elina källman

Jaha, då sitter man här igen. Natt är det va de är. Jag skulle ha gått och lagt mig för ett tag sen. Är värsta trött idag. Hela helgen har jag vart det. Eller aah, det har varit helg i två dagar typ bara. Men i alla fall.
Det är lördag kväll och jag sitter här ensam hemma. Mamma sover, pappa sover och agnes är och spelar SM med Lillpite - kan det bli mer meningslöst eller?
Det jag skriver nu är liksom ett litet tidsfördriv, så jag skriver bara som det kommer. Kanske inte blir så intressant. Kanske blir kvällsdepp. Men ta det inte då seriöst, jag är trött och borde sova. Får inte riktigt som jag vill heller.
Det blir liksom inte som jag vill.

Livet, tjaa vad säger man om det? Jag kan liksom inte säga mer än att det är helt perfekt. eller ahh, visst kunde det vara vissa saker som var lite bättre, utan att säga för mycket. Så livet är utan att överdriva allt för mycket, bra. Så bra som det kan bli. Liksom, inte dåligt och inte helt perfekt.
Och jag blir glad på människor som säger till mig hur mycket jag har förändrats, bara sen jag flyttade hem från Göteborg.
Om jag tänker tillbaka på mitt år i Göteborg så kan jag ganska lätt komma fram till att jag verkligen inte trivdes eller mådde bra där borta. Jag var liksom ledsen varje dag, hatade att vakna men mest av allt hatade jag att vara på skola.
Tack och lov vågade jag flytta hem och det blev underbart.
Så livet leker för mig, jag bor hemma i Pite, leker med mina kompisar och tränar. kan man begära mer än så - egentligen?

Nästa månad kommer min första diktsamling i hela mitt liv och det ska bli underbart roligt. Tänk att jag, Elina Källman, som ville bli proffs, istället får släppa en egen diktbok. Det är coolt. Hjälp vad roligt, hela sverige får chansen att köpa och läsa alla mina dikter. ååh, vad roligt.
Det är med både glädje och rädsla jag ser framemot nästa månad.
Då ska jag vara mer än överlycklig över att jag får vara vid liv.

Lev och Må