Tillbakablick, extrem saknad och tagg
Finaste Emelie <3
Jag gillar väldigt mycket att kolla tillbaka i bloggen för att se vad jag gjorde för exempelvis två år sedan. Detta gjorde jag idag och insåg ganska många saker.
Bland annat att i september för två år sedan var jag lyckligast i världen, jag svävade omkring på rosa moln och strålade lycka, som min kompis mamma så fint uttryckte det. Livet var fantastiskt vid detta tillfälle, trots att det var höst, mörkt och skolan hade börjat. Tanken på att börja ett nytt liv hade infunnit sig och jag tog vara på den till hundra procent.
I september förra året verkade mitt liv ha tagit en helt annan vändning. Som de flesta vet valde vår fina vän Hanna att ta sitt eget liv den sjätte september förra året. Denna tragiska händelse speglade hela september men också hela året och gör fortfarande. Mitt liv verkade inte ha någon mening längre och det enda jag såg var mörker.
Just nu, i september 2009, verkar mitt liv ha en mening igen. Det hemska som hände förra året har sakta men säkert börjat landa inom mig. Livet är väldigt ljust och faktiskt riktigt roligt. Jag saknar dock alla frånflyttade vänner som finns runt om i landet.
På tal om att sakna saker så saknar jag EMELIE väldigt mycket. Det var otroligt längesen jag träffade henne och när jag pratade med henne idag gick det knappt hålla tårarna undan. Det är så tråkigt att vara borta från en människa jag till och med bott med och nästan på. Sen är hon som en syster och systrar ska inte vara ifrån varandra. Jag tror jag få ge Vickan en stor kram idag och låtsas som att det är Emelie, fast det är inte samma sak... Om nån dag ska jag direkt boka flyg till Göteborg, för det här går inte längre.
Nu är det dags för årets första derby och jag längtar.
Först ska jag vila middag.
God natt, eller nåt ;)