Nu kan du få mig så lätt
Det har minst sagt varit kaosartat idag på jobbet. Dagen började som vanligt äckligt segt med 16 tågvagnar att lasta och det kan jag säga, till er som inte är så insatta, betyder att en hel eftermiddag går åt till att ha tråkigt, stå där och vänta på pappersrulle efter pappersrulle, det är verkligen ingen lek.
Men som sagt, dagen började segt. Jag och Lisa var som vanligt särbehandlade av en viss människa på jobbet. Idag var det då dags för oss att lära oss lägga ut remsor, vilket vi har gjort i ungefär fyra veckor på fredag. Men tydligen igår blev det lite sämre än vad det brukar, så idag var vi tvungna att lära om oss igen. Jajjamän, men visst kunde vi det nog. Ha, där fick hon. Sen var det dags för nästa särbehandling, hon började skrika på oss. MEN bara på oss, inte på de andra killarna, nää för dessa människor är ju hennes gullebarn. Åååh, vissa gånger har man bara lust att göra nåt som man inte får. Jag försökte hänga mig i en tågvagn idag, skämt å sido. Men i alla fall. Jobbet är ju hemskt, så hemskt att man NÄSTAN inte kan motstå att ta livet av sig. Fast det kanske är tur att man har lite vett i hjärnan och tänker efter så att man inte hänger sig, eller kastar sig framför någon truck.
På eftermiddagen blev det lite bättre. Då anslöt sig även Jim till vårat lilla sommarjobbgäng och stämningen blev plötsligt mycket bättre, eller ah, till en början. Det skönaste och roligaste idag var nog att jag och Lisa blev inlåsta i ett rum i magasinet av Jim och när vi skulle gå ut upptäckte vi att dörren gått i baklås - UNDERBART. Detta innebar alltså att vi slapp jobba, eftersom att vi inte tog oss ut ur rummet. Det gjorde Jim mycket bra.
Senare skällde jobbets gladaste gubbe ut denna människa som är knäpp och det måste jag säga att när han blir sur, jaa då har man verkligen gått för långt. Men tack för att han gjorde det, ananrs skulle hon aldrig blivit tyst.
Aja, nu är jag i alla fall hemma och det är verkligen kaos. Hoppas dock att det går om sig. Vädret skiftar mellan att vara mulet och sol. Skulle dock vara skönt om det blev mulet, med tanke på att jag jobbar även imorron. Uh, jag DÖR. OOOOPS, det fick jag ju inte säga för Jim, men jag gör det i alla fall, eftersom att han knappast läser min blogg.
Nu ska jag KANSKE gå och göra nåt som Lisa tycker och hoppas att jag ska göra, kommer dock aldrig våga. Men man kan ju hoppas att jag får mig nå ryck och helt plötsligt vågar.
Önska mig lycka till!
Men som sagt, dagen började segt. Jag och Lisa var som vanligt särbehandlade av en viss människa på jobbet. Idag var det då dags för oss att lära oss lägga ut remsor, vilket vi har gjort i ungefär fyra veckor på fredag. Men tydligen igår blev det lite sämre än vad det brukar, så idag var vi tvungna att lära om oss igen. Jajjamän, men visst kunde vi det nog. Ha, där fick hon. Sen var det dags för nästa särbehandling, hon började skrika på oss. MEN bara på oss, inte på de andra killarna, nää för dessa människor är ju hennes gullebarn. Åååh, vissa gånger har man bara lust att göra nåt som man inte får. Jag försökte hänga mig i en tågvagn idag, skämt å sido. Men i alla fall. Jobbet är ju hemskt, så hemskt att man NÄSTAN inte kan motstå att ta livet av sig. Fast det kanske är tur att man har lite vett i hjärnan och tänker efter så att man inte hänger sig, eller kastar sig framför någon truck.
På eftermiddagen blev det lite bättre. Då anslöt sig även Jim till vårat lilla sommarjobbgäng och stämningen blev plötsligt mycket bättre, eller ah, till en början. Det skönaste och roligaste idag var nog att jag och Lisa blev inlåsta i ett rum i magasinet av Jim och när vi skulle gå ut upptäckte vi att dörren gått i baklås - UNDERBART. Detta innebar alltså att vi slapp jobba, eftersom att vi inte tog oss ut ur rummet. Det gjorde Jim mycket bra.
Senare skällde jobbets gladaste gubbe ut denna människa som är knäpp och det måste jag säga att när han blir sur, jaa då har man verkligen gått för långt. Men tack för att han gjorde det, ananrs skulle hon aldrig blivit tyst.
Aja, nu är jag i alla fall hemma och det är verkligen kaos. Hoppas dock att det går om sig. Vädret skiftar mellan att vara mulet och sol. Skulle dock vara skönt om det blev mulet, med tanke på att jag jobbar även imorron. Uh, jag DÖR. OOOOPS, det fick jag ju inte säga för Jim, men jag gör det i alla fall, eftersom att han knappast läser min blogg.
Nu ska jag KANSKE gå och göra nåt som Lisa tycker och hoppas att jag ska göra, kommer dock aldrig våga. Men man kan ju hoppas att jag får mig nå ryck och helt plötsligt vågar.
Önska mig lycka till!
Kommentarer
Trackback