If I could turn back time..
Just nu finner jag att livet är helt okej bra. Inte alls för bra, MEN inte alls dåligt liksom. Det duger och jag är glad för det.
Jag känner mig dock mycket, mycket irriterad på mig själv och mina äckliga känslor. Jag förstår inte hur jag kan känna som jag gör och det gör mig mycket arg på just mig själv. Jag har ju lovat mig att inte känna som jag gör, ändå gör jag det. Jag har dock bestämt mig för att sluta tänka och därmed kanske mina känslor försvinner. Ska jag vara ärlig är jag hellre känslolös och inte känner nånting, allting skulle avra så mycket enklare då.
Men jag erkänner; Jag måste vara beroende av sällskap.
Samtidigt har jag mycket svårt för att lita på folk nu. Människor har sagt saker till mig, som jag trott på och senare blivit blåst för. Lika bra att inte lite på någon, allt blir mycket enklare då.
Det gör mig mycket ledsen att människor måste fråga mig i fall att jag gjort dessa något. Är jag verkligen så dålig på att visa att de betyder något för mig och att jag faktiskt TYCKER om de?
Det ger mig funderingar som jag inte kommer glömma i första taget. Är jag verkligen jätte dålig på att visa folk vad jag känner för de? Jag försöker verkligen, men det verkar inte gå fram. FÖRLÅT.
Imorron spelar jag min första match, förhoppningsvis. Det var fyra månader sen sist jag ställde mig i mål på en match och det känns bra att vara tillbaka. Får hoppas att min fot vill samma sak som jag och tänker hålla hela matchen ut. Då blir jag glader ;D
Idag fick jag veta en mycket rolig sak, folk tycker att jag är en glädjespridare. Weei ;D Vad glad jag blir när jag får höra sånt ;P
Nu är det sängen och en bok som gäller.
Sov gott ;D
Jag känner mig dock mycket, mycket irriterad på mig själv och mina äckliga känslor. Jag förstår inte hur jag kan känna som jag gör och det gör mig mycket arg på just mig själv. Jag har ju lovat mig att inte känna som jag gör, ändå gör jag det. Jag har dock bestämt mig för att sluta tänka och därmed kanske mina känslor försvinner. Ska jag vara ärlig är jag hellre känslolös och inte känner nånting, allting skulle avra så mycket enklare då.
Men jag erkänner; Jag måste vara beroende av sällskap.
Samtidigt har jag mycket svårt för att lita på folk nu. Människor har sagt saker till mig, som jag trott på och senare blivit blåst för. Lika bra att inte lite på någon, allt blir mycket enklare då.
Det gör mig mycket ledsen att människor måste fråga mig i fall att jag gjort dessa något. Är jag verkligen så dålig på att visa att de betyder något för mig och att jag faktiskt TYCKER om de?
Det ger mig funderingar som jag inte kommer glömma i första taget. Är jag verkligen jätte dålig på att visa folk vad jag känner för de? Jag försöker verkligen, men det verkar inte gå fram. FÖRLÅT.
Imorron spelar jag min första match, förhoppningsvis. Det var fyra månader sen sist jag ställde mig i mål på en match och det känns bra att vara tillbaka. Får hoppas att min fot vill samma sak som jag och tänker hålla hela matchen ut. Då blir jag glader ;D
Idag fick jag veta en mycket rolig sak, folk tycker att jag är en glädjespridare. Weei ;D Vad glad jag blir när jag får höra sånt ;P
Nu är det sängen och en bok som gäller.
Sov gott ;D
Kommentarer
Postat av: sandra
jag blir ledsen när du säger att du inte ska lita på ngn. för du kan lita på mig, men det är tråkigt att du känner så.. och jag tycker inte att du är dålig på att visa att du tycker om folk :)
Trackback