vara inne idag senast klockan nio. Palla det ens. Men ett måste är ett måste och det måste verkligen göras.

Julafton imorron då, som sagt. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Jul är lite överskattat, men ändå är det ganska mysigt. Julkänslan finns där någonstans långt bak, kanske hinner den dyka upp mer fram tills imorron. Tydligen har vi varit mycket snälla i år jag och min syster. under granen ligger en stor hög med juklappar som ska delas ut. Jag har lite ångest över hur mycket mina föräldrar spenderat på mig denna julen, men förhoppningsvis har de inte spenderat mer pengar än vad de har råd med. Fick en julklapp idag redan, fast egentligen inte. Ett armbågsskydd för 1400 kronor. Det var väl lite att ta i kanske? Men vill jag kunna spela handboll, så måste jag.

Nåja, mor och far håller på med julskinkan just nu. Mina vänner vill att jag ska komma och spela volle, men min familj vill att  jag ska vara hemma med dem. Det blir nog så att jag stannar hemma, min mor får ju inte bli ledsen såhär dagen innan. Dessutom ska hon spendera julafton på sjukhuset, på sitt kära jobb. Hon åker hemifrån klockan tio och kommer inte tillbaka tidigare än tolv timmar senare, klockan tio på kvällen. Nog ska vi väl se till att överleva det, men det kan gå trögt.

Sen blev det ju som sagt Livskraft till nyår. Det blir nog bättre än bra.

God Jul på er alla.