Låt det aldrig ta slut
Maria kom till vår fina stad i måndags, sen dess har vi hunnit goode så mycket.
Tisdagen spenderades först på stan ett tag, försökte finna oss något vackert men misslyckades ganska rejält. Vi fann oss lite lunch men inget mer. När Agnes slutade jobba åkte vi upp till Gråträsk för att visa vår fina stuga, och det blev succé. Där blev det rundvandring i den stora byn och sen tittade vi in Michael Jacksons minnesstund. Det blev en hel del tårar som både gräts och torkades den kvällen. Men fint var det.
Onsdagen spenderades på grans till att börja med. Det åts palt och vi gick runt i granparken. Jag själv höll på att bli uppäten av en gris, men jag räddades i sista sekund. På kvällen blev det fest med stort F och det var sjukt roligt. Sängen intogs vid fyra-halvfem. Det var nästan så att jag inte ville somna.
På torsdagen cyklade jag och Maria till Sjulnäs, hyrde en film och cyklade hem. Den såg vi, grät lite och sen bakade vi en kaka.
Fredagen vaknade vi klockan fem, for till Kallax och sen åkte jag hem ensam igen. Lite sorgligt var det faktiskt.
Min sista lediga vecka har varit helt suverän. Den har innehållit allt och lite till faktiskt, bland annat gråt som direkt övergått till enormt skratt som övergått till minnesprat. Vi besökte även mormors gamla hus och gammelmormors gamla hus, det var faktiskt en aning sorgligt. Man saknar ju de stunderna.
Nu är det dags att ta med sig de fina minnerna och gå till jobbet för första gången i sommar. Sen är det även dags att längta till all annat som kommer ske denna sommar. Jag längtar, men vill inte att den ska ta slut. För den har faktiskt varit helt underbar hittills. Låt det aldrig ta slut...