Allt var så mycket enklare förr.
Helgen är över, sjukdomen är över. Allt är över och vi kommer åter tillbaka till vardagen. Alla utom vi på Aspero. För vi har studiedag imorron. Känns underbart att få sova extra länge i morron, ta sig en liten runda med löparskorna och sen plugga i lugn och ro. Helgen har iaf innehållit en hel del. Festen i fredags vart inte så lyckad för min del. Hade febran och mådde inte så bra. Så jag satt mest på min säng och såg sur ut. I går spelade jag min första match på typ mer än två veckor. det var mycket roligt. på kvällen var jag ensam hemma. det var skönt. men dock hemskt eftersom att man hinner tänka så mycket så att hjärnan sprängs. Dock uppehöll mig viktor i kanske två timmar, tack för det viktor. hehe. natten blev lång iaf. kunde verkligen inte somna, ville inte somna. Men somnade iaf klockan tre. Emelie och Emma kom hem sen efter ett tag. Man kan ju undra hur mycket dom hade druckit. Dom levde då om som bara den iaf. Hur mycket som helst. I morse vaknade jag klockan tolv, underbart att sova länge. I Love It. Men när jag vaknade hade jag värsta huvudvärken och ont i övreryggen. Kunde inte röra min högra arm. Gjorde fruktansvärt ont. Och huvvut var som fastväxt där det satt, kunde inte röra det heller. Blev galen så ont jag hade. Fick spänna mig för att inte ha så ont, därav huvudvärken jag vaknade med och har fått dras med hela dagen. Nåja, har överlevt dagen i alla fall. Match halv fem idag mot halmstad. Det var en mycket seg match efter gårdagens festande. hehe. nog bara jag som inte hade festat, ändå hade jag nog ondast i huvvet. Vi vann tillslut och det gick riktigt bra för mig iaf. hehe. hade ont ontont. Så nån gubbe kände på mig. Hade en massa knutar och nå grejs i nacken. Gjorde så ont när han tröck att jag började gråta och nöp i Susanne. haha. När jag kom hem pluggade jag från halv sju till halv elva, TÄRT kan jag ju säga.
Har snackat med en massa gamla älskade klasskamrater från förr i helgen. Jag saknar den guldklassen. Det var verkligen den bästa klassen man kan tänka sig att ha. Alla accepterades av alla och allt var bra. Det har varit en riktigt längta - tillbaka - till - förr - helg i helgen. Ibland är det bra att ha sånna helger. Jag har kommit fram till att det var bättre förr. Mycket bättre var det. Önksar att man kunde spola tillbaka tiden. Trots allt som var och allt som hänt, var det faktiskt bättre förr. Allt var så mycket enklare när man var mindre. Man förstår nog inte riktigt vad man har, förren allt är över. Borta. Kommer aldrig mer tillbaka. Man förstår inte. Det är så fruktansvärt många människor, saker, ställen jag saknar. Saknar så att det gör ont. Fruktansvärt ont där inne i det som burkar kallas hjärta. Jag förstår inte, varför känns smärtan så mycket mer när man gör allt för att inte känna den? Det känns jobbigt att bara leva just nu. Jag saknar dom gamla goda tiderna, även fast dom var riktigt jobbiga. Fast dom var aldrig så jobbiga, som det är nu. Det är fruktansvärt jobbigt. Så här på våren kommer jag speciellt på att tänka på när jag var på konsert och skulle spela tvärflöjt med Josefina. Emma spelade Ted Gärdestads - För kärlekens skull på gitarr. det var så fruktansvärt vackert. Kommer på att tänka på när hennes lärare läste upp den första meningen i texten: Utan för fönstret slår våren ut, allting blir grönt igen. Så är det verkligen här utan för nu, men jag vill fortfarande hem. Det gör ont att sakna. Kommer också på att tänka på när vi var till frankrike med franskaklassen, det var otroligt roligt. Kan inte förstå att jag längtade hem de första dagarna. Jag njöt i alla fall dom sex sista. För det var underbart. Underbart och underbart. Klassresan till Skellefteå var också riktigt rolig. Stefan och Fredde är två mentorer som man alltid kommer minnas. Dom är nog dom bästa som man kan tänka sig att få. Också kommer jag på att tänka den sista dagen vi var som klass. Skattjakt på skolan. Vi trodde verkligen att vi äntligen skulle få besegra 9B, men så blev det inte. Istället var det 9D som vann och vi kom som alltid sist. Vi var alltid den klassen som kom sist i alla tävlingar som anordnades på skolan, men vi var lika lyckliga ändå. För ingen klass hade så roligt som vi hade det. Kommer också på att tänka på examen. den riktigt otäcka hemska dagen då jag grät tills tårarna tog slut. Det var hemskt, riktigt hemskt. Jag ville verkligen inte. alla kort, jag såg hemsk ut. men jag orkade inte vara glad. Jag njöt dock av ett underbart sommarlov. Pratade med mamma för någon dag sen. Hon är underbar och sa såhär: jag trodde att jag skulle få behålla min älskade dotter ett tag till. men en dag vaknade jag upp ur den drömmen som var för bra för att vara sann och insåg att min dotter var borta, att hon hade flyttat. Jag älskar min mamma.
Människor värda att sakna:
Hanna Söderberg - Världens bästa Hanna. Den vackraste stunden i livet var den när du kom
Tove Bergström - Tovelove. Min bästis från noll till hundra. Jag följer dig, vi ska åt samma håll.
Sandra Nilsson - Roligt hade man med dig på sjulnäs, du är inte glömd.
Josefina Lindström - Roligt har man alltid med dig. jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nångång med dig
Sanna Bergman - Vad gjorde man utan dig? Hon kan vara nog så svår att se.
Lisa Ahlin - Du är så braaa. Det vackraste världen har sett.
Cecilia Ahlin - LillaZilla, vad gjorde världen utan dig. Glädjens Gud.
John Widerfjell - Roligare får man leta efter. Saknar våra måndagar på korpen^^
KusinMaria - Så roligt som jag hade med dig var det länesen jag hade.
Mamma. Pappa. Agnes: Ni är den bästa familj man kan tänka sig ha. Utan er skulle jag inte vara nån alls. Jag skulle aldrig klara mig. Jag saknar er så fruktansvärt mycket. Jag blir alltid lika grinig när jag ser er, för ni är bäst.
Okej, det är en sen sakna dag. Men sånna måste man också ha.
Har snackat med en massa gamla älskade klasskamrater från förr i helgen. Jag saknar den guldklassen. Det var verkligen den bästa klassen man kan tänka sig att ha. Alla accepterades av alla och allt var bra. Det har varit en riktigt längta - tillbaka - till - förr - helg i helgen. Ibland är det bra att ha sånna helger. Jag har kommit fram till att det var bättre förr. Mycket bättre var det. Önksar att man kunde spola tillbaka tiden. Trots allt som var och allt som hänt, var det faktiskt bättre förr. Allt var så mycket enklare när man var mindre. Man förstår nog inte riktigt vad man har, förren allt är över. Borta. Kommer aldrig mer tillbaka. Man förstår inte. Det är så fruktansvärt många människor, saker, ställen jag saknar. Saknar så att det gör ont. Fruktansvärt ont där inne i det som burkar kallas hjärta. Jag förstår inte, varför känns smärtan så mycket mer när man gör allt för att inte känna den? Det känns jobbigt att bara leva just nu. Jag saknar dom gamla goda tiderna, även fast dom var riktigt jobbiga. Fast dom var aldrig så jobbiga, som det är nu. Det är fruktansvärt jobbigt. Så här på våren kommer jag speciellt på att tänka på när jag var på konsert och skulle spela tvärflöjt med Josefina. Emma spelade Ted Gärdestads - För kärlekens skull på gitarr. det var så fruktansvärt vackert. Kommer på att tänka på när hennes lärare läste upp den första meningen i texten: Utan för fönstret slår våren ut, allting blir grönt igen. Så är det verkligen här utan för nu, men jag vill fortfarande hem. Det gör ont att sakna. Kommer också på att tänka på när vi var till frankrike med franskaklassen, det var otroligt roligt. Kan inte förstå att jag längtade hem de första dagarna. Jag njöt i alla fall dom sex sista. För det var underbart. Underbart och underbart. Klassresan till Skellefteå var också riktigt rolig. Stefan och Fredde är två mentorer som man alltid kommer minnas. Dom är nog dom bästa som man kan tänka sig att få. Också kommer jag på att tänka den sista dagen vi var som klass. Skattjakt på skolan. Vi trodde verkligen att vi äntligen skulle få besegra 9B, men så blev det inte. Istället var det 9D som vann och vi kom som alltid sist. Vi var alltid den klassen som kom sist i alla tävlingar som anordnades på skolan, men vi var lika lyckliga ändå. För ingen klass hade så roligt som vi hade det. Kommer också på att tänka på examen. den riktigt otäcka hemska dagen då jag grät tills tårarna tog slut. Det var hemskt, riktigt hemskt. Jag ville verkligen inte. alla kort, jag såg hemsk ut. men jag orkade inte vara glad. Jag njöt dock av ett underbart sommarlov. Pratade med mamma för någon dag sen. Hon är underbar och sa såhär: jag trodde att jag skulle få behålla min älskade dotter ett tag till. men en dag vaknade jag upp ur den drömmen som var för bra för att vara sann och insåg att min dotter var borta, att hon hade flyttat. Jag älskar min mamma.
Människor värda att sakna:
Hanna Söderberg - Världens bästa Hanna. Den vackraste stunden i livet var den när du kom
Tove Bergström - Tovelove. Min bästis från noll till hundra. Jag följer dig, vi ska åt samma håll.
Sandra Nilsson - Roligt hade man med dig på sjulnäs, du är inte glömd.
Josefina Lindström - Roligt har man alltid med dig. jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nångång med dig
Sanna Bergman - Vad gjorde man utan dig? Hon kan vara nog så svår att se.
Lisa Ahlin - Du är så braaa. Det vackraste världen har sett.
Cecilia Ahlin - LillaZilla, vad gjorde världen utan dig. Glädjens Gud.
John Widerfjell - Roligare får man leta efter. Saknar våra måndagar på korpen^^
KusinMaria - Så roligt som jag hade med dig var det länesen jag hade.
Mamma. Pappa. Agnes: Ni är den bästa familj man kan tänka sig ha. Utan er skulle jag inte vara nån alls. Jag skulle aldrig klara mig. Jag saknar er så fruktansvärt mycket. Jag blir alltid lika grinig när jag ser er, för ni är bäst.
Okej, det är en sen sakna dag. Men sånna måste man också ha.
Take Care
Kommentarer
Trackback