Jag sökte och fann
Sandra kommer snart, vi ska fika. Verkar inte som att jag gör annat än fikar nuförtiden. Men vet du, jag fyllde nyss år och då får man. Visst?!
En annan sak som jag också gör hela tiden är att tänker. Hela tiden tänker jag. Jag tänker tillbaka på den underbara veckan jag fick(Vi fick) tillsammans på det underbara stället.
Deltagare. Ledare. Noll mottagning. Alcogel. Skratt. Tårar. Lekar. Spel. Smågrupper. Möten. Umeå. Nyår. Raketer. Kramringar. MassaMassaFolk. Och strömbäck.
Jag tror inte att något skulle kunna gå uppemot vad vi alla varit med om på bara några dagar. Jag har liksom hunnit samanfatta hela livet och knytt ihop det igen. För jag tror att jag hittat livet, hittat mig själv igen. Känner inte längre att jag måste göra mig till på något sätt. Jag är jag och så kommer det för alltid att vara. Jag kan faktiskt känna mig lite stolt över att just jag är jag. För visst är det något unikt med mig? Visst är det något unikt med alla på vår jord?!
Nej, jag tror inte att detta går uppemot nåt annat. Och jag längtar tillbaka. Tillbaka till det stället där inget spelar någon roll. Där ingen försöker ändra på en, utan där alla blir accepterade som man är.
Så tack, tack alla vänner för dessa dagar.
Nämnde jag det?! Jag är fortfarande lycklig
Uppdatering 16.44
Ibland önskar jag att det fanns mer av tiden. Jag skulle helst se att ett dygn hade 48 underbara timmar istället för fjuttiga 24. Jag kan dock anse att jag använder tiden för dåligt. Vissa stunder kan jag bara ligga och inte göra nånting, då jag egentligen skulle behöva exempelvis plugga röven av mig. Samtidigt har människor sagt till mig att det här med vilan är minst lika viktig som att plugga. Kanske har de rätt de som sagt det. jag vet inte riktigt, för egentligen har jag aldrig riktigt försökt bara ligga och inte tänka på läxan, de gånger jag haft läxa. Men så hände det idag. Idag låg jag bara för att vila, såg lite tv och tänkte. Inte alls på läxa, inte på träning, utan jag tänkte på allt annat. Allt annat sånt onödigt. Och vet ni, det var underbart!
Någon gång tidigare i mitt liv har jag sagt till mig själv; Innan jag dör, vill jag leva först. Detta med att leva först har inte alltid varit så självklart. Vissa gånger har det verkligen varit en tuff kamp, en riktigt tuff kamp. Det har mest handlat om att överleva. Och alla gånder har jag gjort det, mer eller mindre. Huvudsaken är ju att jag lyckats. Men detta med att leva först har aldrig riktigt funnits där. Men nu, nu tror jag faktiskt att jag lyckats vinna, på riktigt. För jag kan faktiskt säga, helt ärligt, att jag lever fullt ut nu. Den senaste veckan har liksom bara inneburit att flyga fram. Skolstarten på torsdag känns inte heller allt för allvarlig. Jag tar liksom dagen som den kommer. Och det kanske är bra?!
Men bara för att jag lever nu, så kan jag inte dö redan. Nejnej, jag har mycket framför mig som jag ser framemot. Mitt liv har ju knappt börjat ännu. Snart tar jag studenten och då ska jag leva livet.
Imorgon ska jag umgås med Hanna <3 Det var alldeles för längesen vi gjorde något och jag längtar faktiskt.
En annan sak som jag också gör hela tiden är att tänker. Hela tiden tänker jag. Jag tänker tillbaka på den underbara veckan jag fick(Vi fick) tillsammans på det underbara stället.
Deltagare. Ledare. Noll mottagning. Alcogel. Skratt. Tårar. Lekar. Spel. Smågrupper. Möten. Umeå. Nyår. Raketer. Kramringar. MassaMassaFolk. Och strömbäck.
Jag tror inte att något skulle kunna gå uppemot vad vi alla varit med om på bara några dagar. Jag har liksom hunnit samanfatta hela livet och knytt ihop det igen. För jag tror att jag hittat livet, hittat mig själv igen. Känner inte längre att jag måste göra mig till på något sätt. Jag är jag och så kommer det för alltid att vara. Jag kan faktiskt känna mig lite stolt över att just jag är jag. För visst är det något unikt med mig? Visst är det något unikt med alla på vår jord?!
Nej, jag tror inte att detta går uppemot nåt annat. Och jag längtar tillbaka. Tillbaka till det stället där inget spelar någon roll. Där ingen försöker ändra på en, utan där alla blir accepterade som man är.
Så tack, tack alla vänner för dessa dagar.
Nämnde jag det?! Jag är fortfarande lycklig
Uppdatering 16.44
Ibland önskar jag att det fanns mer av tiden. Jag skulle helst se att ett dygn hade 48 underbara timmar istället för fjuttiga 24. Jag kan dock anse att jag använder tiden för dåligt. Vissa stunder kan jag bara ligga och inte göra nånting, då jag egentligen skulle behöva exempelvis plugga röven av mig. Samtidigt har människor sagt till mig att det här med vilan är minst lika viktig som att plugga. Kanske har de rätt de som sagt det. jag vet inte riktigt, för egentligen har jag aldrig riktigt försökt bara ligga och inte tänka på läxan, de gånger jag haft läxa. Men så hände det idag. Idag låg jag bara för att vila, såg lite tv och tänkte. Inte alls på läxa, inte på träning, utan jag tänkte på allt annat. Allt annat sånt onödigt. Och vet ni, det var underbart!
Men bara för att jag lever nu, så kan jag inte dö redan. Nejnej, jag har mycket framför mig som jag ser framemot. Mitt liv har ju knappt börjat ännu. Snart tar jag studenten och då ska jag leva livet.
Imorgon ska jag umgås med Hanna <3 Det var alldeles för längesen vi gjorde något och jag längtar faktiskt.
Kommentarer
Trackback