My hopeless dream

Jag hatar sånt här så mycket, fast egentligen så vet jag inte hur jag ska bete mig. Ena stunden känns det hur bra som helst, andra vill jag bara skita i allt. Fast samtidigt så vet jag hur värt det kan vara, ändå inte. Jag har mest dåliga minnen. Få mig att ändra på det.  
Fy vad deppigt allt blev, JAG HATAR DET SÅ MYCKET. Ska försöka att inte tänka på det, kanske blir det bra snart?!

Har snart träning, ska försöka att tänka på annat då.
Men först måste jag som alla andra dagar plugga. Känns inte som att jag haft något lov, bara massa plugg. Känner verkligen hur stressen börjar besöka mig igen och det är ingen härlig känsla att längta efter.
Finns inte många härliga känslor i mig just nu, fast samtidigt kan det finnas en bakom allt. Beror på.


Goodbye, my hopeless dream




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback