En månad sen Du gick
6 september - 6 Oktober.
Idag är det en månad sen Hanna valde att lämna livet.
Det har utan tvekan varit en jobbig dag, svårt att skratta.
Egentligen finns det inte så mycket att skratta åt. Det är mest jobbigt.
En månad sen golvet jag stod på drogs bort. Jag glömmer aldrig den dagen.
En månad går så fort, men samtidigt så sakta.
Jag har inte fattat det än, men samtidigt har jag gjort det. Jag förstår inte.
Egentligen finns inte så mycket att säga.
Jag känner mig tom, ingenting spelar någon roll.
Jag kan inte annat än att hoppas att Hon har det bra där Hon är nu.
Jag känner att jag vill bort. En resa skulle absolut inte sitta fel vid det här laget. Fick ett brev av mina kusiner, de har varit på lyxkryssning i karibien. Tänk att få göra det. Skulle absolut inte säga nej.
Men förhoppningsvis får jag resa bort till stockholm och hälsa på dem snart. Bara jag får komma bort går det bra. Jag saknar Maria sjukt mycket. Den dagen det går bra för Maria att jag kommer tvekar jag inte en sekund att beställa biljetterna. Jag längtar.
Har enormt mycket som jag måste ta tag i, men har jag inte ork så går det inte. Dessvärre måste jag se till att fixa det även utan ork, hur nu det ska gå till. Vi råkas ha för mycket i skolan nu.
Dagens planering ser ut att bli; Matte, Spanska, Samhälls, Geografi och sen umgås om det finns någon tid till det. Hör och häpna, jag är ledig från träningen ikväll. Faktiskt skönt.
Förlåt att jag inte är som jag var förut, förlåt att jag inte skiner längre. Jag skulle så gärna tillhöra erat gäng, men tydligen räcker jag inte till. Jag gör inte det. Jag vill, men gör det inte. Känns som att jag inte tillhör någon längre. Vad är det som är fel på mig? Skulle nån kunna svara på det?
Jag vill vara som jag var förut, den som i alla fall tillhörde någon.
Det är jag som måste höra av mig och när ingen hör av sig, vågar inte heller jag höra av mig.
Vad är det som händer?
Antar att jag inte kommer någon vart med detta.
Nu måste jag ta tag i min ork och försöka plugga.
Uppdatering.
Lisa ringde ikväll från USA. Gissa om jag blev glad. Det gjorde denna dagen mycket bättre. Ett bra slut i alla fall.
Tack för det Lisa, jag saknar dig och jag längtar tills om ett år, då får vi ses igen =)
/E
Idag är det en månad sen Hanna valde att lämna livet.
Det har utan tvekan varit en jobbig dag, svårt att skratta.
Egentligen finns det inte så mycket att skratta åt. Det är mest jobbigt.
En månad sen golvet jag stod på drogs bort. Jag glömmer aldrig den dagen.
En månad går så fort, men samtidigt så sakta.
Jag har inte fattat det än, men samtidigt har jag gjort det. Jag förstår inte.
Egentligen finns inte så mycket att säga.
Jag känner mig tom, ingenting spelar någon roll.
Jag kan inte annat än att hoppas att Hon har det bra där Hon är nu.
Jag känner att jag vill bort. En resa skulle absolut inte sitta fel vid det här laget. Fick ett brev av mina kusiner, de har varit på lyxkryssning i karibien. Tänk att få göra det. Skulle absolut inte säga nej.
Men förhoppningsvis får jag resa bort till stockholm och hälsa på dem snart. Bara jag får komma bort går det bra. Jag saknar Maria sjukt mycket. Den dagen det går bra för Maria att jag kommer tvekar jag inte en sekund att beställa biljetterna. Jag längtar.
Har enormt mycket som jag måste ta tag i, men har jag inte ork så går det inte. Dessvärre måste jag se till att fixa det även utan ork, hur nu det ska gå till. Vi råkas ha för mycket i skolan nu.
Dagens planering ser ut att bli; Matte, Spanska, Samhälls, Geografi och sen umgås om det finns någon tid till det. Hör och häpna, jag är ledig från träningen ikväll. Faktiskt skönt.
Förlåt att jag inte är som jag var förut, förlåt att jag inte skiner längre. Jag skulle så gärna tillhöra erat gäng, men tydligen räcker jag inte till. Jag gör inte det. Jag vill, men gör det inte. Känns som att jag inte tillhör någon längre. Vad är det som är fel på mig? Skulle nån kunna svara på det?
Jag vill vara som jag var förut, den som i alla fall tillhörde någon.
Det är jag som måste höra av mig och när ingen hör av sig, vågar inte heller jag höra av mig.
Vad är det som händer?
Antar att jag inte kommer någon vart med detta.
Nu måste jag ta tag i min ork och försöka plugga.
Uppdatering.
Lisa ringde ikväll från USA. Gissa om jag blev glad. Det gjorde denna dagen mycket bättre. Ett bra slut i alla fall.
Tack för det Lisa, jag saknar dig och jag längtar tills om ett år, då får vi ses igen =)
/E
Kommentarer
Trackback