elina källman

Är lite smått panikslagen just nu. Sitter här med mitt samhällsarbete och inser att jag enbart har en dag kvar, sen ska det vara inne. Har analysen kvar och i brist på synpunkter skriver jag här. Har inte den blekaste om hur jag ska börja, skriva eller avsluta den. Fast jag antar att det är det där med början som oroar mest, för när man väl kommit igång går det som av farten. Men hur ska man börja en analys kan man ju fråga sig. Tro mig, jag har försökt, men det går inte. Sitter och läser mina miljoner andra analyser, dem ser bra ut. Varför kan jag inte lära mig av dessa och göra lika bra som då? Åååh, jag hatar detta. Det var ju det här med början, annars skulle det gå som på rälls.

Såg på anslagstavlan idag. Det gjorde mig väl inte heller på värst bra humör. Insåg faktiskt hur misslyckat det kommer vara nästa år. Inga i min egen ålder. Inse ovärt det kommer vara att gå på skolan. Jag åker ju dit enbart för att träffa vänner. Annars skulle jag aldrig orka vakna på morron. Det jag såg på anslagstavlan var att det snart är studentmössprovning på G. Jag orkar inte. Det kunde ha varit jag.. Jag vill bara gråta. Misslyckade jag har ett år kvar efter att min ålder gått ut. Varför kunde jag inte bara härda ut i Göteborg för?

Upptäckte nu också till min stora fasa att historian som ska vara klar till imorron inte finns på min dator, inte heller hemma. Ingenting går mig väg för tillfället. Tycker mest synd om Ylva, eftersom att det är med henne jag gör det. Fy tusan vilken hemsk människa jag är. Om du läser detta, FÖRLÅT!

Dags att sluta beklaga sig. En gråtfärdig Elina ska nu fortsätta försöka skriva på analysen.
Lycka till!