elina källman

Imorgon är påsklovet slut

och det är än en gång dags att ta tag i livet - jag längtar inte. Jag trivs med att livet är löst.
Lovet har, som jag många gånger sagt, varit sjukt himla roligt och jag skulle göra vad som helst för att spola tillbaka tiden. Kanske hade jag gjort saker annorluda då och det med all rätt. Jag är så dum ibland. Men jag skulle trivas i alla fall. Men, hur bra känns det med skola ENS?!

Igår var jag på vinkväll hos sanna med tjejerna. Det var mycket trevligt och mysigt. Vi drack vin och åt ost och kex i dröser. Blev kanske inte så mycket vin för mig, det är väl inte någon favorit. Tvingade i mig två glas och det tycker jag var duktigt. Vi hann även med att prata, fylla i en kompisbok, sakna sommarn och skrapa ihop vuxenpoäng. Det tycker jag är duktigt. Det var visst minus två poäng om man bodde hos föräldrarna. Wooops! Halv ett var vi trötta och åkte åt var sitt håll. Det var skönt att sova.

Nu sitter jag och försöker lära mig låtar. vi har nämligen konsert med kören någon gång denna vecka. Vägrar säga plats, datum och tid eftersom att jag ska sjunga duett med sandra. För min del kommer det låta katastrofalt skulle jag gissa. Sandra kommer sjunga fint.

För övrigt skulle jag inte tacka nej till en båt, öppetvatten och sol. Det skulle vara det mest perfekta för tillfället. Saknar sommaren så sjukt mycket nu. Samtidigt får jag i princip ångest när jag ser på gamla bilder, tänk om denna sommar inte alls blir lika bra som de andra. Fast om man vänder på det, tänk på den blir bäst av alla. Jag är ingen som kan se in i framtiden och det kanske är bäst för alla det.

Har tänkt lite den senaste tiden och kommit på att jag är kvar i något som jag egentligen borde ha lämnat och har lämnat egentligen. Jag önskar så mycket att jag bara vågade inse det också. Önskar att jag lämnade det på riktigt.

Dags för en joggingtur i det blåsiga vädret.