elina källman

Helgen har jag spenderat i Gråträsk, finns inte allt för mycket att göra där, men man gör ju det bästa av situationen. Cyklar omkring, badar och fiskar.
Vi var en hel hög familjer, hortlunds, hedqvists, bergströms, ahlins och så våran så klart. Mycket trevligt var det.
Men igår kväll bröt jag mig ur sällskapet och drog till Luleå istället för att kika på Lars Winnerbäck, världens bästa artist.

Jag, Sandra, Josse, Thom och Bobbo satte oss igår i en mycket trång bil för att köra till Luleå, Lulekalaset och se på LasseW.
När vi var framme hittade vi oss något gott att käka och sen var det bara att sticka till scenen för att få en bra plats på lasse. Ganska långt fram hamnade vi och det tyckte jag var underbart. Bör tillägga att Bobbo inte stannade hos oss länge, utan gick till nåt öltält för att dricka. Vi bestämde att vi skulle ses vid bilen halv två. Vi fick väl vänta ungefär en halvtimma, innan Lasse kom fram på scenen och då, ja då brast det ju för mig. Tårarna sprutade och man fick liksom leta efter lyckligare ögonblick om man säger så. Han började med Stockholms Kyss och jag blev ju som galen. Jag kunde inte riktigt kontrollera mig själv. Jag var lyckligare än lyckligast om man säger så.
Konsterten var helt underbar och jag bara hoppade, skrek, sjöng och skrattade. När han senare gjort massor med extranummer och de flesta började gå blev jag sur, jag hade nämligen inte fått höra "Kom änglar". Denna låten är den bästa som finns på hela jorden. Jag stannade argt kvar och tvingade så även sandra och Josse att stanna.
Så kommer han ut, ensam, med sin gitarr och börjar spela när bara några få är kvar. Gissa vilken låt han spelade. Jo, just det. "kom änglar". Och jag DOG på riktigt då. Jag bara grät och grät och var lyckligast på jorden.
Helnöjd gick jag därifrån, glad, lycklig och helt galen.
När vi sen kommer till bilen för att åka hem hittar vi Bobbo där, sovandes nedanför bilen. Han vaknar och vi sätter oss i bilen för att åka därifrån, då allt plötsligt händer.....
 
Sandra vrider på nyckeln, men ingenting händer. Hon hade nämligen glömt lyset på i bilen och all ström var slut. Vi kom med andra ord oss inte ifrån Luleå. Så efter några varv puttandes upp och ner för en backe gav vi upp, bilen vägrade starta. Egentligen är detta ganska humoristiskt, men inte när man sitter där, trött, less och vill hem. Just då kände man bara, DÖ!!
Vi stänger dörrarna, ringer till bobbos broder och väntar. Medan vi sitter där inne hinner vi med ganska många skratt och det är faktiskt riktigt trevligt.
Det roliga är att vi sitter fast på SKOGSGATAN!!!
Snart kommer brodern och vi kan bege oss hemåt. Så efter tre timmar i en bil får vi äntligen komma hem.
Sängen har aldrig varit så eftertraktad i hela mitt liv, jag SPRANG i säng och det var skönt. Somnar väl vid fyra nångång.
Upp idag och sticker till Gråträsk.

Nu ska jag packa till Ö-vik och lyssna på Lasse.
Ha en bra kväll.