Jag borde plugga, sova och träna

Tidningen idag igen...för den intresserade.
Handbollen saknas i mitt liv efter enbart en dags frånvaro.
På tisdag tar jag nya tag igen och tränar även fast det smärtar.

Jajjamän, jag har levt på ipren idag. En på morron och en på kvällen för att inte åka på en inflammation också. Känns inte alls bra att missa en träning, men så är livet och efter detta ska jag ta tag i mig själv och sluta skada mig. Jag blir så fruktansvärt deppad av allt sånt. Sitta still är inte det lättaste kan jag lova. Men jag lovar er att jag varit på step in och gjort mitt idag...

Just nu har jag extrem betygsångest. Vad händer med mina betyg egentligen. De går bara ner och ner. Har suttit hela dagen med ett geografiprov som ska skrivas imorron. Visserligen har jag blivit lite klokare, men det är inte mycket. Måste däremot tacka Ylva som lyckats få in lite i min lilla hjärna.
Jag försöker verkligen plugga så mycket det går, men ibland går det verkligen inte och då blir jag extremt stessad och det liksom kryper i kroppen för att jag vet hur mycket jag kommer förlora på att vila en timma extra. Jag blir galen.
Jag önskar nästan att jag pluggade lika mycket som på högstadiet när jag fick läxförbud. Mina betyg var i alla fall på topp. Varför förstod jag inte det då? Jag får ångest och blir yr när jag tänker på framtiden. Vad ska det egentligen bli av mig?
Jag har egentligen många planer på vad jag skulle kunna tänka mig bli, MEN alla linjer kräver iprincip MVG i alla ämnen och det kommer jag aldrig lyckas uppnå.
Åh, jag blir knäpp när jag tänker på detta.

Imorron är det fredag, vilket betyder en välförtjänt helg.
Ska träna direkt efter skolan och sen blir det nog att umgås med underbart folk. Blir alldeles för sällan när handbollen och läxorna kommer ivägen. Det är sånt man får ta.....det kommer nog bättre tider i form av studenten....visserligen ett år försent. Men jag har mitt att se framemot.

Nu ska jag ta tag i mitt liv, sluta tänka på handbollen och fortsätta plugga, även fast det inte känns som att det ger något, med tanke på att det känns som att jag kan det.
Visserligen kommer jag nog komma imorron på provet och sitta där som ett himla frågetecken.

Beauty From Pain - SuperChick

Imorron är det fyra veckor sen begravningen och jag hoppas fortfarande på att jag någon dag ska vakna upp och inse att detta enbart är en stor hemsk mardröm.
Jag saknar dig enormt mycket Vännen 

Förhoppningsvis en god natt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback