Jag trodde mina dar var räknade

Min dag började minsann inte bra alltså.

Vaknar av ett värkande knä, stiger upp och hoppas att det ska gå över. Jag går in i duschen och känner hur yr jag börjar bli, hur det börjar svartna för ögonen om och om ingen. Plötsligt ligger jag på golvet - jag hade svimmat. Ställde mig upp igen, slår några gånger i väggen för att försäkra mig om att jag lever, och mycket riktigt så lever jag fortfarande. Men sen händer det igen, jag vet inte hur och när men plötsligt ligger jag på golvet igen, med ett värkande huvud som följd av mina bravader. Jag hade slagit i det i stengolvet i duschen. Jag kände att det nu var dags att bege sig ur duschen, innan jag slagit mig gul och blå. Minnet försvinner igen och så står jag i köket och droppar, utan handduk. Jag ringer pappa, som verkar befinna sig hemma i huset. Han kommer, jag piggnar till och kan sedan äta frukost och sen gå och lägga mig framför tv: för att sedan bege mig mot skolan med mina två vänner, kryckorna.

Jag mår inte alls bra när jag kommer till skolan. Mamma tycker jag borde kolla upp mig, sagt och gjort så gör jag det. Det visar sig att jag inte alls skött min kropp bra. För mycket träning i kombination med smärta i knät, för lite mat, vatten och sömn fick mig att svimma.
Japp, då fick jag bakläxa och träningsförbud idag. Känns inte sådär jätte roligt måste jag säga.

Sitter och knaprar på en choklad som jag fick av min syster, gott minsann men inte alls nyttigt. Känns buuu att käka det när jag inte får träna, nåja. Imorgon sätter jag igång igen.

Och på torsdag är det Lasse <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback