Läsläsläs
Med lite mer än en vecka kvar till skolan börjar man ju fundera på vart denna sommar tagit vägen. Innan sommarn skrev tidningarna om att detta skulle bli en sommar som slog alla rekord och värmeböljor skulle komma hit och dit. Men vad tusan, försvann dom på vägen eller?
Med facit i hand blev inte sommarn precis som vi förväntat oss. Jag och mina kompisar förväntades sitta ute på stranden och lata oss i två månader utan att bry sig om nåt annat än oss själva. Men så blev inte fallet. Examensveckan blev bra. Helgen efter examen började regnet som skulle visa sig hålla i sig resten av sommarn, dock skulle några soldagar dyka upp.
I sommar har solen visat sig högst två veckor.
Dagen efter farfars begravning den 12 juni drog jag och resten av Lillpite IF till stockholm för att göra comeback på Eken. Dock gjorde vi ingen hejdundrande comeback. Vi spelade inte så bra, men vi spred en gläjde runt oss som inget annat lag kan göra.
Vi är dom tröga norrlänningarna som skrattar när vi värmer upp och vinner när det behövs. Dock överaskar vi allt vårt motstånd.
Hemma igen den 18 och dags för att vara inne igen.
Sommarn började nog inte på riktigt förren runt den 14 juli då jag och min kompis ylva drog till älvsbyn för OAS dagarna. Solen tittade fram och det var riktigt varmt. Vi hade roligt och upptäckte en hel del underbara saker. Dessa dagar skulle nog vara början till ett nytt underbart liv för mig.
Nästa helg kom och gick och PDOL stod för tröskeln.
Jag hade inga stora förväntningar på det hela, kanske var det bra så. För jag lyckades inte riktigt få in själva glädjen i en massa fylla. Men jag pallrade mig dit och for nästan lika fort.
Direkt efter åkte jag på tejp. Vilket jag är mycket glad att jag gjorde. Jag hade till en början inte tänkt fara, men kompisar och OAS övertygade mig om att det fanns mer att ge.
Tejp visade sig vara det absolut rätta för mig. Det som först bara var en upptäckt på OAS visade sig bli helt underbart på tejp. Jag träffade massor med underbart folk, bra människor.
Tejp är det bästa som hänt i sommar.
Nu är det bara en vecka kvar till skolan börjar om igen och jag börjar få lite smått panik. Vart ska jag gå, vilken klass ska jag börja i och vad kommer hänta med allt?
Men jag antar att det inte är någon ide att oroa sig. Trots allt så har jag Gud vid min sida och allt kommer nog ordna sig.
Och om jag tänker efter, så har det här inte varit en så dålig sommar. Mest underbar och helt fantastisk.
Nu kör jag på det sista rejset innan skolan och på lördag kommer min kusin.
Lev och må!
Precis som jag ;)
Med facit i hand blev inte sommarn precis som vi förväntat oss. Jag och mina kompisar förväntades sitta ute på stranden och lata oss i två månader utan att bry sig om nåt annat än oss själva. Men så blev inte fallet. Examensveckan blev bra. Helgen efter examen började regnet som skulle visa sig hålla i sig resten av sommarn, dock skulle några soldagar dyka upp.
I sommar har solen visat sig högst två veckor.
Dagen efter farfars begravning den 12 juni drog jag och resten av Lillpite IF till stockholm för att göra comeback på Eken. Dock gjorde vi ingen hejdundrande comeback. Vi spelade inte så bra, men vi spred en gläjde runt oss som inget annat lag kan göra.
Vi är dom tröga norrlänningarna som skrattar när vi värmer upp och vinner när det behövs. Dock överaskar vi allt vårt motstånd.
Hemma igen den 18 och dags för att vara inne igen.
Sommarn började nog inte på riktigt förren runt den 14 juli då jag och min kompis ylva drog till älvsbyn för OAS dagarna. Solen tittade fram och det var riktigt varmt. Vi hade roligt och upptäckte en hel del underbara saker. Dessa dagar skulle nog vara början till ett nytt underbart liv för mig.
Nästa helg kom och gick och PDOL stod för tröskeln.
Jag hade inga stora förväntningar på det hela, kanske var det bra så. För jag lyckades inte riktigt få in själva glädjen i en massa fylla. Men jag pallrade mig dit och for nästan lika fort.
Direkt efter åkte jag på tejp. Vilket jag är mycket glad att jag gjorde. Jag hade till en början inte tänkt fara, men kompisar och OAS övertygade mig om att det fanns mer att ge.
Tejp visade sig vara det absolut rätta för mig. Det som först bara var en upptäckt på OAS visade sig bli helt underbart på tejp. Jag träffade massor med underbart folk, bra människor.
Tejp är det bästa som hänt i sommar.
Nu är det bara en vecka kvar till skolan börjar om igen och jag börjar få lite smått panik. Vart ska jag gå, vilken klass ska jag börja i och vad kommer hänta med allt?
Men jag antar att det inte är någon ide att oroa sig. Trots allt så har jag Gud vid min sida och allt kommer nog ordna sig.
Och om jag tänker efter, så har det här inte varit en så dålig sommar. Mest underbar och helt fantastisk.
Nu kör jag på det sista rejset innan skolan och på lördag kommer min kusin.
Lev och må!
Precis som jag ;)
Kommentarer
Trackback