elina källman

Igår kväll åkte jag söderut för att umgås och sova hos min fantastiska vän Hanna. Vi började med att kolla på Eva&Adam fram till klockan ett. Jag kan verkligen säga att jag utan tvekan älskar Eva&Adam. Men när klockan var ett började sömnen vilja ta över och vi gick till sängs. Men ingen sömn ville infinna sig. Istället började vi prata. Vi pratade och pratade. Hur mycket som helst. Det märktes att vi inte umgåts ensamma på hundra år. Snacka om att vi blev som fnittriga småbarn. Vid klockan fyra lyckades vi bli tysta och sömnen ville infinna sig.

Morgon klockan tio. Ingen vila, ingen ro. Nejnej, vi skulle nämligen ut med skotern. Men när vi vaknade på morron kvarstod ganska så många frågor. Skulle vi lyckas dra igång skotern? Fanns det någon o'boy kvar? Var det nog varmt för att fara ut? Ja, många, egentligen meningslösa frågor fanns, men ack så viktiga för oss. Nåväl, när vi tittade på tempen fick vi oss en smärre chock. -14 grader. Aaah, kallt och svinigt. Men vi hade bestämt oss för att fara ut, så det var bara att packa väskorna, klä sig varmt och gå ut och försöka starta skotern. 12.00 stod vi klara ute för att försöka få igång pärlan. På tredje försöket lyckades jag. weei, vad duktigt. Dock var det inte klart där. När vi så är på väg att åka så upptäcker vi att väskan är för konstig. Vi stänger av skotern och byter väskan. Sen när vi skulle starta den igen, ville den inte starta. 20 min senare får Hanna igång den och vi är på väg.
Väl framme lyckas vi få igång en eld som brinner i 2 timmar. Sen sitter vi där och fortsätter vårt intressanta samtal från natten. Sen, två timmar senare inser vi faktiskt hur otroligt kallt det är. Så vi får för oss att gympa lite. Fast värst mkt gympa vart det inte. Utan vi packade ihop våra grejer och begav oss hemåt. Det var minsann varit en mycket rolig dag.
Tack för dagen Hanna.