elina källman

Fy vilken underbar vecka jag har varit med om.
Fast från början ville jag bara hem. Fick mig matförgiftning och spydde några gånger, men sen ringde jag hem till mamma och hon sa att det skulle bli bra igen, bara jag drack vatten. Och det gjorde det.
Lägret blev bara bättre och bättre.
Jag säger som Emma, det går liksom inte skriva om det. Man måste uppleva det för att veta hur det känns.

Känslan är underbar och jag måste säga att jag är otroligt lycklig.
Fast samtidigt saknar jag allt och är fruktansvärt splittrad.
Jag vill tillbaka <3

I'll never be the same,
forever I'm changed!

Åh, älska läger, men hata det när det är slut.
Och hata att Sverige är avlångt.
Varför kan det inte vara som en munk, som Josse sa.
åh, jag saknar till och med sjulnäsborna, fastän de enbart bor 7km härifrån.
Det är ensamt utan underbaringarna från samma stad som mig.

ha det bra.