Klagande hit och klagande dit, men vad annars kan man göra!?
Jag har tidigare i år klagat över hur dåliga Göteborgare är på att behandla det som dom kallar vinter. Finns det något som dom verkligen inte kan, är det att ta bort snö, ploga och sanda. Lite mer träning skulle absolut inte skada. Idag hade jag faktiskt också tänkt klaga, men faktiskt inte över snön och vintern, utan om Göteborgarnas dåliga humör och vänlighet. Jag tror verkligen inte att någon av dom har fått den minsta uppfostran i vad vi brukar kalla vänlighet. År in och år ut har vi fått höra av våra föräldrar; Gör nästan vad ni vill, bara ni är vänliga och trevliga. Det är huvudsaken. Göteborgarna visar sig inte vara speciellt trevliga. Okej, nu gäller ju så klart inte det här alla. Men dom flesta. Ta till exempel på stan. Ska man betala för nått så är man rädd för att bli utskälld för att man kanske säger nåt fel, inte vet vilket håll man ska dra sitt betalkort eller om man kanske har fel antal pengar, för mycket helt enkelt. Jag har ingen aning om varför alla säger att Göteborgare är så trevliga, för där har man verkligen fel. Det ska bli riktigt skönt att flytta här ifrån.
Helgen har i alla fall spenderats i boden på länsläger. Vi bodde 3 mil från bodens så kallade centrum. Jag, Emelie och Emma landade i Lule klockan elva på fredag natt. Vi hade tänkt oss en bilresa på kanske en halv timma. Vi fick i stället sitta i bilen i en och en halv timma, lyssna på musik och skratta. Inte för att det är nått fel på det.
Men när Per-erik stannar bilen och säger åt oss att gå ut, får vi oss en chock. Stället vi ska bo på heter Rågraven och ligger verkligen MITT I SKOGEN I INGENSTANS. Stället är verkligen så rått som i graven. Men när vi kommer in inser vi att det kanske inte är så rått som det såg ut på utsidag och när vi sen vaknar nästa morgon och ska ut och springa inser vi att det inte är lika hemskt som det såg ut att vara när det var mörkt på natten. Lägret har varit riktigt roligt. Har fått träffa Tove och Linnéa. Ruskigt kul. Imorron är det skola, den första och sista i veckan. Träning på onsdag, SM på torsdag-fredag och hem på lördag. känns underbart må jag säga. Idag har jag varit på stan och hittat värsta braiga saken till Tove när hon fyller. Nu ska jag strax plugga.
Måste bara gratta min kusin på 20-årsdagen. Hoppas dagen varit bra :)
Ikväll har jag sett sporten. Då kom det helt plötsligt ett repotage om en fotbollsspelare. Det var riktigt intressant, eftersom att jag själv känner igen mig i allt han sa. Det är ju precis så det håller på att hända för mig. MEN jag har dock tagit tag i det, innan det är för sent. För jag gick in i väggen och insåg vad som håller på att hända. Såhär skriver dom på SVT om repotaget; "Martin Bengtsson var 17 år när han fick ett proffskontrakt med Inter. Men tillvaron i Italien blev inte som i pojkdrömmen och nio månader senare vaknade han upp på ett sjukhus i Milano efter att han försökt ta sitt liv. I dag har han helt klippt bandet till fotbollen och skrivit en bok om sin berättelse." Jag är nästan glad att jag ska flytta hem. Det ska bli underbart. http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=812611 länken till hela repotaget. Jag känner igen mig i precis allt han säger, det är det som känns så konstigt.
NU ska jag dra mig till sängen och läsa lite.
Martin Bengtssons motto och tips;
Det är okej att komma hem, att man inte ska känna skam för att komma hem. Det går att ta nya vägar i livet, att man inte ska vara rädd att gå nya riktningar.
Helgen har i alla fall spenderats i boden på länsläger. Vi bodde 3 mil från bodens så kallade centrum. Jag, Emelie och Emma landade i Lule klockan elva på fredag natt. Vi hade tänkt oss en bilresa på kanske en halv timma. Vi fick i stället sitta i bilen i en och en halv timma, lyssna på musik och skratta. Inte för att det är nått fel på det.
Men när Per-erik stannar bilen och säger åt oss att gå ut, får vi oss en chock. Stället vi ska bo på heter Rågraven och ligger verkligen MITT I SKOGEN I INGENSTANS. Stället är verkligen så rått som i graven. Men när vi kommer in inser vi att det kanske inte är så rått som det såg ut på utsidag och när vi sen vaknar nästa morgon och ska ut och springa inser vi att det inte är lika hemskt som det såg ut att vara när det var mörkt på natten. Lägret har varit riktigt roligt. Har fått träffa Tove och Linnéa. Ruskigt kul. Imorron är det skola, den första och sista i veckan. Träning på onsdag, SM på torsdag-fredag och hem på lördag. känns underbart må jag säga. Idag har jag varit på stan och hittat värsta braiga saken till Tove när hon fyller. Nu ska jag strax plugga.
Måste bara gratta min kusin på 20-årsdagen. Hoppas dagen varit bra :)
Ikväll har jag sett sporten. Då kom det helt plötsligt ett repotage om en fotbollsspelare. Det var riktigt intressant, eftersom att jag själv känner igen mig i allt han sa. Det är ju precis så det håller på att hända för mig. MEN jag har dock tagit tag i det, innan det är för sent. För jag gick in i väggen och insåg vad som håller på att hända. Såhär skriver dom på SVT om repotaget; "Martin Bengtsson var 17 år när han fick ett proffskontrakt med Inter. Men tillvaron i Italien blev inte som i pojkdrömmen och nio månader senare vaknade han upp på ett sjukhus i Milano efter att han försökt ta sitt liv. I dag har han helt klippt bandet till fotbollen och skrivit en bok om sin berättelse." Jag är nästan glad att jag ska flytta hem. Det ska bli underbart. http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=812611 länken till hela repotaget. Jag känner igen mig i precis allt han säger, det är det som känns så konstigt.
NU ska jag dra mig till sängen och läsa lite.
Martin Bengtssons motto och tips;
Det är okej att komma hem, att man inte ska känna skam för att komma hem. Det går att ta nya vägar i livet, att man inte ska vara rädd att gå nya riktningar.
Kommentarer
Trackback