elina källman

Det känns helt otroligt konstigt att jag har bott här i Göteborg i snart ett år. Men det känns mer otroligt att jag har ORKAT bo här i ett år. Det har varit riktigt plågsamt flera gånger och jag har funderat på om det verkligen är värt att plågas så här mycke, bara för en sport som man typ älskaDE. Dom gångerna har jag för det mesta kommit fram till att det är det. För alla andra vill ju verkligen att jag ska vara bra. Jag har liksom bott här för att alla andra ville det. Inte minst mina älskade föräldrar. Jag har kämpat och kämpat alla gånger jag rasat och jag har verkligen kommit på benen igen också. Men så en dag orkade jag inte kämpa mer. Jag rasade, men orkade inte ställa mig upp igen. Jag gav upp. Göteborg är inte det jag vill. Jag vill hem. Så får alla andra säga vad dom vill, det är mitt liv, min kropp och mitt beslut punkt. Även fast det låter på mig som att jag ångrar allt jag gjort här. att jag flyttade hit från allt mitt i piteå, så gör jag inte det. Det här har varit min livs utmaning. Jag klarade dock inte av den och kommer komma hem som en misslyckad hemvändare med svansen mellan benen. Men vad gör det?! Jag kanske kommer må bra senare. Min livs utmaning har varit helt underbar vissa gånger. Som den gången i Danmark, första helgen här i Göteborg. Då jag fick mitt första smeknamn i denna klubb. Skallerormen. Visst, det var riktigt pinsamt, men också riktigt roligt. Jag är svin blyg, men där försvann lite av min scen skräck, tack för det. Och som den gången jag fick hjärnskakning i norge. Det kanske inte var underbart, men det var lärorikt i alla fall. Alltid lär man sig nått. Vissa dagar har jag gråtit så mycket att jag inte vetat vart jag ska ta vägen, andra dagar har jag skrattat så mycket att jag börjat gråta. Det har verkligen varit blandade känslor detta med Göteborg. Skolan har verkligen varit en plåga, även fast de flesta människorna är bra. Men ändå, jag vet som inte riktigt. Det bästa med Göteborg har ändå varit SM guldet. Så otroligt härlig den känslan var. Jag skulle gärna göra om det, men vet inerstinne att det aldri kommer bli så. Men jag är glad ändå, för jag ska hem. Jag kommer också ihåg GM. GM blev verkligen så misslyckat som det bara kan bli. Åkte ut gjorde vi i semin mot SÄVEHOF av alla lag. shiit. Nej, nu är det såhär. Jag ångrar aldrig att jag flyttade hit. Nu har jag provat detta och insåg tillslut att det här var inget för mig och ska flytta hem och prova hur det är att gå ett vanligt gymnasium. Kanske, för hoppningsvis, kommer jag tycka det är roligt. Jag kommer givetvis sakna detta. Och det skulle heller inte förvåna mig om jag grät några tårar sista träningen med laget och skolan. Det kommer bli smärtsamt. Men ändå kul. Kommer mest troligt att skriva lite mer om mitt år i Göteborg när jag kommer hem till sommarn

Vi har skolsm dessa två dagar, torsdag-fredag. Första matchen mötte vi katrinelund. Bara namnet ger mig rysningar. HATA. Det enda gilltiga var vinst. Vilket vi dock inte gjorde. losa med massa bollar. För mig och frida gick det inte så bra. Vi fick iaf ta en boll var. haha. Efter det var det match mot Eslöv, gick gode bra för mig. Släppte lite för mkt. Men om man ser till helhelten gick det riktigt bra faktiskt. Sen match mot Tyresö. Vi fick inte förlora, för då vart det inte semi för oss. Dock gjorde vi det och spelar b-slutspel imon typ. Jobbigt. men ändå kul att spela. På lördag kommer jag hem. Längtar dödligt mkt.

Take Care