Himlen är oskyldigt blå

Det är sommar, om det är någon som har missat det och jag älskar det så mycket. Har så sjukt många känslor i kroppen, kan inte riktigt bestämma vart dom ska hamna. Men det känns som att dom hamnar i lycklig-överlyckligfacket som jag finner någonstans inom mig.

Jag ser framemot varje dag, längtar tills morgonen när jag vaknar och det är till och med intressant att jobba.
Idag har jag till och med tvättat en så skitigt fönster att det inte ens gick att få rent, det syntes bara att det gick att se igenom. Imorgon gör jag ett nytt försök på fönstret, det var faktiskt roligt att fixa det!

Nu ska jag dra mig till Josseposse!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback