FarmorochFarfar
Farmor och farfar
jag tror att ni är en jag-kommer-alltid-att-leva-människa
för visst farfar och farfar,
visst kommer ni att leva föralltid?
för ni vet farmor och farfar, att om ni slutar att andas
kommer varje andetag jag tar vara en plåga
ni är en del av mitt syre, och utan er skulle det vara
som om jag hade astma hela tiden
och
jag vet hur det är farmor och farfar
i skolan har vi fått veta hur det känns
vi andades genom ett sugrör och höll
för näsan
farmor och farfar,
jag vill inte andas så
det kändes som om 1 miljon stenar låg i mina
lungor
det orkar inte jag farmor ochfarfar
jag är inte alls lika
stark som
ni
och farmor, farfar, vem ska komma och
ge mig kexchocklad varje gång jag är
sjuk
och farmor, farfar
snälla, säg att ni är
odödliga
snälla farmor och farfar
snälla
Så är det nu. det känns som att jag har astma hela tiden. Jag lever med en miljon stenar i hjärtat. Det är hemskt. allt är hemskt nu. Jag vill så gärna vara glad, för farfars skull. Men jag kan inte.
En hyllning till Farfar
Jag har överlevt ännu en till otrolig dag. Det trodde jag aldrig.
Här kommer en hyllning till min älskade Farfar
Snälla farfar, säg att du är odödlig.
Åh, snälla säg det.
Jag vill att du ska säga det.
Innan allt hände var jag blind.
Jag hade inga ögon att se med.
Du var odödlig, det visste jag.
Ingen kunde ta dig från jorden.
Inte ens en stor björn.
Du skulle alltid vara med mig.
Men så kom den dagen.
Du är inte längre odödlig.
För det har jag insett nu.
Du är som alla andra människor.
Fast än så mycket bättre.
Du var visst dödlig, farfar. Men det visste jag inte. Verkligen inte. Jag trodde du var en sådan alltid leva människa. För du skulle ju liksom alltid finnas där för mig. Det var en oskriven regel.
Men så en dag var du borta, helt plötsligt försvunnen och det lär dröja många år innan jag får se dig igen och tills dess kommer jag ha ett stort hål i hjärtat som ingen kommer täcka igen.
Farfar du var en sån människa som ingen kunde tala illa om, du kunde heller inte tala illa om någon annan. För dig var alla lika viktiga och alla hade precis samma värde.
Du är den enda som aldrig sagt att jag är dålig på något. Alltid är det något som man gör fel. Man ritar fult, sjunger fruktansvärt och springer för sakta. Men för dig var jag bäst på allt, enligt dig kunde jag bli allt jag ville, för jag var bäst.
?Du vet väl att du är värdefull Elina? viskade du många gånger till mig, flera gånger så att jag aldrig skulle glömma bort det. Och det gjorde jag aldrig heller. Du har fått mig att inse att jag inte är så värdelös som jag kanske tror att jag är.
Flera gånger har du berättat om ditt liv, hur du har vuxit upp, vad du har gjort och hur många kända människor du träffat. Du har sagt någon gång till mig att jag ska skriva om ditt liv, men Farfar, jag hann aldrig. För du försvann för fort. Alldeles för fort.
Och Farfar, du har sagt att jag är bra på att skriva, att jag borde bli författare. Och vet du Farfar, jag ska bli det. Jag ska skriva den bästa boken folk har läst.
Farfar, när jag var sjuk tog du bilen och körde farmor till mig, för att göra mig frisk igen. Ni gjorde mig frisk. Med era underbara ord, med era underbara kakor och bullar. Jag var aldrig jobbig för dig. Du gjorde allt för mig.
Det var liksom bara att ringa till dig och säga att jag har problem, så var du här lika fort som jag hade ringt.
Du har ställt upp för mig så mycket som ingen annan gjort.
Du har gjort mig älskad. Jag har alltid känt mig älskad med dig. Aldrig värdelös.
Farfar, med det här vill jag hylla dig. Hylla dig för allt du gjort på jorden. För alla människor, men mest för mig. För mig var du bäst. Verkligen bäst. Jag insåg det aldrig när du levde, men det gör jag nu. Egentligen kommer jag inte klara mig utan dig, men jag måste. Alla måste. Vi måste försöka leva vidare, även fast det kommer bli svårt.
Det kommer bli en riktig kamp att bli glad igen.
Jag vet Farfar att du vill att vi ska vara glada, men det går inte. Förlåt, men jag kan inte.
Om några år kanske jag kan. Men inte just nu.
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Jag älskar dig för allt. Jag sa det aldrig, jag har bara sagt det till farmor men aldrig till dig, och jag ångrar mig så att det gör ont för det. Men jag hoppas du vet det. Du är bäst. Jag älskar dig, mer än vad det finns ord till.
Du har lämnat farmor, oss, bröder och en massa massa vänner. Men du lämnar spår i alla. Det kan jag lova. Det finns nog ingen som inte gråtit floder. Främst farmor. Hon har gråtit och hon gråter än. Hon saknar dig så fruktansvärt mycket. Det är så synd om henne. Jag kan inte förstå. Det är helt otroligt.
Du är och kommer alltid vara min förebild.
Och nu vet jag, ingen är odödlig, inte ens du. Min allra bästa farfar.
Jag älskar dig.
Din Elina för alltid.
Här kommer en hyllning till min älskade Farfar
Snälla farfar, säg att du är odödlig.
Åh, snälla säg det.
Jag vill att du ska säga det.
Innan allt hände var jag blind.
Jag hade inga ögon att se med.
Du var odödlig, det visste jag.
Ingen kunde ta dig från jorden.
Inte ens en stor björn.
Du skulle alltid vara med mig.
Men så kom den dagen.
Du är inte längre odödlig.
För det har jag insett nu.
Du är som alla andra människor.
Fast än så mycket bättre.
Du var visst dödlig, farfar. Men det visste jag inte. Verkligen inte. Jag trodde du var en sådan alltid leva människa. För du skulle ju liksom alltid finnas där för mig. Det var en oskriven regel.
Men så en dag var du borta, helt plötsligt försvunnen och det lär dröja många år innan jag får se dig igen och tills dess kommer jag ha ett stort hål i hjärtat som ingen kommer täcka igen.
Farfar du var en sån människa som ingen kunde tala illa om, du kunde heller inte tala illa om någon annan. För dig var alla lika viktiga och alla hade precis samma värde.
Du är den enda som aldrig sagt att jag är dålig på något. Alltid är det något som man gör fel. Man ritar fult, sjunger fruktansvärt och springer för sakta. Men för dig var jag bäst på allt, enligt dig kunde jag bli allt jag ville, för jag var bäst.
?Du vet väl att du är värdefull Elina? viskade du många gånger till mig, flera gånger så att jag aldrig skulle glömma bort det. Och det gjorde jag aldrig heller. Du har fått mig att inse att jag inte är så värdelös som jag kanske tror att jag är.
Flera gånger har du berättat om ditt liv, hur du har vuxit upp, vad du har gjort och hur många kända människor du träffat. Du har sagt någon gång till mig att jag ska skriva om ditt liv, men Farfar, jag hann aldrig. För du försvann för fort. Alldeles för fort.
Och Farfar, du har sagt att jag är bra på att skriva, att jag borde bli författare. Och vet du Farfar, jag ska bli det. Jag ska skriva den bästa boken folk har läst.
Farfar, när jag var sjuk tog du bilen och körde farmor till mig, för att göra mig frisk igen. Ni gjorde mig frisk. Med era underbara ord, med era underbara kakor och bullar. Jag var aldrig jobbig för dig. Du gjorde allt för mig.
Det var liksom bara att ringa till dig och säga att jag har problem, så var du här lika fort som jag hade ringt.
Du har ställt upp för mig så mycket som ingen annan gjort.
Du har gjort mig älskad. Jag har alltid känt mig älskad med dig. Aldrig värdelös.
Farfar, med det här vill jag hylla dig. Hylla dig för allt du gjort på jorden. För alla människor, men mest för mig. För mig var du bäst. Verkligen bäst. Jag insåg det aldrig när du levde, men det gör jag nu. Egentligen kommer jag inte klara mig utan dig, men jag måste. Alla måste. Vi måste försöka leva vidare, även fast det kommer bli svårt.
Det kommer bli en riktig kamp att bli glad igen.
Jag vet Farfar att du vill att vi ska vara glada, men det går inte. Förlåt, men jag kan inte.
Om några år kanske jag kan. Men inte just nu.
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Jag älskar dig för allt. Jag sa det aldrig, jag har bara sagt det till farmor men aldrig till dig, och jag ångrar mig så att det gör ont för det. Men jag hoppas du vet det. Du är bäst. Jag älskar dig, mer än vad det finns ord till.
Du har lämnat farmor, oss, bröder och en massa massa vänner. Men du lämnar spår i alla. Det kan jag lova. Det finns nog ingen som inte gråtit floder. Främst farmor. Hon har gråtit och hon gråter än. Hon saknar dig så fruktansvärt mycket. Det är så synd om henne. Jag kan inte förstå. Det är helt otroligt.
Du är och kommer alltid vara min förebild.
Och nu vet jag, ingen är odödlig, inte ens du. Min allra bästa farfar.
Jag älskar dig.
Din Elina för alltid.
Ge mig muskler
jo, längst inne visste jag att den här dagen skulle komma nån gång och jag visste att jag skulle bli ledsen. Men jag kunde aldrig tänka mig att jag skulle bli så här ledsen.
Det kanske är att överdriva, men jag känner mig helt död inuti. Hela världen har liksom rasat samman. Det finns inget bra längre. Jag har ett stort himla tomt hål i mig. Inget kommer nånsin fylla upp det.
Jag somnade halv fem i natt. Farmor sa idag att om farfar visste det skulle han gråta. Hjälp, jag är rädd. Varför vet jag inte. Men jag orkar inte mer. Jag gör inte det. Förlåt. Men allt känns så hopplöst.
Min farfar är borta. Den enda som aldrig sa att jag var dålig på nåt.
Näe, det finns inga ord kvar. Det finns inga ord allt. Allt är för meningslöst.
Önksar att nån kunde ringa och säga;
Jag älskar dig Elina
För det är nåt jag behöver höra just nu.
Eller om nån kunde ge mig en kram i alla fall.
Jag behöver styrka.
kraft
muskler.
Det kanske är att överdriva, men jag känner mig helt död inuti. Hela världen har liksom rasat samman. Det finns inget bra längre. Jag har ett stort himla tomt hål i mig. Inget kommer nånsin fylla upp det.
Jag somnade halv fem i natt. Farmor sa idag att om farfar visste det skulle han gråta. Hjälp, jag är rädd. Varför vet jag inte. Men jag orkar inte mer. Jag gör inte det. Förlåt. Men allt känns så hopplöst.
Min farfar är borta. Den enda som aldrig sa att jag var dålig på nåt.
Näe, det finns inga ord kvar. Det finns inga ord allt. Allt är för meningslöst.
Önksar att nån kunde ringa och säga;
Jag älskar dig Elina
För det är nåt jag behöver höra just nu.
Eller om nån kunde ge mig en kram i alla fall.
Jag behöver styrka.
kraft
muskler.
Livet gör så ont ibland
Farfar är död
men finns inte att säga,
orkar inte säga mer.
Farfar, den bästa av dom alla,
kommer aldrig mer ringa till mig,
aldrig mer kommer han hälsa på heller.
Mitt liv är en enda stor kris just nu.
Livet gör så ont ibland
men finns inte att säga,
orkar inte säga mer.
Farfar, den bästa av dom alla,
kommer aldrig mer ringa till mig,
aldrig mer kommer han hälsa på heller.
Mitt liv är en enda stor kris just nu.
Livet gör så ont ibland
Glader
Just nu är jag glad, eller lite glad i alla fall. ISK:s DIV.3 och 2 vill att jag ska börja spela med dom. Shiit. det trodde jag aldrig. Dom vill inte ens skriva på papprena för övergången från ISK till Öjebyn. Det är ju skit coolt alltså. Haha. Menmen, får se hur jag gör. Ska träna med dom på tisdag och jag kommer vara fruktansvärt nervös. Jag kommer inte ens kunna springa skulle jag tro. Men jag tror ändå att jag väljer öjebyn. Känns lite roligare och sånt.
Mmh, idag mår jag inte speciellt bra. Jag är jätte yr och har sovit två timmar mitt på dan efter matchen. shit, vad jag har mått illa och gör ännu. Har ont i huvvet och allt blää. har lämnat in mitt sista arbete idag och det känns skönt. Så nu har ja inget att oroa mig för längre. Så nu kanske jag slipper huvudvärken. Eller aah, farmor och farfar finns ju kvar ännu. Så huvudvärk kanske jag får ha fortfarande. På tal om farfar, han mådde lite bättre och sånt. Han ligger inte i respirator eller nåt sånt. Men så idag svalde han mat och svalde i fel strupe och orkade inte hosta upp det. Så det for till lungan. Så nu kan han få lunginflammation. snacka om att det går bra för min farfar.
Igår följde jag med Julia och Ylva till Älvsbyn för att gå på äkta vara. Det var himlat super bra alltså. Längesen det var så bra. Ojoj. jag tror nästan inte att det är sant. Men det är verkligen sant. Ursh, vad jag vill dit igen. Jag träffade Erik där också. Riktigt roligt måste jag säga. Längesen man såg han också. Menmen, kul att snacka med han :)
Nu ska jag gå upp och se film. Kanske jag slipper må illa imon.
Take Care
Mmh, idag mår jag inte speciellt bra. Jag är jätte yr och har sovit två timmar mitt på dan efter matchen. shit, vad jag har mått illa och gör ännu. Har ont i huvvet och allt blää. har lämnat in mitt sista arbete idag och det känns skönt. Så nu har ja inget att oroa mig för längre. Så nu kanske jag slipper huvudvärken. Eller aah, farmor och farfar finns ju kvar ännu. Så huvudvärk kanske jag får ha fortfarande. På tal om farfar, han mådde lite bättre och sånt. Han ligger inte i respirator eller nåt sånt. Men så idag svalde han mat och svalde i fel strupe och orkade inte hosta upp det. Så det for till lungan. Så nu kan han få lunginflammation. snacka om att det går bra för min farfar.
Igår följde jag med Julia och Ylva till Älvsbyn för att gå på äkta vara. Det var himlat super bra alltså. Längesen det var så bra. Ojoj. jag tror nästan inte att det är sant. Men det är verkligen sant. Ursh, vad jag vill dit igen. Jag träffade Erik där också. Riktigt roligt måste jag säga. Längesen man såg han också. Menmen, kul att snacka med han :)
Nu ska jag gå upp och se film. Kanske jag slipper må illa imon.
Take Care
Varning till känsliga läsare
Var hos farmor idag, inte hos farmor och farfar, utan bara hos farmor. Farfar ligger än på sjukhus och mår bajs. Farmor tror inte att han kommer hem förren om en månad, om han ens klarar det. Det första farmor sa idag var; Jag saknar han så mycket att jag håller på att bli knäpp. Då höll jag verkligen på att börja gråta. Och sen dess har jag bara velat gråta, men aldrig gjort det. För farmors skull. Sen sa hon en massa att här gjorde farfar så fint innan han for och jag har aldrig rört det, för jag vill ha det så fint. Sen sa hon också att det var så fint här ute på gården medan farfar fortfarande var hemma, nu ser det ut som ett slusk. och farfar gjorde det och allt. Sen sa hon det värsta av allt; Nu ser man hur beroende man är av en viss människa. Jag kommer aldrig klara det utan honom. Då vill jag inte mer, så sa hon.
Det är hemskt att vara jag just nu. Avisst, jag vet att jag bara klagar. Men just nu är det hemskare än förr. Riktigt hemskt och det gör fruktansvärt ont. Jag har inte ens matlust mer. Bara ont i magen för allt. Varje gång det ringer kniper det till. Klarar inte mer.
Just nu behöver jag en kram mer än förr. Jag behöver kärlek och omtanke så att jag verkligen klarar allt. Det är så tungt och det gör så ont. Samtidigt som man ska orka vara människa och vara glad, ska man orka leva också. Sen ska man också orka plugga det sista jag har kvar. Det sista jag behöver nu är ännu ett bakslag, för då är jag rädd att jag verkligen inte orkar resa mig. Aldrig.
Det är hemskt att vara jag just nu. Avisst, jag vet att jag bara klagar. Men just nu är det hemskare än förr. Riktigt hemskt och det gör fruktansvärt ont. Jag har inte ens matlust mer. Bara ont i magen för allt. Varje gång det ringer kniper det till. Klarar inte mer.
Just nu behöver jag en kram mer än förr. Jag behöver kärlek och omtanke så att jag verkligen klarar allt. Det är så tungt och det gör så ont. Samtidigt som man ska orka vara människa och vara glad, ska man orka leva också. Sen ska man också orka plugga det sista jag har kvar. Det sista jag behöver nu är ännu ett bakslag, för då är jag rädd att jag verkligen inte orkar resa mig. Aldrig.
Farfar
Just nu ångrar jag allt. Jag har sjunkit ner så djupt i en svacka att jag inte riktigt vet vart eller hur jag ska ta mig upp. Allt kommer just nu och då börjar jag som vanligt tänka dåliga saker. Så gör jag jämt.
Dom ringde i natt från sjukhuset och sa att farfars sår på magen gått upp, så dom var tvungen flytta han till IVA och sy igen det. Så var dom tvungen söva han också, för att göra det. Sen väckte som han aldrig mer. Så nu ligger han djupt nersövd och ska göra det nåra dagar. Plus att han måste andas genom respirator. Min älskade lilla farfar som varit så glad och så pigg och så full av energi, ligger där alldeles stilla och hjälplös på IVA. Snälla, kan ingen snäll hjälpa min farfar att bli frisk?! Plus att min farmor är alldeles deppad och det finns ingen glädje i henne längre. Allt är mörkt. Pappa är sur, alltid och mamma är trött, alltid. Just nu ångrar jag mig. Vi fick veta för ett tag sen att farfars tarmar åkte ut när såret gick upp. Varför händer allt nu på en gång. Jag orkar inte.
Jag älskar min farfar så otroligt mycket. Han är verkligen glädje. Och när ingen annan tycker att jag duger eller tycker att jag är bra, tycker han alltid det. Det finns ingen som gett mig så mycket berömm som farfar. Han är en klippa. Och GULD värd.
Jag fick en chans
Jag fick en gång en chans i livet. En chans till att bli det jag verkligen alltid velat. Och jag tog den chansen, för att jag trodde att det skulle bli bra. Jag skulle äntligen få ett underbart liv. Det började med att jag åkte till Danmark. Laget var fruktansvärt bra och redan då funderade jag på om detta verkligen var rätt. Men jag fortsatte att kämpa, för jag skulle ju bli bäst. Nästa resa bar i väg till Norge och Oslo. Där gick det bra och jag gick i tankarna på att ge detta en ärlig chans, men sen blev det inte så mycket mer än bara tankar. Jag blev avbruten av en boll som lyckades träffa mitt huvud och jag fick ännu en gång se mig som besegrad. Hjärnskakning och ingen träning på tre veckor var ett för högt pris så jag funderande än en gång att ge upp och hoppa av. Men jag gjorde det inte, utan det stannade endast i tankar. När jag sen kom igen med träningarna så gick det bra. Jag kände glädje i att träna. Men inte i att bo här och skolan den var skit. Men det var laget och träningarna som fick mig att ha hoppet uppe. Handbollen gick bra där ett tag. Jag kämpade på och lyckades ganska bra. Men så kom en vägg, bara så där. Jag gick in i den och ramlade baklänges. Det gjorde ont och det sved. Det var mörkt och hemskt och jag ville bara ge upp. Försvinna därifrån. Men jag gjorde det aldrig. Jag kämpde och kämpade. Efter den smällen lyckades jag aldrig riktigt resa mig upp igen. Jag hade liksom inga krafter kvar och blev kvar där halvvägs upp. Och i april iår var min resa över. Jag hade slängt chansen i havet och gett upp. Jag gav upp för att jag aldrig riktigt orkat resa mig upp. Jag har kämpat på från underläge ändå sen december och nu blev det för mycket. Jag kommer ångra det jag gjort, att jag gav upp. Men innerstinne vet jag att det här är det bästa för mig och för många andra. Men sakna detta, det kommer jag verkligen göra.
Man får en hel del chanser i livet och det finns en hel del vägar att välja som man kan gå. Jag valde den svåra, tjorviga vägen som rätt ofta är svår att förstå sig på. Jag valde den, istället för att välja den raka vägen utan svängar och utan backar. På ett sätt kan jag ångra mig att jag gjorde det. Men oftast gör jag inte det. Jag har en erfarenhet med mig som tillslut kan vara värd guld. Massa människor som jag känner tjatar om att dom har så mycket att stå i. Okej, det har dom säkert och jag säger inte att dom har det. Men så mycket som jag har gjort detta året och så mycket jag stressat och sprungit mellan sakerna, har dom nog aldrig uppleft. Varje tisdag, måndag och torsdag har jag inte ens haft någon tid till att äta middag. Det har bara varit träning direkt, sen har man kommit hem, pluggat och sovit. Och varje dag har jag plågat mig upp till skolan och dött för att det har varit så hemskt. Jag har nog aldrig heller varit så yr eller illamående som jag varit detta året. Nej, jag tror inte att storstan är något för mig.
Nu ska jag plugga och vänta ¨på pappa. han har två mil kvar och sen ska vi äta jordgubbar. Idag fick jag sommalov. Dedu. Inte illa. verkligen inte. Nu är det bara vänta tills alla andra ska påbörja sitt så jag kan börja leva mitt liv som jag ska göra i sommar. Ååh, i natt så drömde jag världens bästa dröm. Jag ville verkligen inte vakna upp. Men man måste. Vill bara att den ska vara verklig. jaja.
Man får en hel del chanser i livet och det finns en hel del vägar att välja som man kan gå. Jag valde den svåra, tjorviga vägen som rätt ofta är svår att förstå sig på. Jag valde den, istället för att välja den raka vägen utan svängar och utan backar. På ett sätt kan jag ångra mig att jag gjorde det. Men oftast gör jag inte det. Jag har en erfarenhet med mig som tillslut kan vara värd guld. Massa människor som jag känner tjatar om att dom har så mycket att stå i. Okej, det har dom säkert och jag säger inte att dom har det. Men så mycket som jag har gjort detta året och så mycket jag stressat och sprungit mellan sakerna, har dom nog aldrig uppleft. Varje tisdag, måndag och torsdag har jag inte ens haft någon tid till att äta middag. Det har bara varit träning direkt, sen har man kommit hem, pluggat och sovit. Och varje dag har jag plågat mig upp till skolan och dött för att det har varit så hemskt. Jag har nog aldrig heller varit så yr eller illamående som jag varit detta året. Nej, jag tror inte att storstan är något för mig.
Nu ska jag plugga och vänta ¨på pappa. han har två mil kvar och sen ska vi äta jordgubbar. Idag fick jag sommalov. Dedu. Inte illa. verkligen inte. Nu är det bara vänta tills alla andra ska påbörja sitt så jag kan börja leva mitt liv som jag ska göra i sommar. Ååh, i natt så drömde jag världens bästa dröm. Jag ville verkligen inte vakna upp. Men man måste. Vill bara att den ska vara verklig. jaja.
Take Care
Nu tar jag mitt pick och pack och drar.
idag sitter jag på skolan och skriver. Har varit den mest slappaste dagen på hela året. jag har inte gjort ett enda, okej, ett prov men inget mer. känns bra.
Läste just i Marias blogg, I know jag tjatar himla mycket om henne hit och dit. men om jag vore hälften så duktig som hon på allt, skulle jag nog sluta. Men nu är jag inte det och då fortsätter jag tills jag är det. vad som stod i hennes blogg var en massa saker om våldtäkter. åh, vad hon är bra på att skriva och jag tycker verkligen alla borde läsa det. shiit, maria :)
även fast min gammelmormor och min farfar är konstnär, har jag inte fått nått av deras konstnärliga sida och det suger. plus att min mamma var bäst i hennes klass på att rita. vart är detta på väg?
Aja, i morgon tar jag mitt pick och pack och drar långt här i från. väskorna är nästan packade, skulle jag säga att allt var klart skule jag ljuga. För jag har hur myckt som helst att packa fortfarande. men hinner inte idag, för idag ska jag ut och springa och sen ska jag till kärra på kärra galan. ska bli riktigt roligt.
sen är mitt äventyr här i Göteborg över. underbart.
take care
Läste just i Marias blogg, I know jag tjatar himla mycket om henne hit och dit. men om jag vore hälften så duktig som hon på allt, skulle jag nog sluta. Men nu är jag inte det och då fortsätter jag tills jag är det. vad som stod i hennes blogg var en massa saker om våldtäkter. åh, vad hon är bra på att skriva och jag tycker verkligen alla borde läsa det. shiit, maria :)
även fast min gammelmormor och min farfar är konstnär, har jag inte fått nått av deras konstnärliga sida och det suger. plus att min mamma var bäst i hennes klass på att rita. vart är detta på väg?
Aja, i morgon tar jag mitt pick och pack och drar långt här i från. väskorna är nästan packade, skulle jag säga att allt var klart skule jag ljuga. För jag har hur myckt som helst att packa fortfarande. men hinner inte idag, för idag ska jag ut och springa och sen ska jag till kärra på kärra galan. ska bli riktigt roligt.
sen är mitt äventyr här i Göteborg över. underbart.
take care
Kärra HF
Så, nu är vårat internet tillbaka. Känns mycket bra måste jag säga. Efter två dagar utan att kunna vara inne på nån sida, är jag äntligen tillbaka. haha. nämen.
I helgen har inte mycket hänt.
Fredag började med att vi hade träning på morron, en och en halv timma gym gjorde kroppen bra. Sen vare nationella som gälld. Det gick skit, men vad spelar det för roll, jag ska ju ändå fixa det nästa år igen. Så ärligt talat bryr jag mig inte speciellt mycket. Sen när jag kom hem vare läxa för hela tjotahejen som gällde men också träning. Senare på kvällen lämnade alla mig ensam för att ruttna hela helgen. Och ruttnat har ja verkligen gjort. Klockan åtta vare bänk framför tv:n för att se talang. Mycket underhållande och bra.
Lördag började halv elva med LÄXA och plugg. kändes inte speciellt bra, men mycket nyttigt. Först företagsekonomi sen samhälls. Och till min stora förvåning funkade inte internet så jag kunde inte göra klart samhälls uppgiften, inte svenskan för den delen. Egentligen skulle jag ha vart med Sofia denna dagen, men det blev inte. För hon kunde inte komma. Så att se henne nåt mer, blir inte. Lite tråkigt faktist. Sen vare ruttna och dö som gällde. Lagade mat klockan fyra. Sen bänkade jag mig framför tv:n för att först se när Canada klassade sverige i hockey och sen se när sverige blev klassade av alla östländer i ESC. Vad ger det ens att ställa upp? Gannländer röstar på varann och här har vi inte många länder till grannar. Så orka ens. Inget land från norden kommer vara med nästa år. Satt alltså vid tv:n från fem till halv ett igår. Sen gick jag och sov.
Söndag började som förra dan med läxa och läxa. hemskt måste jag säga. Sen vare tv igen som gällde. Denna gången hockey för att se när Ryssland klassar Sverige. Sverige slutar alltså fyra i detta årets VM-slutspel, tillskillnad från förra årets första plast. hmm, man kan ju undra vart Sverige är på väg. Sen var det så dags för min allra sista handbollsträning med Kärra HF. Jag måste säga att det gick riktigt bra så här sista gången. Känns surt att lämna allt. Men det sägs ju att man ska sluta på topp. Får väl säga att det är så jag gör också. Lite sorligt var det också, samtidigt som det var roligt. Kommer nog inte ångra att jag kommer tillbaka till lillpite. Nu ser jag framemot en avslutning på tisdag. Ska bli roligt. Senare ikväll har jag sett Wallander. Nu har jag också lyckats bli förälskad i denna serie filmer, känns bra att vara en i gänget. haha.
Näe, nu ska jag bege mig mot sängen för att sova och sen vakna upp till en dag fylld med nya äventyr. haha. Känns skönt att tänka att det är bara några få nätter kvar tills jag flyttar. Och i morron gör jag min sista skolträning nånsin. Kommer lämna in kortet också. BRABRA.
I helgen har inte mycket hänt.
Fredag började med att vi hade träning på morron, en och en halv timma gym gjorde kroppen bra. Sen vare nationella som gälld. Det gick skit, men vad spelar det för roll, jag ska ju ändå fixa det nästa år igen. Så ärligt talat bryr jag mig inte speciellt mycket. Sen när jag kom hem vare läxa för hela tjotahejen som gällde men också träning. Senare på kvällen lämnade alla mig ensam för att ruttna hela helgen. Och ruttnat har ja verkligen gjort. Klockan åtta vare bänk framför tv:n för att se talang. Mycket underhållande och bra.
Lördag började halv elva med LÄXA och plugg. kändes inte speciellt bra, men mycket nyttigt. Först företagsekonomi sen samhälls. Och till min stora förvåning funkade inte internet så jag kunde inte göra klart samhälls uppgiften, inte svenskan för den delen. Egentligen skulle jag ha vart med Sofia denna dagen, men det blev inte. För hon kunde inte komma. Så att se henne nåt mer, blir inte. Lite tråkigt faktist. Sen vare ruttna och dö som gällde. Lagade mat klockan fyra. Sen bänkade jag mig framför tv:n för att först se när Canada klassade sverige i hockey och sen se när sverige blev klassade av alla östländer i ESC. Vad ger det ens att ställa upp? Gannländer röstar på varann och här har vi inte många länder till grannar. Så orka ens. Inget land från norden kommer vara med nästa år. Satt alltså vid tv:n från fem till halv ett igår. Sen gick jag och sov.
Söndag började som förra dan med läxa och läxa. hemskt måste jag säga. Sen vare tv igen som gällde. Denna gången hockey för att se när Ryssland klassar Sverige. Sverige slutar alltså fyra i detta årets VM-slutspel, tillskillnad från förra årets första plast. hmm, man kan ju undra vart Sverige är på väg. Sen var det så dags för min allra sista handbollsträning med Kärra HF. Jag måste säga att det gick riktigt bra så här sista gången. Känns surt att lämna allt. Men det sägs ju att man ska sluta på topp. Får väl säga att det är så jag gör också. Lite sorligt var det också, samtidigt som det var roligt. Kommer nog inte ångra att jag kommer tillbaka till lillpite. Nu ser jag framemot en avslutning på tisdag. Ska bli roligt. Senare ikväll har jag sett Wallander. Nu har jag också lyckats bli förälskad i denna serie filmer, känns bra att vara en i gänget. haha.
Näe, nu ska jag bege mig mot sängen för att sova och sen vakna upp till en dag fylld med nya äventyr. haha. Känns skönt att tänka att det är bara några få nätter kvar tills jag flyttar. Och i morron gör jag min sista skolträning nånsin. Kommer lämna in kortet också. BRABRA.
God Natt
Ibland vill jag bara här i från
Nu har alla åkt och lämnat mig kvar. Emelie är hemma i Pite, snacka om att jag är avundsjuk och Emma är hos Ted, där är jag inte speciellt avundsjuk och här sitter jag och pluggar häcken av mig. Ikväll, liksom resten av den himla helgen, ska jag plugga, sova, plugga, träna, sova, plugga och jaa plugga. Ooh, vilken varriernade helg. Men vad gör man när det inte finns en enda människa som har tid över för mig. Jag tror jag avlider av tråkigheter. I morron kanske jag får mig lite varriation. SofiaLinn kanske kommer hit från orust och vi ska kanske på liseberg, MEN, det är om hon har tid :/ Sen på kvällen blire att tycka synd om mig själv och se på ESC och bara dööö typ. Kan ingen komma hit och skrämma mörkret åt mig? Jag har en himla samhälls uppgift som ska vara inne snart och den kommer bli super dålig. Sen har jag ett Företagsekonomi prov på tisdag och snälla Maria, kom hit och gör det åt mig. Sen har jag ett svenska arbete som ska vara inne vecka 22. BAJS vad jag hatar skolan. Idag hade vi BTW nationella prov i matte Del 1. Det var himlat mycket svårare än del 2 och jag tror det gick skit helt enkelt. Men sånt får man ta, jag gör ändå om det nästa år.
Allt gick som det skulle för farfar och just nu mår han bra. det var super bra det. För annars vet jag då inte vad jag hade gjort.
Näe, nu vet jag inte vad jag ska skriva, så nu ska jag gå.
Allt gick som det skulle för farfar och just nu mår han bra. det var super bra det. För annars vet jag då inte vad jag hade gjort.
Näe, nu vet jag inte vad jag ska skriva, så nu ska jag gå.
Ge mig sommar
Här i Göteborg händer inte mycket. Solen har skinit lite idag. Jag längtar bara hem så himla mycket, vill hem nu. Flyttar om en vecka precis. Känns så underbart. Ska bara göra ett sista prov på tisdag sen är jag fit for fight. Kosan styrs mot pite den 17 maj och jag är nog hemma samma dag på kvällen. Känns hur bra som helst att slippa denna hemska stad. För den har verkligen varit hemsk. Jag har inte fått se solen från oktober till mars. det var hemskt. Regnat VARJE dag då. HEMSKT. Ingen snö helle. Känns hemskt.
På torsdag ska min älskade farfar opereras. Uh, känns inge bra det ju. vill ju att han ska vara frisk. Men forhoppningsvis blir han det nu :)
För övrigt har jag pratat med farmor och farfar idag. Jag och farmor har bestämt oss nu för att gå ner i vikt och ta tag i detta. Jag börjar bli galen på mintjocka mage som sitter dära. Så i sommar är den puts väck. Ska träna hela sommarn, har som mål att springa tjejmilen. Fast nu den 9 juni ska jag och sanna springa tjejjoggen i sjulsmark också. Har en månad på mig att komma i form. Får la se till att det går. Springer varje dag nu. Underbart.Känner hur jag förbränner.
På torsdag ska min älskade farfar opereras. Uh, känns inge bra det ju. vill ju att han ska vara frisk. Men forhoppningsvis blir han det nu :)
För övrigt har jag pratat med farmor och farfar idag. Jag och farmor har bestämt oss nu för att gå ner i vikt och ta tag i detta. Jag börjar bli galen på min
Take Care
Tove säger att livet är värt att leva.
Ibland undrar jag om livet verkligen är värt att leva. Dessa stunder brukar jag ringa till Tove. Hon brukar få mig på andra tankar och hon säger att livet är värt att leva. Jag brukar lita på henne. Likaså denna kväll. Ikväll har jag nog gråtit mer än vad jag gjort på länge och till råga på allt; jag är hemma i Pite. Allt skulle ju bli så bra när jag flyttade hem. Men inte det. Allt är skit, skitigare än skitigast. Orkar inte. Tove har i alla fall lovat mig att jag ska få bo hos henne i sommar. Och när hon har gått ut skolan och flyttar till stan, ska jag få bo hos henne. Hon är verkligen en ängel. Jag vill tillbaka imon, men jag vill vara kvar. Jag vill bo hos tove, för alla kompisars skull. Vore det inte för dom skulle jag aldrig orka med att bo här. Ja, vad orkar jag egentligen?! Varken bo här eller gbg. Kanske lika bra att ge upp? Men nej, tove säger att livet är värt att leva. Då får jag väl lita på henne och invänta bättre tider. När dom nu ska komma.
Jag brukar kalla henne för lycka. Denna underbara brud.
Hon är liksom min drog.
Jag kan verkligen inte få för mycket av henne.
Hon är en bra drog. Drogen kan aldrig förstöra mig.
Bara göra mig bättre.
Hon är mitt lyckopiller, som jag tar varje dag för att känna mig glad.
Hon gör livet värt att leva.
Du och jag - Alltid Tove Berström <3
Jag brukar kalla henne för lycka. Denna underbara brud.
Hon är liksom min drog.
Jag kan verkligen inte få för mycket av henne.
Hon är en bra drog. Drogen kan aldrig förstöra mig.
Bara göra mig bättre.
Hon är mitt lyckopiller, som jag tar varje dag för att känna mig glad.
Hon gör livet värt att leva.
Du och jag - Alltid Tove Berström <3
Ge mig nåt som tar mig någonstans
Igår var Sanna och Josse på besök hos lilla mig. Det var mycket trevligt. Vi pratade och planerade för imorron. Också kollade vi på bilder från förra sommarn/året och lyssnade på bra musik. Jag började längta tillbaka till förr så fruktansvärt mycket. Jag tror att det är svårt att acceptera nåt, förren det är försent. Jag tror det är riktigt svårt att förstå vad man egentligen har. Sen när det är borta sitter man där och önskar att man förstått hur bra man hade det då, när man var där. Jag blir galen bara jag tänker på det. Hur bra jag hade det förr, men inte visste det. Allt var så mycket enklare förr.
Så börjar mitt besök här i Pite långsamt leda mot sitt slut. Jag har nu endast två dagar kvar här. Känns riktigt hemskt faktiskt. Jag har nog aldrig haft en så här dålig känsla i magen. Jag har en känsla av att allt kommer barka denna gången jag lämnar allt. Jag vill verkligen inte här ifrån. Jag kommer aldrig orka med skolan heller. Dock har jag bara engelska, svenska och samhälls att göra. men det är nog, när man plågas varje dag när man stiger upp. Jag har i alla fall haft riktigt roligt här. Det började med en trevlig kväll hos tove i lördags och så har det bara blivit bättre och bättre. Bortsett från några små tråkigheter. Valborg var riktigt roligt med en massa underbara människor. Och snacka om att man skrattade mer än vad jag gjort på hela året. Sen kom första maj som verkligen var en dag att vila och träna. Mycket skönt må jag säga. Andra maj spenderades först på backa. Och där hamnade jag på dans. Oj, shit. vem kunde tro att jag skulle dansa där?! inte jag i alla fall. Men roligt var det då i alla fall. Sen stan med hanna. roligt det med. efter det farmor och farfar. Fick äntligen käka palt. Mumma var gott. Sen träning med John och Linda. Shit, det var jobbigt. Men riktigt roligt. hihi. Sen kalas hos tove och sen marsh boom i säng. Torsdag vare bort me långhåre som gälld. Vart gode fint ändå. Sen var med sanna, tove och josse. Idag blire å vara med lisa, sen film med tove. härligt
I dina ögon var det lättare å va. Jag trivdes bättre i dina ögon. Du får gärna komma hit och skrämma mörkret.
Take Care
En underbar kväll
Nyss kommit hem från Zilla också sitter jag här. Hmm, inte bra. Men palla. hehe. Dagen igår var mycket mycket trevlig. Var längesen jag hade så roligt som då. Visst, vi gjorde inte så mycket. Men bara närvaron av några av mina bästa vänner gjorde kvällen till guld.
Dagen började tidigt igår, redan halv nio. Skulle nämligen till backa och fixa med till hösten. Men det blev inte riktigt så som jag hade tänkt mig. När vi kom till backa och honna syon kollade på papprerna insåg hon att jag saknade hela 500 poäng av 750 möjliga. Så det enda som skulle funka till hösten var att jag skulle plugga tills jag dog eller att jag skulle gå om ettan. Jag valde att gå om ettan med alla småungar. äh, bara stå ut liksom. Sen åkte jag, mamma och pappa och handlade käk till på kvällen. Efter det gick jag på stan ensam tills tove och david kom. egentligen var det jag som skulle ha kläder, men det var tove som provade. hm. Hon fick i alla fall sin present av david. det var mycket vackra kläder. Sen åkte han hem och jag och tove gick på stan själva för att hitta kläder till mig till på kvällen. Vi hittade dock inget, eller bara en tröja. men inget till kvällen. sen åkte vi hem direkt för att stressa och packa och sen direkt till zilla till deras himla fina hus. När vi kom dit färgade tove om sin oranga slinga och sen duschade vi och fixade till oss. Jag hade själv ingenaning om hur jag skulle se ut. Men zilla rörde lite i håret med sina på nått sätt magiska fingrar och vipps var jag fin i håret. Till och med jag tycker det, så då måste jag ha varit fin också. Sen kom pojkarna, david och martin. Vi pratade lite och sånt. Se gick jag och zilla ut och grillade. Vi var värsta bra på det. Att det skulle behövas två tjejer till att grilla, det skulle jag aldrig kunna gissa. hehe. Sen satte vi oss ner för att äta. det var riktigt gått må jag säga. Vi käka kanske i en och en halv timma, sen spelade vi med andra ord. Jag och Johan kom sist. men, jaja, vi hade i alla fall roligt. hehe. sen pratade vi bara lite, spelade biljard, twister, åt efterrätt och såg en film. Sen var kvällen över. Jag var dödligt trött där halv tre när alla åkte hem. Och så klart blev jag pigg när jag och zilla skulle sova. Så vi låg och pratade till halv fyra.
I morse vaknade jag upp hos zilla. Klockan var bara halv elva, men vi kunde inte sova längre. Så vi klev upp och började käka frukost och sen leka med deras små söta kisseungar. shiit, sötare katter får man leta efter. Hela morron har vi typ lekt med dom, suttit och snackat, pluggat och kollat på internet massa saker. Jag måste säga att det har varit två underbara dagar som jag sent kommer glömma. Ville aldrig att nån skulle åka hem igår. Men allt roligt har också ett slut, så även detta. Nu är det bara några få dagar kvar till jag far tillbaka till hemska Göteborg. pallar inte, men jag vet att jag måste ändå. Dock måste jag bara gå på engelskan, svenskan och samhälls. underbart. Nu ska jag fixa på bdb och sen ska jag fixa mig, för senare är det träning med öjebyn. pinsamt. Första fotbollsträningen på ett år. Hur ska detta gå?! hmm, det får vi se senare.
Dagen började tidigt igår, redan halv nio. Skulle nämligen till backa och fixa med till hösten. Men det blev inte riktigt så som jag hade tänkt mig. När vi kom till backa och honna syon kollade på papprerna insåg hon att jag saknade hela 500 poäng av 750 möjliga. Så det enda som skulle funka till hösten var att jag skulle plugga tills jag dog eller att jag skulle gå om ettan. Jag valde att gå om ettan med alla småungar. äh, bara stå ut liksom. Sen åkte jag, mamma och pappa och handlade käk till på kvällen. Efter det gick jag på stan ensam tills tove och david kom. egentligen var det jag som skulle ha kläder, men det var tove som provade. hm. Hon fick i alla fall sin present av david. det var mycket vackra kläder. Sen åkte han hem och jag och tove gick på stan själva för att hitta kläder till mig till på kvällen. Vi hittade dock inget, eller bara en tröja. men inget till kvällen. sen åkte vi hem direkt för att stressa och packa och sen direkt till zilla till deras himla fina hus. När vi kom dit färgade tove om sin oranga slinga och sen duschade vi och fixade till oss. Jag hade själv ingenaning om hur jag skulle se ut. Men zilla rörde lite i håret med sina på nått sätt magiska fingrar och vipps var jag fin i håret. Till och med jag tycker det, så då måste jag ha varit fin också. Sen kom pojkarna, david och martin. Vi pratade lite och sånt. Se gick jag och zilla ut och grillade. Vi var värsta bra på det. Att det skulle behövas två tjejer till att grilla, det skulle jag aldrig kunna gissa. hehe. Sen satte vi oss ner för att äta. det var riktigt gått må jag säga. Vi käka kanske i en och en halv timma, sen spelade vi med andra ord. Jag och Johan kom sist. men, jaja, vi hade i alla fall roligt. hehe. sen pratade vi bara lite, spelade biljard, twister, åt efterrätt och såg en film. Sen var kvällen över. Jag var dödligt trött där halv tre när alla åkte hem. Och så klart blev jag pigg när jag och zilla skulle sova. Så vi låg och pratade till halv fyra.
I morse vaknade jag upp hos zilla. Klockan var bara halv elva, men vi kunde inte sova längre. Så vi klev upp och började käka frukost och sen leka med deras små söta kisseungar. shiit, sötare katter får man leta efter. Hela morron har vi typ lekt med dom, suttit och snackat, pluggat och kollat på internet massa saker. Jag måste säga att det har varit två underbara dagar som jag sent kommer glömma. Ville aldrig att nån skulle åka hem igår. Men allt roligt har också ett slut, så även detta. Nu är det bara några få dagar kvar till jag far tillbaka till hemska Göteborg. pallar inte, men jag vet att jag måste ändå. Dock måste jag bara gå på engelskan, svenskan och samhälls. underbart. Nu ska jag fixa på bdb och sen ska jag fixa mig, för senare är det träning med öjebyn. pinsamt. Första fotbollsträningen på ett år. Hur ska detta gå?! hmm, det får vi se senare.
