Samme+pitegospel=ROLIGT
Igår var jag på en otroligt bra konsert. Samuel Ljungblahd tillsammans med PiteGospel slår allt och lite till. Det var extremt bra och ett superduperbra slut på en lugn helg. Jag tycker synd om alla som missade det, bättre lycka nästa gång eller nåt sånt. Detta kommer jag leva på ett bra tag. Vill bara höra mer och mer och mer. Och dansa mer och mer och mer. Tack för den kvällen.
You're everything I need and more
Igår efter att jag börjat längta så sjukt mycket, fick jag till min stora fasa veta att jag måste sluta med fotbollen. Jag har dock inte bestämt mig ännu hur jag tänker göra, men jag vill verkligen INTE. Om två veckor är det tänkt att jag ska börja träna igen, då är handbollen slut. Två veckor senare börjar handbollen om igen, med försäsongen. Och med tanke på att vi kommer satsta så mycket med handbollen i år så måste jag sluta. Men vill jag verkligen det? Är jag beredd på det? När man längtar så mycket som jag gör och verkligen vill spela, ser jag ingen anledning till att man måste sluta. Men så är det i alla fall och jag gruvar mig. Jag vill inte sluta - för jag saknar fotbollen redan, fast jag fortfarande är aktiv.
En fråga återstår ju - hur ska jag göra?!
Kära fotboll
<3
Imorgon sitter jag på tåget vid just denna tidpunkt, på fredag kommer nästan allt vara som vanligt igen. Jag och Tove ska åka ner och träffa Emelie i Göteborg. Bara en sak som saknas, och det är Cilla för att få ihop vår lilla skara bestående av fyra människor. Jag brukar ofta tänka på det här med vårt lilla kompisgäng som vi alltid har, är och kommer att vara, hur det än går i resten av livet.
Tänk att det skulle bli så att tre lite smått knäppa tjejer skulle födas på ungefär samma gård, få samma intressen och leva sina liv i varandras. Det kan jag inte annat än att tacka Gud för. Det finns inga som helst människor som vet mer om mig, som kan mer om mig eller som har varit med om saker med mig, som tove och emelie. Dessa människor har alltid följt med mig i livet. Sen en vacker dag kom en till fin människa med i vårt "gäng". Denna flicka hette och fortfarande heter Cilla.
Som liten hade jag en dröm, och den drömmen var att alltid få vara tillsammans med dessa fyra människor (ska jag vara ärlig så finns den drömmen kvar fortfarande). Jag drömde om att bo på samma gård, jobba på samma ställe, göra alla saker tillsammans, köra samma bil, få barn vid samma tidpunkt, ta studenten tillsammans, ja allt ni kan tänka er. Den drömmen finns kvar fortfarande, men jag har börjat inse att den drömmen inte kommer bli mer än en dröm. Idag inser jag att vi aldrig kommer kunna ta studenten tillsammans, vi kommer aldrig gå på samma bal, åka bakom samma traktor eller skrika "för vi har tagit studenten, fy faaaan va vi är braaaaa" tillsammans. Kanske gör inte det något, så länge vi är tillsammans.
Och det gör ont i mitt hjärta när Emelie inte bor här, när jag inte kan träffa henne när jag vill, utan bara vid bestämda tillfällen. Det gör ont att veta att Emelie nog för alltid valt att bo borta, men jag är glad för henne. Jag är glad att hon är lycklig och trivs med vad hon gör. Jag är glad för att jag får chansen att träffa henne vissa gånger och de gångerna är underbara.
Men visst har vi sagt så, vänner föralltid?! Visst har vi sagt att vi ska hålla ihop, även fast vi går skilda vägar? Och medan tiden rullar på, visst kan vi se tillbaka på alla de minnen vi har tillsammans?! Vad som än händer, vilka vägar vi än tar, hur många familjer vi skapar, hur många jobb vi tar, vilken utbildning vi väljer - Vänner föralltid.
Och visst vet ni om att ni alltid kommer finnas långt inne i mitt hjärta. ÄLSKADE VÄNNER
Jag fryser sönder - men ÄLSKAR kylan
Jag vet, jag borde inte sitta här, men jag har sovmorron imorron. Så om jag somnar klockan tolv så får jag ändå sova nio timmar och tro mig, det är mycket för att vara Elina Källman.
Är i alla fall hemkommen från stockholm. Det var skönt att landa i norr igen, för här hade det faktikst kommit väldigt mycket snö. I stockholm när jag vaknade igår morse var all snö borta och gräsmattan var GRÖN!!! Men jag har haft en trevlig helg som spenderats med en lite smått bekymrad kusin, dock trevligt ändå.
Jag och Sara pratade idag när vi gick hem från bussen om att det har kommit lika mycket (säkert ännu mer) snö nu som när man var liten och inte såg över plogkarmarna. Jag kan då säga att nu ser man inte heller över dem, och vi är ju faktiskt äldre och längre. Så mycket snö är det allt. Jag klagar inte, för jag älskar det. Jag är faktiskt riktigt sugen på att leka och bygga snökojor igen. På lördag ska vi åka slalom, vilket verkligen var längesen. Men jag längtar.
Vintern har äntligen kommit på riktigt och jag håller på att fyra sönder.
Skolan då?! Hm, jag tog mig en pluggfri dag, men jag kan säga att det har kliat i kroppen, så jag var tvungen att åka till Sanna för att kunna stå emot, men jag lyckades faktiskt. Jag är lite smått stolt över mig själv för att jag lyckades med att inte plugga en enda grej idag. Så här i efterhand känns det inte lika bra, men ska snart sova och förhoppningsvis slipper jag tänka på det då. Ugha, snart är det skola igen och jag längtar inte. Hur ska jag stå ut ett år till!? Det är verkligen en stor gåta... skulle vilja ha det som förut med den gamla klassen, då var det verkligen bara leva och vara sig själv. Så är det verkligen inte nu... Men på helgerna, då kan jag iaf vara mig själv..
Nä, dags för sängen kanske?!
God natt
Är i alla fall hemkommen från stockholm. Det var skönt att landa i norr igen, för här hade det faktikst kommit väldigt mycket snö. I stockholm när jag vaknade igår morse var all snö borta och gräsmattan var GRÖN!!! Men jag har haft en trevlig helg som spenderats med en lite smått bekymrad kusin, dock trevligt ändå.
Jag och Sara pratade idag när vi gick hem från bussen om att det har kommit lika mycket (säkert ännu mer) snö nu som när man var liten och inte såg över plogkarmarna. Jag kan då säga att nu ser man inte heller över dem, och vi är ju faktiskt äldre och längre. Så mycket snö är det allt. Jag klagar inte, för jag älskar det. Jag är faktiskt riktigt sugen på att leka och bygga snökojor igen. På lördag ska vi åka slalom, vilket verkligen var längesen. Men jag längtar.
Vintern har äntligen kommit på riktigt och jag håller på att fyra sönder.
Skolan då?! Hm, jag tog mig en pluggfri dag, men jag kan säga att det har kliat i kroppen, så jag var tvungen att åka till Sanna för att kunna stå emot, men jag lyckades faktiskt. Jag är lite smått stolt över mig själv för att jag lyckades med att inte plugga en enda grej idag. Så här i efterhand känns det inte lika bra, men ska snart sova och förhoppningsvis slipper jag tänka på det då. Ugha, snart är det skola igen och jag längtar inte. Hur ska jag stå ut ett år till!? Det är verkligen en stor gåta... skulle vilja ha det som förut med den gamla klassen, då var det verkligen bara leva och vara sig själv. Så är det verkligen inte nu... Men på helgerna, då kan jag iaf vara mig själv..
Nä, dags för sängen kanske?!
God natt
Snälla...
...låt mig drömma lite och låt mig leka med tanken ;)
Massa minnen sparade
Jag somnade 19.15 igår och sov till idag 06.00, det tycker jag var väldigt bra gjort av mig. Måste dock erkänna att jag var helt utmattat och slutkörd och egentligen har jag ingen anledning till det, kanske ett tag sen jag sov länge och mycket. Skönt var det i alla fall.
Och idag kom jag på mig själv med att sitta och gråta till ett visst TV-program. Egentligen är jag ganska töntig som sitter och lipar till ett sånt program, men det var liksom så fint. haha. Nu undrar ni kanske vilket program det är jag pratar om, detta program råkas heta Bonde Söker Fru och råkas vara sandras favoritprogram. Haha, jag kan inte annat än att skratta åt min (och josses) lilla töntighet.
Sen finns det fortfarande grymt mycket saknad i mig. Jag saknar hit och saknar dit. Längtar fram och längtar tillbaka. Aldrig kan jag vara riktigt nöjd som det är, eller egentligen är jag det, i just den stunden som jag senare sitter och förjäves saknar i min ensamhet. Fast kanske är det tur att jag nu sitter och saknar saker, för det måste ju betyda att jag hade roligt i den stunden. Grattis till mig.
Gothia 2005 var inte det en bra grej så säg!? Vad jag vill minnas så var det extremt roligt, matcherna gick inte så bra, men vi hade kul och skrattade i alla fall. Jag fick låna Emelies coola systemkamera så skulle vara superbra, men på invigningen kunde jag inte riktigt finna zoom-knappen så alla mina bilder är småa och det syns knappt vad det var på invigningen. Men tillslut hittade jag den - i sängen när vi ska sova. Grattis igen. Sen på g hem från invigningen hoppar jag på kryckor, några ska åka spåris med mig ist för att gå och så klart kommer vi vilse. Jani, denna resa var extremt rolig och minnesvärd. Kollade nyss in några bilder därifrån, jag och sandra är minsann riktigt snygga på dessa. Emma också för den delen. Titta och njut.
God natt på er
Och idag kom jag på mig själv med att sitta och gråta till ett visst TV-program. Egentligen är jag ganska töntig som sitter och lipar till ett sånt program, men det var liksom så fint. haha. Nu undrar ni kanske vilket program det är jag pratar om, detta program råkas heta Bonde Söker Fru och råkas vara sandras favoritprogram. Haha, jag kan inte annat än att skratta åt min (och josses) lilla töntighet.
Sen finns det fortfarande grymt mycket saknad i mig. Jag saknar hit och saknar dit. Längtar fram och längtar tillbaka. Aldrig kan jag vara riktigt nöjd som det är, eller egentligen är jag det, i just den stunden som jag senare sitter och förjäves saknar i min ensamhet. Fast kanske är det tur att jag nu sitter och saknar saker, för det måste ju betyda att jag hade roligt i den stunden. Grattis till mig.
Gothia 2005 var inte det en bra grej så säg!? Vad jag vill minnas så var det extremt roligt, matcherna gick inte så bra, men vi hade kul och skrattade i alla fall. Jag fick låna Emelies coola systemkamera så skulle vara superbra, men på invigningen kunde jag inte riktigt finna zoom-knappen så alla mina bilder är småa och det syns knappt vad det var på invigningen. Men tillslut hittade jag den - i sängen när vi ska sova. Grattis igen. Sen på g hem från invigningen hoppar jag på kryckor, några ska åka spåris med mig ist för att gå och så klart kommer vi vilse. Jani, denna resa var extremt rolig och minnesvärd. Kollade nyss in några bilder därifrån, jag och sandra är minsann riktigt snygga på dessa. Emma också för den delen. Titta och njut.
God natt på er
Derby ikväll
SAKNAD
Skellefteå
Jag har haft en extremt lång och härlig helg. Bra också dessutom.
Vi var ju som sagt lediga i fredags på grund av att de lärare vi skulle ha höll på att flytta. Vi har ju nämligen blivit påhoppade av mögel i vår skola. Så fredagen spenderades mestadelen till att plugga, vara ute och bara ta det lugnt.
Senare på kvällen åkte jag till Cilla, där åt vi lite frukt och såg lite tv med hennes föräldrar. Det blev dock en mycket tidig kväll för mig.
Pluggpluggplugg stod på schemat för igår på dagen. Så det var väl de mesta jag hann, förutom att träna lite också. Sen åkte jag, Josse och Erica till Skellefteå för att kolla på Midvinterfesten. Det var väldigt trevligt måste jag säga. Och jag förvånas faktiskt över mig själv hur många kloka saker jag sa under kvällen. Jag lovar att ni skulle ha blivit förvånade. Nåja, till en början var vi ganska ensamma där. Men så fick vi besök av Samuel. Tillslut var vi ensamma kvar på stället, eller ah, förutom typ fem till. Vi satt där inne och pratade och skrattade lite. Sen bestämde vi oss för att hänga med på nåt som hette typ Canalen. Det är ett kristet café typ. Det var faktiskt mycket trevligt. Vi spelade spel och umgicks lite. Roligt att träffa nytt folk och lite så.
Vi åkte hemåt vid halv två nångång. Och efter en lyckad kväll somnade jag nångång vid kvart över tre.
Nu till några av mina smarta saker som alla utom josse och erica inte kommer förstå. Men jag skriver dom i alla fall;
Josef 20 meter bort skriker till några barn kanske 3-4 år gamla; SAMLING HÄR.
Elina svarar; Okej, jag kommer.
Josse utbrister; HAHAHAHAHA.
Det var dock grymt roligt, för oss som var där. haha. Sen sa jag en till rolig sak, som vi kan ta om nån frågar. haha.
Nu ska jag ta mina läxor och börja plugga. Hoppas ni har det bra.
En saknad som består...
Senare på kvällen åkte jag till Cilla, där åt vi lite frukt och såg lite tv med hennes föräldrar. Det blev dock en mycket tidig kväll för mig.
Pluggpluggplugg stod på schemat för igår på dagen. Så det var väl de mesta jag hann, förutom att träna lite också. Sen åkte jag, Josse och Erica till Skellefteå för att kolla på Midvinterfesten. Det var väldigt trevligt måste jag säga. Och jag förvånas faktiskt över mig själv hur många kloka saker jag sa under kvällen. Jag lovar att ni skulle ha blivit förvånade. Nåja, till en början var vi ganska ensamma där. Men så fick vi besök av Samuel. Tillslut var vi ensamma kvar på stället, eller ah, förutom typ fem till. Vi satt där inne och pratade och skrattade lite. Sen bestämde vi oss för att hänga med på nåt som hette typ Canalen. Det är ett kristet café typ. Det var faktiskt mycket trevligt. Vi spelade spel och umgicks lite. Roligt att träffa nytt folk och lite så.
Vi åkte hemåt vid halv två nångång. Och efter en lyckad kväll somnade jag nångång vid kvart över tre.
Nu till några av mina smarta saker som alla utom josse och erica inte kommer förstå. Men jag skriver dom i alla fall;
Josef 20 meter bort skriker till några barn kanske 3-4 år gamla; SAMLING HÄR.
Elina svarar; Okej, jag kommer.
Josse utbrister; HAHAHAHAHA.
Det var dock grymt roligt, för oss som var där. haha. Sen sa jag en till rolig sak, som vi kan ta om nån frågar. haha.
Nu ska jag ta mina läxor och börja plugga. Hoppas ni har det bra.
En saknad som består...
Kom Änglar - Lars Winnerbäck <3
Det är egentligen emot mina principer att skriva två inlägg på samma dag och dessutom så nära varandra, men denna gång kan jag inte stå emot.
Jag har precis sett filmen om Lars Winnerbäck. Jag grät som ett litet barn, lycklig över att få se denna underbara människa. Lasses musik är liksom magisk, hela han är magisk. Men det blir bara bättre när han sjunger, när man ser honom. Åh, jag är fjantig som ett barn, men lika lycklig. Som att jag precis fått en ny barbie.
LARS WINNERBÄCK <3
I augusti i sommar drog jag och mina kära vänner till Luleå för att beskåda denna magiska varelse. Jag längtade så sjukt mkt på dagen och ville bara att det skulle bli kväll så att vi kunde åka dit och se på honom. När vi väl var på väg dit blev jag GLAD. Jag liksom log hela bilfärden upp till Luleå. Jag var lycklig.
Väl där fick vi lagomt bra platser, jag såg allt och lite till. Sen satte han i gång och jag bara grät och grät. Han var så bra, så bra. Jag var helt galen, hoppade och dansade och sjöng.
Värst blev det när han sjöng den sista låten: Kom Änglar. Älskadeälskade låt. Fyy, vad jag grät och fy vad jag var glad. När konserten var över bar det av hemåt, eller i alla fall var det tänkt så, inte riktigt så blev det.
Min kära vän hade nämligen glömt sätta av lyset när vi lämnade bilen och batteriet tog slut. Istället för att komma hem och sova fick vi stanna i Luleå några timmar och hemma var vi klockan fyra.
Jag har precis sett filmen om Lars Winnerbäck. Jag grät som ett litet barn, lycklig över att få se denna underbara människa. Lasses musik är liksom magisk, hela han är magisk. Men det blir bara bättre när han sjunger, när man ser honom. Åh, jag är fjantig som ett barn, men lika lycklig. Som att jag precis fått en ny barbie.
LARS WINNERBÄCK <3
I augusti i sommar drog jag och mina kära vänner till Luleå för att beskåda denna magiska varelse. Jag längtade så sjukt mkt på dagen och ville bara att det skulle bli kväll så att vi kunde åka dit och se på honom. När vi väl var på väg dit blev jag GLAD. Jag liksom log hela bilfärden upp till Luleå. Jag var lycklig.
Väl där fick vi lagomt bra platser, jag såg allt och lite till. Sen satte han i gång och jag bara grät och grät. Han var så bra, så bra. Jag var helt galen, hoppade och dansade och sjöng.
Värst blev det när han sjöng den sista låten: Kom Änglar. Älskadeälskade låt. Fyy, vad jag grät och fy vad jag var glad. När konserten var över bar det av hemåt, eller i alla fall var det tänkt så, inte riktigt så blev det.
Min kära vän hade nämligen glömt sätta av lyset när vi lämnade bilen och batteriet tog slut. Istället för att komma hem och sova fick vi stanna i Luleå några timmar och hemma var vi klockan fyra.
MEN, denna kväll var en av de bästa kvällarna på hela sommaren. Det var underbartunderbartunderbart.
Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen och vad gjorde mig så förfärligt glad. Där vi gick med förhoppningar...
LARS WINNERBÄCK <3
What a Friend I have Found
Jag har börjat återhämta mig från veckans alla händelser. Sov 12½ timmar i natt och det var skönt och efterlängtat. Känns dock väldigt tråkigt och tomt att vara hemma igen, skulle gärna stannat där ett tag till. Det är liksom fridfullt och bra där. Här hemma har jag fått tillbaka min hjärtklappning, dock inte magonten ännu..men jag väntar.
Fortfarande känner jag mig sådär barnsligt glad och jag längtar liksom bara efter mermerochmer. TACK<3
Imorgon åker jag till skellefteå till vinterrocken, dessutom fyller jag 19. Grattis till mig.
Nåja, dags att kanske göra någon nytta. Se tv, eller varför inte packa upp min väska?! Känns tråkigt..
Hoppas ni får en bra kväll :)
I belive in christianity as I belive the sunrises. Not only beacuse I can see it,
but beacuse by it I can see everything else.
Fortfarande känner jag mig sådär barnsligt glad och jag längtar liksom bara efter mermerochmer. TACK<3
Imorgon åker jag till skellefteå till vinterrocken, dessutom fyller jag 19. Grattis till mig.
Nåja, dags att kanske göra någon nytta. Se tv, eller varför inte packa upp min väska?! Känns tråkigt..
Hoppas ni får en bra kväll :)
I belive in christianity as I belive the sunrises. Not only beacuse I can see it,
but beacuse by it I can see everything else.
Jag är full
Snart kommer nog en liten sammanfattning om året som varit, om jag orkar nån dag
Okej, snacka om att jag valde en rubrik för att dra till mig läsare... Om jag lyckas är väl en annan fråga. Jag har i alla fall gjort ett försök. I varje fall så har jag kommit hem en gång för alla nu. Det har minst sagt varit en händelserik vecka, en helt underbar vecka. Läger har avlöst varandra. Är helt slut nu, sov fyra timmar i natt. Alldeles för lite. Och livet i Umeå har mestadels bestått av lycka, sjukdomar, skratt, prat, sång och inte minst ALCOGEL. Jag har verkligen varit som besatt av denna underbara product, då jag är extremt rädd för allt som stavas M-A-G-S-J-U-K-A.
Boden lördag och söndag är liksom inget att prata om. Det gick piss på lördagen, men vaknade med nya krafter på söndagen och då lyckades jag trippedubbelt så mycket bättre. Känns bra att avsluta helgen med humöret på topp.
Sen var det liksom bara snabbt hem och packa upp och packa ner igen.
Måndag morgon, klockan ringde 06.00. Upp, duscha, äta, packa klart och sen åka igen. Denna gång mot Umeå, nyår och livskraft. Tre och en halv timma ensam på en buss kändes ganska tråkigt, men det var grymt värt det. För då insåg jag kanske inte hur underbart det skulle vara efter, men jag lovar att nu var det grymt värt det.
En dag senare kom jag dit, eftersom att jag varit i Boden. Jag kom precis i smågruppssamlingen och sen var det lunch.
Som seminarium hade jag var kör/gospel. Okej, helt ärligt var det inte speciellt kul första dagen. Kan bero på att jag inte vågade sjunga rikigt. MEN, det blev bättre.
Kvällen var brabrabra och jag älskar människor på läger.
Tisdagen blev bättre, mycket bättre. Kören var till och med rolig och tiden bara sprang iväg. Det var liksom inget att prata om. Det var otroligt roligt. Kvällen var även den otroligt bra, OTROLIGT. Lyckan liksom bara hängde i luften. Och jag lovar er, jag var lyckliglyckligochlycklig.
Onsdag, nyårsafton. Orkar inte egentligen gå in på detaljer. kan meddela att denna dag var den bästa dagen på riktigt riktigt länge och det kommer dröja många månader innan jag glömmer den. Om det ens går. Kvällen var liksom lyckligare än lyckligast och jag ville aldrig liksom gå och sova. Jag hade typ energi kvar som skulle kunna räcka i flera veckor. Jag kunde inte sluta skratta, och de som såg mig måste ju tro att jag var knäpp som log hela tiden. Man kan lugnt säga att jag var och ÄR full på livet. Jag vill bara ha mer och mer och mer och aldrig somna.
Idag gjorde jag gospel premiär och det var extremt nervöst, men faktiskt riktigt roligt. Dock inget jag skulle kunna våga på heltid, men ibland kan man ju överaska.
Hemresan idag var riktigt tråkig. Jag vill inte att allt bra ska ta slut bara sådär. Jag vill ju ha mermermer. Just nu känner jag mig lycklig. Men en sak förstår jag inte riktigt, hur kan man känna sig så otroligt lycklig, men samtidigt så fruktansvärt tom? Men, jag ÄR full - på livetOkej, snacka om att jag valde en rubrik för att dra till mig läsare... Om jag lyckas är väl en annan fråga. Jag har i alla fall gjort ett försök. I varje fall så har jag kommit hem en gång för alla nu. Det har minst sagt varit en händelserik vecka, en helt underbar vecka. Läger har avlöst varandra. Är helt slut nu, sov fyra timmar i natt. Alldeles för lite. Och livet i Umeå har mestadels bestått av lycka, sjukdomar, skratt, prat, sång och inte minst ALCOGEL. Jag har verkligen varit som besatt av denna underbara product, då jag är extremt rädd för allt som stavas M-A-G-S-J-U-K-A.
Boden lördag och söndag är liksom inget att prata om. Det gick piss på lördagen, men vaknade med nya krafter på söndagen och då lyckades jag trippedubbelt så mycket bättre. Känns bra att avsluta helgen med humöret på topp.
Sen var det liksom bara snabbt hem och packa upp och packa ner igen.
Måndag morgon, klockan ringde 06.00. Upp, duscha, äta, packa klart och sen åka igen. Denna gång mot Umeå, nyår och livskraft. Tre och en halv timma ensam på en buss kändes ganska tråkigt, men det var grymt värt det. För då insåg jag kanske inte hur underbart det skulle vara efter, men jag lovar att nu var det grymt värt det.
En dag senare kom jag dit, eftersom att jag varit i Boden. Jag kom precis i smågruppssamlingen och sen var det lunch.
Som seminarium hade jag var kör/gospel. Okej, helt ärligt var det inte speciellt kul första dagen. Kan bero på att jag inte vågade sjunga rikigt. MEN, det blev bättre.
Kvällen var brabrabra och jag älskar människor på läger.
Tisdagen blev bättre, mycket bättre. Kören var till och med rolig och tiden bara sprang iväg. Det var liksom inget att prata om. Det var otroligt roligt. Kvällen var även den otroligt bra, OTROLIGT. Lyckan liksom bara hängde i luften. Och jag lovar er, jag var lyckliglyckligochlycklig.
Onsdag, nyårsafton. Orkar inte egentligen gå in på detaljer. kan meddela att denna dag var den bästa dagen på riktigt riktigt länge och det kommer dröja många månader innan jag glömmer den. Om det ens går. Kvällen var liksom lyckligare än lyckligast och jag ville aldrig liksom gå och sova. Jag hade typ energi kvar som skulle kunna räcka i flera veckor. Jag kunde inte sluta skratta, och de som såg mig måste ju tro att jag var knäpp som log hela tiden. Man kan lugnt säga att jag var och ÄR full på livet. Jag vill bara ha mer och mer och mer och aldrig somna.
Idag gjorde jag gospel premiär och det var extremt nervöst, men faktiskt riktigt roligt. Dock inget jag skulle kunna våga på heltid, men ibland kan man ju överaska.
Nu återstår väl enbart att säga tack för en underbar vecka.
I Could Sing Of Your Love Forever
Gott nytt, eller vad man nu säger.
God natt.
Märks det att jag saknar sommaren?
Sommar kära sommar. Man fäller nästan en liten nostalgitår när man sitter här i sin ensamhet och lyssnar på sommarmusik och ser på underbara sommarbilder. Med enbart tre veckor kvar till julafton och fyra veckor kvar av 2008 börjar jag nu faktiskt längta till sommarn igen, trots att det bara gått några få månader av vintern. Men vet ni vad? Jag kan faktiskt inte hejda mig själv, för jag älskar faktiskt att vara ledig och inte minst älskar jag VÄRMEN.
På sommaren får allt en helt annan form. Människor blir liksom lyckligare, trevligare och roligare. Aldrig har man långt till skratten när man lever om sommaren. Nej, man kan liksom säga att man tar en liten paus från livet på vintern och lever på sommaren. Eller så kan man vända på det och säga att man tar en paus från livet på sommarn och lever på vintern. Ta det som känns bäst för dig.
Faktiskt så längtar jag även lite till fotbollen också(!) Det är som en speciell känsla att springa där i gräset med bara ben och trasiga knän. Eller ska jag kanske säga slänga sig där i det gröna gräset när solen skiner och det är så varmt att man bara vill spricka?!
Sommaren har så mycket mer att erbjuda än vad vintern har. Vintern kan i och för sig erbjuda skoter och handboll, något som jag för övrigt tycker är bland det roligaste som finns. Men sommaren....man kan liksom vara ute när-som-helst, bada, sola, åka båt, sova ute och inte att förglömma; spela volleyboll.
Kort och gott; Jag älskar sommaren och längtar redan till sommarn 2009, som förövrigt ska innehålla mer än vad någon annan sommar gjort och förhoppningsvis blir den roligare än roligast.
Om tre veckor ska jag fira jul
och om fyra veckor ska jag välkommna ett nytt, förhoppningsvis underbart, år.
God jul på er.