elina källman

ÅÅh, jag hatar sånt här. Jag hatar att vilja en sak så mycket att man nästan kokar sönder, men ändå inte får göra det. Eller får och får. Får får jag väl, men vågar, kan blablabla. För att vara helt rätt så vågar jag inte. Jag vågar helt enkelt, jag kommer alltså inte få det jag vill ha och jag har helt klart mig själv att skylla. Svårare än så är det inte.
Men ändå vill jag det så mycket att jag skulle kunna göra vad som helst för att få det. Till och med att gå över den gräns som säger "Stopp, du vågar egentligen inte detta".
Ja, varför gör jag då inte som jag vill?
Kanske för att jag inte riktigt är beredd att ta det steget över den där tusans gränsen som säger att jag inte vågar, att jag är för feg för att ens andas. Ibland blir man bara så där irriterat galen på sig själv. Just nu är ett sånt där iblandtillfälle.
Jag önksar helt enkelt att jag var som mina vänner och gjorde det lätt för mig, men tydligen vill jag inte vara det och därför verkar jag inte ska göra det enkelt för mig.

Nu ska jag ta mina tankar och gå och vila. För ikväll ska jag till Pillis och vara med alla dom.

Tills vidare : )

Jag får helt enkelt leva på detta gamla men helt underbara citatet:
"Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid"