Tomheten
Detta var bekymmersfria dagar!
-
Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig och jag skämms för att säga det. Så mycket att jag knappt vill visa mig bland folk. Jag har verkligen kämpat för detta och ville så mycket göra det, innerstinne har jag insett det nu.
Det blir inget, jag är hemma. Får mest ångest när jag tänker på det, när jag skriver rapporten och ser på skidorna. Jag hatar vintern och jag hatar väder.
Från och med imorron ska jag träna ihjäl mig och sen åka hela nästa år, det bara är så.
Fråga inte!
Jag ska skidra bort mina små bekymmer
Har precis kommit hem från en tvkväll hos Sanna. Imorgon sticker hon till Umeå och det gör min lite ledsen.
Imorgon ska jag också vara med Tove, vi ska äta middag och åka på bio, Snabba Cash ska vi se. Om en vecka flyttar hon till Göteborg. Det gör mig också ledsen...
Jag inser precis hur ensam jag kommer bli i egentligen lilla Piteå, fast vid detta tillfälle känns det större än störst. Visst har jag mig själv att skylla på ensamheten, med tanke på vilket val jag gjorde när jag flydde mitt liv för att starta på ett nytt i Göteborg. Alla vet ju hur det nya livet gick och här sitter jag med ett halvår kvar av skolan. Visserligen borde jag vara glad över det, men jag inser också hur ensamt detta halvår kommer bli. Jag önskar bara att allt var bra och egentligen som förut. Men man måste gå vidare och kanske börja med att göra allt bra. Fast egentligen är allt bra, jag vill bara ha mina vänner här, eller jag där.
Nu vet jag att det finns vissa personer som sitter och småler för sig själv åt min ensamhet, men gör ni det. Jag bryr mig inte längre om er. Har ni inget bättre för er, så är ni välkommna att skratta åt mitt liv.
Vilket deppat inlägg.
Nu ska jag sova och skidra bort mina bekymmer imorgon.
Ursch vilken dålig kväll det blev
Det har snöat som en tok idag, jag älskar det. Men jag längtar bort mot varmare breddgrader.
NUNUNU
Jag vill bara gråta! Jag har mina aningar till detta anfall som just nu ligger och lurar bakom ögonlocken. Luften gick ur mig. Jag har tagit lov i hjärnan, men psykologin ligger som ett svart moln över mig fortfarande. Den ska vara inne imorgon, och istället skriver jag detta. Men jag orkar inte, för min hjärna verkar ha tagit lov och den behöver det så mycket. Jag tror att det är pressen från den mest hemska läraren i historien som lurar, jag orkar inte. Hon skrämmer mig!
Och snart är det jul, jag har ingen julkänsla i kroppen. Jag är mest rädd att detta ska bli dåligt. Egentligen borde jag inte vara rädd, men ändå är jag det. Åh, ikväll är ingen bra kväll. Jag borde göra klart psykologin och drömma mig bort med bästboken jag läser.
God natt
22 November
Jag vill att det ska komma snö!
Och sen tror jag att jag ska börja hålla käften,
blir nog bäst så!
Jag fick en chans
Jag har i alla fall idag valt att publicera ett gammalt inlägg, som jag skrev just denna dag. Läs den som orkar.
Jag fick en gång en chans i livet. En chans till att bli det jag verkligen alltid velat. Och jag tog den chansen, för att jag trodde att det skulle bli bra. Jag skulle äntligen få ett underbart liv. Det började med att jag åkte till Danmark. Laget var fruktansvärt bra och redan då funderade jag på om detta verkligen var rätt. Men jag fortsatte att kämpa, för jag skulle ju bli bäst. Nästa resa bar i väg till Norge och Oslo. Där gick det bra och jag gick i tankarna på att ge detta en ärlig chans, men sen blev det inte så mycket mer än bara tankar. Jag blev avbruten av en boll som lyckades träffa mitt huvud och jag fick ännu en gång se mig som besegrad. Hjärnskakning och ingen träning på tre veckor var ett för högt pris så jag funderande än en gång att ge upp och hoppa av. Men jag gjorde det inte, utan det stannade endast i tankar. När jag sen kom igen med träningarna så gick det bra. Jag kände glädje i att träna. Men inte i att bo här och skolan den var skit. Men det var laget och träningarna som fick mig att ha hoppet uppe. Handbollen gick bra där ett tag. Jag kämpade på och lyckades ganska bra. Men så kom en vägg, bara så där. Jag gick in i den och ramlade baklänges. Det gjorde ont och det sved. Det var mörkt och hemskt och jag ville bara ge upp. Försvinna därifrån. Men jag gjorde det aldrig. Jag kämpde och kämpade. Efter den smällen lyckades jag aldrig riktigt resa mig upp igen. Jag hade liksom inga krafter kvar och blev kvar där halvvägs upp. Och i april 2007 var min resa över. Jag hade slängt chansen i havet och gett upp. Jag gav upp för att jag aldrig riktigt orkat resa mig upp. Jag har kämpat på från underläge ändå sen december och nu blev det för mycket. Jag kommer ångra det jag gjort, att jag gav upp. Men innerstinne vet jag att det här är det bästa för mig och för många andra. Men sakna detta, det kommer jag verkligen göra.
Man får en hel del chanser i livet och det finns en hel del vägar att välja som man kan gå. Jag valde den svåra, tjorviga vägen som rätt ofta är svår att förstå sig på. Jag valde den, istället för att välja den raka vägen utan svängar och utan backar. På ett sätt kan jag ångra mig att jag gjorde det. Men oftast gör jag inte det. Jag har en erfarenhet med mig som tillslut kan vara värd guld. Varje tisdag, måndag och torsdag har jag inte ens haft någon tid till att äta middag. Det har bara varit träning direkt, sen har man kommit hem, pluggat och sovit. Och varje dag har jag plågat mig upp till skolan och dött för att det har varit så hemskt. Jag har nog aldrig heller varit så yr eller illamående som jag varit detta året.
Nu ska jag plugga och vänta ¨på pappa. han har två mil kvar och sen ska vi äta jordgubbar. Idag fick jag sommalov. Dedu. Inte illa. verkligen inte. Nu är det bara vänta tills alla andra ska påbörja sitt så jag kan börja leva mitt liv som jag ska göra i sommar.
Igår blev jag, som alla andra, störtkär i Alexander Rybak. Åh, jag förstod direkt att han skulle vinna. hehe.
Idag har jag varit på hundutställning, och jag som är ssåååå intresserad. Blev i alla fall en hel del solning och sånt trevligt. Solen ger mig extra mycket energi att klara av det stressiga och hemska. Ska bli skönt att åka bort, till förhoppningsvis solen.
Det är nu enbart 5 dagar kvar tills vi sticker. Och imorgon skriver jag mitt livs sista historiaprov. UNDERBART!
Och ja, Tid tar Tid
Helgen blev nog inte riktigt vad jag trodde att den skulle bli. Den blev ganska kaotisk. Det är konstigt hur vissa människor kan få en att må, hur ledsen vissa kan göra en. Ja, det är obeskrivligt. En sak vet jag i alla fall, jag ska aldrig mer låta någon göra mig så ledsen igen. ALDRIG!!
I fredags var allt i alla fall överroligt, när vi spelade innebandy och volleyboll i sporthallen. Sen blev vi bjudna på supergott fika hos Ida, som en mysig avslutning på kvällen. Vi åkte hemåt vid halv tre..
Jag åkte faktiskt skidor på lördagsmorgonen, som en liten träning inför mitt projektarbete som ska göras nästa år. Det gick väl inte sådär jätte fort, men det gick framåt i alla fall. Upptäckte även att det behövs ganska så mycket mer träning om jag ska orka, eller klara av, vasaloppet om ett år. haha.
Det är väldigt många tankar som rullar runt i mitt huvud för tillfället och jag vet inte riktigt hur jag ska få stopp på dem, men ska gå ut och lyssna på lite musik tror jag, då kanske jag kan binda ett litet koppel om dem. Just för studen så vet jag inte riktigt vad jag vill, eller hur jag vill eller vad som kommer att hända... men jag vet att tid tar tid och så får det väl vara ett tag. Och vi orkar nog mer än vad vi tror.
Idag ska jag träna och träna för fulla muggar. Synd bara att det spösnöar ute, så idag går det lite sämre att åka skidor. Annars hade jag gjort det. Annars händer inte mycket i mitt liv idag, hade väldigt gärna gått på stan ett tag... Men jag ska till Göteborg och där kommer jag slösa en hel del pengar.
Ha en bra dag
Uppdat. Efter att ha fått ett visst besked idag så vet jag inte längre. Jag vet varken in eller ut. Enda jag vet är att jag helst skulle lägga mig ner och vakna upp vid ett bättre tillfälle - om det någon gång kommer komma. Jag tvivlar faktiskt på det. Jag tvivlar mer än nånsin. Jag vet att jag är på väg tillbaka, fortare än nånsin nu också...
Ta inte den enklaste vägen - ta den vackraste(?)
Har varit ute i solen i två timmar idag med min syster, det var trevligt. Upptäckte ett skidspår som tydligen finns på isen här i Böle, så imorron blir det nog till att pröva det. Sen upptäckte vi även en sladdadgångled på isen, så någon annan dag blir det att pröva den och se vart den leder.
Vissa gånger kan jag bli så fruktansvärt irriterad och besviken på mig själv att det knappt finns ord till det, idag är en sån dag. Även fast det inte finns ord till det, så ska jag ändå försöka lura fram några ord.
Jag blir så sjukt besviken på mig själv när jag tror att det finns personer som tycker om mig och verkligen vill vara med mig, men det visar sig inte vara så. Jag blir så irriterad på mig själv att jag ens släpper in nya personer i livet, som jag vet bara kommer skita i mig sen. Eller som är med mig, visar sig tycka om mig, bestämmer massa saker och sen bara skiter i det. Jag är en sån människa som litar på personer, men när folk börjar göra så här vet jag inte längre. Jag vill så gärna tro att människor tycker om mig, men alla vet att jag har svårt för att tro det och detta gör det inte ett dugg lättare. Jag har ingen lust längre.... Jag blir så arg på mig själv... Just nu känner jag mig ganska tom. Men imorgon är en annan dag och vem har sagt att den inte är underbar? Tjaa, förtillfället känns det inte så..
Grattis till mig själv....eller nåt
Nåja, hade ändå inte tänkt fira dagen, ännu mindre nu. Jag känner mig bortglömd.
Men...Grattis till mig själv i alla fall.
Hoppas ni får en bättre dag =)
Besvikelse och stress
Inte heller ser det ut som att det kommer bli något Livskraft för mig i år. Det är fullt i Umeå, Uppsala är för långt och Älvsbyn funderar man inte ens på. Ser ut som att det kommer bli ett vanligt, tråkigt nyår hemma. Fast i och för sig skulle det faktikst kunna bli bra. Mycket beror ju liksom på inställningen.
Nåja, istället för att ha samhälls idag gick vi ut på en promenad. Våran lärare tyckte att vi såg för trötta ut, så hon sa att vi skulle gå ut och gå och hon följde med. Vi gick ett varv runt skolan och sen satt vi inne i klassrummet och bara pratade allmänt. Gode slappt och skönt.
Annars har dagen varit extremt seg. På spanskan fick alla göra omprov, även vi som klarat provet. Jag förstår inte. När jag för en gångsskull lyckas få VG+ får vi göra om det. hm, bara hoppas på att det blev lika bra denna gång.
Är fruktansvärt stressad för tillfället, så egentligen vet jag inte vad jag gör här. kanske letar anledningar till att inte börja plugga, trots att jag vet att det är det enda jag borde göra just nu.
Lördagen ser i alla fall ut att bjuda på roliga och spännande saker. Jag längtar.
Kanske dags att ta tag i livet och börja plugga nu.
Ska ju trots allt träna om...20 min.
Ha en bra kväll
Uppdat..
Prestationsångest gånger tusen för tillfället. Fick precis ett mail angående kalottkampen -09 och jag är tydligen uttagen till träningsläger inför kalott. Åh, jag måste ju verkligen vara med där. Sista chansen. Förra året var jag ju skadad. Snacka om att jag ska börja hårdträna nu.. Måste dessutom briljera på matchen mot Malmberget, eftersim att det är tydligen deras tränare som ska vara med och ta ut. HÅLL ALLA TUMMAR NI HAR FÖR MIG.
Blir Åsa Persson på fredag. Blir ingen match. YES. En sak som går vägen i alla fall. Har pluggat ända sen jag kom hem från träningen. Mitt arbete börjar bli klart. Dags att börja på NK:n. Prov på tisdag.