Önskar att saker inte var som dom verkligen är
Oj, vilken dag det har varit. Det första jag gjorde i morse när jag vaknade var att gråta. Både för att jag hade så fruktansvärt ont i halsen och för att (ni får tycka att jag är dum i huvet) jag inte ville dö.
Jag fick för mig något om att jag skulle dö och det ville jag inte, för jag kom på att jag älskade min mamma så mycket. Jag har verkligen varit mammasjuk idag.
Sen grät jag när jag kom hem från skolan, för att jag just ville träna. Och nu gråter jag, för att jag saknar mamma och för att jag sitter och lyssnar på musik och för att jag är sjuk och inte är uttagen till matchen i helgen.
Börjar mitt misslyckande nu? jag tror det.
Och jag skäms så fruktansvärt mycket att inte vara uttagen till matchen, jag skäms för att skriva det. Jag vill bara sjunka genom jorden. Jag har aldrig inte blivit det.
Men....kanske inse att sina bästa dagar är räknade? Jag börjar ju trots allt bli gammal.
Jag tror det är bäst att sluta skriva, innan jag förpestar hela världen runt mig.
Just nu vill jag äta en stor, fet godispåse och ligga i mammas knä som ska säga att jag är bäst, vacker, finast, jaa underbar helt enkelt. Jag saknar mamma, som bara befinner sig på jobbet. På söndag åker hon till alanya, hur ska jag överleva en vecka?
GOD NATT